#camino2013 - dag 14, etapp 14 - Mansilla de las Mulas-La Virgen del Camino

Augusti 26 - 27.1 km

2 veckor har jag nu varit ute på vandring, 2 veckor utan vila, 2 veckor av en jäkla massa promenerande varje dag, lite halvtaskig mat och underbara möten. 3 veckor finns kvar att nyttja för detta och jag längtar inte tills det skall ta slut. Så gick tankarna denna morgon efter en natt som var som de flesta andra, dvs tassa upp flera gånger, över det kalla golvet, försöka att inte trampa på knorrande brädor, gnissla med dörrar eller ramla i den mörka trappan när jag tassade till toa en triljard gånger.

Idag hade jag sovmorgon om jag jämför med tidigare dagar. Jag var ändå först ut ur mitt rum denna dag men när jag väl var nere i köket för lite frukost fanns mer folk där och några var så gott som på väg ut redan. Jag åt min ena banan och tog en kopp te. Åh så gott med morgonte :-)

Den andra bananen stoppades i väskan tillsammans med korven. Jag skulle precis fylla på min vattenbehållare från kranen när en man fyllde på sin vattenflaska från en 2 l flaska och fick massa vatten över. Jag frågade om jag kunde ta det och visst det gick bra. Jippie, iskallt flaskvatten, inget illamående och ulkande idag. Tänk så lite det krävs för att göra en Bea glad, en Bea som kanske borde köpa sitt vatten men som inte gillar tanken på att bidraga till sopberget med plastflaskor.

Idag stod León på agendan, huruvida jag skulle stanna i staden eller gå vidare var fortfarande osagt. Men det finns ett härbärge strax utanför som kanske skulle passa. Jag och storstäder passar inte riktigt ihop på den här resan även om jag innan avfärd trodde att jag skulle ta vilodagar just i storstäderna.

Boken varnar oss för storstaden "...we have been on remote paths over the past few days so prepare for the slog into the city centre along the busy N-601" sen förklarar boken att man kan ta bussen direkt in till centrum. Sen skulle det vara lite besvärligt att hitta pilarna inne i stan då de konkurrerar med den stora stadens alla skyltar. Ok, uppmärksamhet krävs alltså idag men först skall jag ta mig dit.

Ta bussen nä du här går man caminon och då får man ta de tråkiga bitarna med de roliga, leden går där den går sen att någon envisats med att bygga industriområden och motorvägar där kan ju inte hjälpas. Idag skulle det gå lite uppåt igen, hela 100 meter på typ 12 km :-)

06:30 kom jag mig iväg. Staden var redan städad efter festen kvällen innan, här var det inte party till kl 8 på morgonen i alla fall.

Att komma fram till första byn Villarmoros de Mansilla tog mindre än 50 minuter längst med en senda vid vägen, många bilar i morgontrafik så det var skönt att gå bredvid vägen och inte på vägen efter en stund. Glad att det var hyfsat ljust för gå på trafikerad väg i mörker är inte att rekommendera.

I Villarmoros de Mansilla som förr hette Villarmoros del Camino Francés enligt min guidebok (undrar varför de inte bytte till något kortare om de ändå skulle byta) passerar man över río Moro och sen på en helt nybyggd bro över río Porma så man istället för att gå på den gamla romerska bron får man se den nerifrån. Mycket trevligare. De som gått på bron säger att den är läskigt smal och tung trafik.

Solen började gå upp när jag passerade Villarente.

Gick förbi en bar, de hade affischer för en stor mängd fiestas och det verkar som jag inte kommer träffa på några fler i närområdet i alla fall.

Vägen var väl inte direkt inspirerande där längst med en trafikerad väg men efter 6 km svängde leden av på en grusväg en bit från den stora vägen och plötsligt gick man bredvid hagar med kossor och höns. Dessutom stora fina blomsterängar. Kameran åkte fram och jag tog en massa bilder. Pilgrimen som gick bakom mig undrade nog vad jag höll på med när jag plötsligt kastade mig ner på marken och kröp mot blommorna. Fotade bland annat gula tistlar, aldrig sett det förut. Solen hade precis gått upp ordentligt och kastade ett fint sken över ängarna.

Jag vandrade vidare och några fler pilgrimer anslöt från härbärgena längst med vägen. Bland annat ett par jag hade mött i Mansilla igår de hade uppenbarligen vandrat vidare till Archahueja och fått plats där. 

I Arcahueja fanns ett jättefint hus med ett fantastiskt vackert fönster som jag stannade och fotade. En äldre man från byn tittade väldigt konstigt på mig men hälsade när han passerade. 

Nu började det bli lite varmt så jag stannade och tog av fleecen som jag haft istället för sjalen idag. Tog även fram solbrillorna. Solbrillor gör verkligen stor skillnad.

Paret som kom ut i Villavante var två äldre män som uppenbarligen var så mycket mer än kompisar samtidigt som de såg ut att försöka dölja det, gick bakom dem och kunde inte låta bli att tycka att de var så söta, höll handen om de trodde ingen såg. Gick förbi dem strax innan Valdelafuente när en backe som dolde en ny backe kom. Kändes som backarna aldrig tog slut men det var i alla fall fina moln att titta på. Moln som uppenbarligen blir mer dramatiska i Instagram än i kameran, se själva :-)

Strax efter backen kom ett industriområde, bilaffärer, färgaffärer och liknande, påminde om Skutviken i Luleå. Riktigt tråkigt att gå igenom, knäppte några bilder för att kunna visa att det inte alltid är underskön natur på caminon. 

Jag fiskade upp min andra banan ur väskan och åt den medan jag navigerade mig fram mellan husen. Hittade en sopcontainer att slänga skalet i innan det var dags att ta sig an de höga broarna över motorvägen. Gillar inte riktigt broar.

Efter den läskiga bron var det en ganska stenig och smal led och plötsligt kom jag ikapp en kille med en Gossamer Gear Mariposarygga (samma som mig men en äldre modell). Han gick med en gigantisk gren som stav och såg ut att ha ont precis överallt. Gick enormt långsamt. Jag gick upp bredvid honom, saktade ner så jag knappt hade styrfart och frågade hur det var fatt. Det visade sig vara en dansk och han berättade att han och en kompis kommit på den briljanta idén att gå 100 km i sträck. Du har inte en aning om hur ont i kroppen det gör att gå 100 km i ett svep sa han. Men se precis det vet jag och jag gör det frivilligt ungefär en gång om året, ibland i fjällen i Fjällräven classic (fast då fuskar jag och sover en liten stund mitt på) och på Lapland ultra men då har jag bara en 2-3 kg på ryggen och inte 6 kg som denna kille hade.

Förklarade att jag rätt väl förstod den smärta han kände, den trötthet han nu upplevde. Han berättade att han och kompisen hade lagt sig ner på ett fält för att vila en stund men efter ca 1 timme stod han inte ut med kylan längre. Han mindes inte riktigt vad som hänt kompisen, om de lämnat samtidigt eller om kompisen var kvar eller gått tidigare. Hans mobil var urladdad. Hoppas de hittade igen varandra.

Han frågade om jag visste var närmaste härbärge var och jag var tyvärr tvungen att meddela att det var ca 4 km bort. Han suckade och stönade och sa att det skulle ju ta en evighet dit, höll med då han verkligen gick låååååångsamt. Frågade om han behövde något för smärtorna eller ex vatten men han sa att han hade det han behövde. Jag sade adjö och fortsatte i min egen fart. Korsade nästa bro över vägen och snart var jag inne i Leóns förort. Det fanns fina trekantiga markeringar i gatan att följa men tyvärr var de av glas och någon/några hade roat sig med att stampa sönder dem. Tog en evighet innan jag hittade en hel att fotografera.

En bil kom rullande på gatan, flopp flopp flopp lät det. Kollade på den lite ner noga, men hur kunde snubben inte märka att han hade ett helt platt bakdäck. Han körde på som om inget hade hänt. Jösses.

Har fotat väldigt få av de fina gamla korsen längst med vägen och så fotar jag detta moderna i cement av någon anledning.

Jag fortsatte och passerade över río Torio på en modern bro medan bilarna verkade få passera på en äldre variant eller så ser den bara gammal ut, finns ingen info om den i guiden.

När jag kom in mot staden blev det dock lite lurigare höll på att gå fel, markeringarna vid Plaza Santa Ana var inte helt tydliga men jag lyckades tillslut hitta rätt väg, tyvärr visade ju inte kartan i boken vad gatan man skulle gå på hette utan bara namnet på gator runt omkring. När man ändå har stadskartor i boken vore inte just gatunamn en bra idé då? Eller ja det stod på kartan men en bra bit ifrån så det var svårt att se att det var samma gata. Passade på att spela lite Ingress vid en skulptur men tyvärr fick jag ingen nyckel. Träffade på en pilgrim vid ett övergångsställe (han hade ett blått armband med gula pilar på, tänkte att gud vad fula de där gula pilarna är som souvenirer), vi pratade lite, han hade gått leden året innan och berättade lite om sin upplevelse som fick honom att gå i år igen. Vi skildes åt i en park.

Målet i León är katedralen. På vägen dit passerade jag ett stort pampigt hus som visade sig tillhöra Casa España som har sitt huvudkontor där. Byggnaden som heter Casa Fernández y Andrés (kallas Casa de Botines, skornas hus) är ritat av Antonio Gaudí (ni vet Sagrada Família-snubben) och byggdes mellan 1891 och 1894 i nygotisk stil. 

Att hitta fram till katedralen var inte så svårt, markeringarna var hyfsat tydliga även om jag på vissa gator med mycket folk och butiker fick stanna till lite för att söka efter vägen. Ibland är markeringarna så tydliga att man missar dem bara därför. Gillade lejonen som fanns utanför Iglesia de Santa María del Camino o Mercado. Tyvärr pågick reparation av kullerstensgatan här så jag kunde inte stanna mer än några sekunder och fota.

Strax så stod jag där på ett lite blåsigt och kyligt torg framför den stora katedralen i León från . En vacker byggnad på utsidan och otroligt utsirade dekorationer på dörrar och pelare.

Det var nu helt galet kallt ute (blåste och solen gick i moln) så jag bestämde mig för att gå och ta en kopp te. Gick in på ett fik som såg så mysigt ut och frågade efter glutenfritt fika. Kvinnan som tog emot mig visste inte ens vad gluten var så hon bad mig vänta på den andra kvinnan som dessutom pratade engelska. Nä tyvärr de hade inget som jag kunde äta, hon bad så mycket om ursäkt.

Hepp, får hoppas på bättre lycka på nästa ställe. Innan jag gick till nästa fik på torget så gick jag in på turistbyrån och fick en Leónstämpel i mitt pilgrimspass samt en stadskarta. Träffade på en tysk kvinna där inne som kommit till León dagen innan och skulle påbörja sin pilgrimsvandring i morgon. Hon var full av 1000 frågor, verkade inte ha någon koll alls. Hon frågade hur man hittar vägen, hur man bor osv... spännande att åka iväg utan att ha förberett sig det minsta. Men det går det också, bara man vet att man skall följa pilarna och snäckorna så löser sig nog det mesta andra på vägen.

När jag lämnat tyskan och börjar gå mot fiken igen får jag syn på en välbekant grön jacka. Andrea och Lena kommer gående. Har de också tagit sig hit, vad kul att se dem. Går fram och säger hej. De undrade när jag kom och jag berättade att det nog bara var en kvart sedan eller så. Det visade sig att Andrea blivit sjuk i Carrión de las Condes, svåra magsmärtor och diarré och det hade slutat med att han tagit tåget till León och Lena hade följt med. De skulle leta upp en matvarubutik och jag lämnade över min stadskarta och tog fram mobilen och lät Google Maps tala om var det fanns supermercados. Efter lite om och men lyckades vi mappa Google Maps mot kartan i handen, alla gator var inte med. Jag ringade in var de skulle gå. Vi kramades och sade adjö efter att jag knäppt en bild på dem.

Gick vidare in på nästa fik, nä de hade heller inget glutenfritt men en kopp te kunde de fixa. Så jag fick mitt te (och en chokladsmåkaka på fatet) och satte mig ute i solen. Den värmde mig inte märkvärt i blåsten. Jag kom på att jag köpt ett paket med små riskakor med någon grönsakssmak igår och ett paket Cesarioost så jag smög fram dem och lade en trekant ost på några riskakor och åt. Skönt att få i sig något i alla fall.

Kakan som låg på fatet delade jag ut till duvorna på torget :-)

Gick tillbaka till katedralen för att kika in. Såg väldigt stängt ut just nu, öppet i museet men jag hade ingen lust att betala för att gå in i kyrkan. 

Stod och försökte fotografera en av dörrarna när en kvinna placerar sin man mitt framför min kamera och sen försöker ta ett kort på honom, hon fipplar med kameran en evighet, regisserar honom att stå på än ena än andra sättet. Jag sänker min kamera, suckar lite och väntar och väntar. Mannen går fram till kvinnan, jag höjer kameran igen och skall precis trycka av när jag nu har kvinnan i displayen istället och mannen som försöker hitta en vettig vinkel. Sänker kameran igen och tar sikte på en pelare en bit bort istället.

Tillslut gick de iväg så jag kunde fotografera de vackra dörrarna. Vilket snidesjobb.

Som en sagobok.

När jag var klar med fotandet var mina fingrar genomfrusna, hade behövt en kopp te till så jag tog mig snabbt ut i solen igen och navigerade mig in i den gränd som skulle vara min start på vandringen ut ur León, behövde helt enkelt röra på mig. Vände mig om och tog en sista titt på katedralen och ett sista kort. Undra vilken som är finast denna eller den i Burgos. Tål att fundera på.

Till La Virgen del Camino är det ca 8,5 km så den här dagen skulle bli riktigt kort med endast 27,1 km. Men det går nästan bara genom förorter och industriområden, dödens trist. Men först gick leden förbi lite sevärdigheter i León men jag tittade mest på dem utifrån. Träffade på snubben från parken igen och vi slog följe en liten bit. Men jag behövde köpa bröd eller något annat bra glutenfritt och det fanns ett stort Supermercado bara en liten bit från leden innan man börjar gå ut ur centrala León, det hade jag sett på Google Maps när jag visade Lena och Andrea. Jag sa adjö till mitt sällskap och gick till affären. De hade glutenfritt bröd, tjoho. Köpte även en ny cesarioost.

När jag klev ut från butiken och tog sikte på leden igen såg jag en lång kvinna med blå ryggsäck en bit fram, Hanne! Vi hade nu inte setts på någon dag och jag saknade henne faktiskt.

Sprang ikapp henne och gled upp vid hennes sida. Gissa om hon blev förvånad, hon trodde att jag skulle vara långt framför. Hon hade fått mitt telefonnummer senast vi sågs så att hon kunde SMS:a om hon ville något, vi visste ju att vi nu skulle hålla olika fart nu så det kunde ju vara trevligt att ändå hålla kontakten om inte annat när man kommer in till Santiago och vill berätta det för någon i Caminofamiljen. Vi var båda lite ledsna över att inte ha någon som mötte oss där.

Vi gick tillsammans en stund, förbi San Marcos som är en fantastisk byggnad, väl dekorerad med snäckskal och en kul staty utanför med en pilgrim som tagit av sig sandalerna och sitter och studerar byggnaden. Man hade säkert kunnat ägna en timme åt att studera alla detaljerna på det där huset. Tyvärr missade jag den vy som boken har med, ett lejon och i bakgrunden ett berg, den vyn hade jag velat se.

Men nu började faktiskt solen värma och det rejält, bäst att röra på sig innan hettan blir olidlig. Vi vandrade en stund till tillsammans och Hanne berättade att hon hade gått sendavägen till Reliegos och stannat där. Hon missade verkligen något när hon inte gick Calzada Romana enligt mig.

Vi bestämde att ses i La Virgen del Camino och Hanne släppte iväg mig, hon tyckte jag gick för snabbt för henne och hon behövde ta ut pengar. Så jag ökade på min takt, passerade förorten och en drös med butiker och caféer och hur många bankomater som helst så jag hoppas inte Hanne letade allt för mycket innan hon kom hit. I en jobbig uppförsbacke kom jag ikapp en mamma och hennes dotter, från USA. De gick framför mig en stund och babblade och när vi kom till de bodegas som ligger vid leden frågade mamman om de bodde i "the Hobbit houses", dottern skrattade och förklarade att det var förråd för vin.

Vägen var verkligen aptrist och nu var det plötsligt galet varmt, och jag som frös utanför katedralen. Jag matade på rätt bra och snart så var jag i byn där jag skulle stanna. Klockan var bara 1 än så länge jag var inte speciellt trött utan bara törstig. Jag passerade en bar som berättade att här kunde man få en La Virgen del Caminostämpel så jag gick in, det borde jag inte gjort, där inne satt kvinnan som stämplade och rökade. Mina luftvägar slog bakut och jag slet åt mig mitt pilgrimspass så fort det blivit stämplat och snubblade ut igen. Då såg jag att mannen jag pratat med i León satt utanför. Jag frågade om han också skulle stanna här men nä hans plan var att gå till nästa by, dvs Villar de Mazarife ca 15 km bort. Han sa att härbärget där var helt suveränt och hade pool.

Nu satte mina tankar igång, 15 km är inget, klockan är bara 13, vägen går dessutom på naturväg utan så mycket folk eftersom många går på senda till Villadangos del Páramo istället. Men nu har jag ju sagt till Hanne att vi skall ses här. Gah! Ågren. Men så insåg jag hur jäkla varmt det var redan nu hur skulle det då vara om en stund. Jag sa adjö till mannen och bestämde mig för att gå till härbärget i alla fall och kika. Enligt boken är det "Spotlessly clean with excellent modern facilities including washing and drying machines in each of its separare ladies and gents washroom."

Jag kom dit och konstaterade att huset måste ha varit en skola eller något sådan, såg så fruktansvärt tråkigt ut från utsidan och den gräsmatta som fanns var alldeles kruttorr och det fanns en enda bänk att sitta på, gammal träbänk som stod mitt på asfaltsplanen. Men det stod i alla fall ett träd på gräsmattan kanske kan man sätta sig under det.

Jag gick in och möttes av en trevlig hospitaliera som tog emot mig och skrev in mig. Jag var först där så det var enkelt att välja säng, alla hade dessutom ett uttag per våningssäng samt skåp till varje säng. Jag tog en nederslaf längst bort i rummet. Lade mig på sängen och skrev lite reseberättelse innan jag packade upp och tog fram duschgrejerna. Då hörde jag Hanne i receptionen, gick ut och hälsade. Hoppade in i duschen, tog med en flaska schampo som någon lämnat kvar, medan Hanne bestämde sig för att tvätta alla sina grejer. Kom på när jag stod i duschen att maskintvätt nog hade behövts av mina grejer också så jag hojtade till henne och frågade om vi skulle dela maskin men hon hade redan satt igång maskinen och körde även sovsäcken så det var knökfullt. Ja ja jag får köra maskin någon annan dag. Torktumlaren i damernas rum var dessutom trasig så Hanne fick gå in i herrarnas duschrum iklädd endast handduk för att köra torktumlingen. Duscharna var lite luriga, ena stunden kokhett och nästa iskallt.

Jag handtvättade det jag burit under dagen och drog på mig mina eftermiddagskläder och gick ut för att hänga mina kläder på tork. Fick tassa barfota över den sticksiga gräsmattan, var rädd att någon liten kvist skulle sticka hål på blåsan. Tyvärr var linorna inte i solen och precis framför en stor rosenbuske så det man hängde upp fastnade i taggarna, inte helt genomtänkt. Hade varit bättre att ha linorna vid sidan av huset som låg i sol nästan hela dagen plus att det blåste lite där.

När jag gått in och fått på mig skorna igen gick jag till köket för att kolla vad som fanns i skåpen och vad som fanns att laga med. Det fanns en kyl och en micro, inte så mycket mer än så. Hmm. Jag hade glutenfritt i ryggan, kanske skulle ta och svulla mackor till lunch och middag idag, gud så längesedan. Behövde köpa pålägg. Gick runt i det allmänna utrymmet som verkade vara ett gammalt skolbibliotek, fanns hyllor med böcker kvar. Det fanns datorer, varumaskiner och en massagestol, allt hade stora lappar om att de var trasiga. Det enda som funkade var drickamaskinen så jag köpte mig en Fanta Limón innan jag gick ut igen. Hanne hade nu gått och satt sig på bänken och skrev dagbok. Vi samtalade en stund innan jag gav mig av in till byn för att hitta en mataffär.

Jag passade på att ta en svängom i stan, det fanns flera parker men alla var inhägnade och låsta. Trist för vissa av dem såg riktigt mysiga ut och perfekta att ha picknick i. Den här byn har lite spejsiga grejer, ett vattentorn som ser ut som en halv raket och en modern kyrka byggd på 60-talet med väldigt speciell design. Kul med lite "modernt" efter alla grejer som varit typ 1000 år gamla.

Hittade en mataffär, de hade också glutenfritt bröd så jag passade på att köpa en limpa till, så kunde jag äta den idag och i morgon bitti och släpa omkring på den andra.

Köpte philadelphiaost, salami, tomat och en salladsblandning samt en bit lokal hårdost och 8-pack jordgubbsmarmelad. Ville ha en avokado men jag kunde inte komma på vad det hette på spanska och försökte förklara för kvinnan i grönsaksdisken hur de såg ut men hon kopplade inte. Tog fram mobilen för att använda min översättningsapp men det fanns inget nät i butiken så det sket sig. Kollade runt i hela grönsaksdisken och såg inga alls så jag gav upp den delen av shoppinglistan.

Väl tillbaka på härbärget satte jag mig under trädet på gräsmattan, bredde ut min sjal under mig och gjorde mackor. Trots att det var vitt fluffigt bröd som inte smakar något så var det så gott så. Mackbea fick njuta lite. Hanne gick iväg till affären och handlade middagsmat.

Medan jag satt där under trädet och åt alldeles för många dubbelmackor och jagade bort myror drällde det in mer folk. Blev lite frusen i skuggan och när jag hade stoppat mina grejer i kylen gick jag ut och lade mig på träbänken som stod i solen. Lade min lilla rygga som kudde och däckade där i solen. Sov nog en 30 minuter innan jag frös igen, solen hade gömt sig bakom ett träd. Flyttade bänken och somnade om men han bara sova i max 15 minuter innan ett gäng unga amerikaner kom, de kommer alltid i stora grupper och är väldigt högljudda. Gick inte somna om efter det så jag gick in och lade mig på sängen och surfade en stund. Slumrade nog lite också innan klockan var tillräckligt för att äta middag och gå och lägga sig.

När jag låg där på sängen kom danskan från Sahagún in och givetvis väljer hon sängen bredvid mig, jaha en ny kväll i hennes ciggdoft och jag som redan fått en dos på fiket idag. 

Blev mackor och te till middag, Susanne och Hanne lagade middag ihop, de bjöd in mig att sitta med dem men jag satt och skrev på resedagboken och läste guide, kände mig inte så social. Satt och tänkte på att jag borde ha fortsatt till nästa by, en pool hade varit skönt om inte annat ta doppa fötterna i.

Hämtade in tvätten som inte var torr trots att det hade börjat blåsa som attan på kvällen, fick hänga upp den på sängen. Gick och lade mig tidigt, uttråkad till max. Spanska snubben som aldrig slutar att babbla, han som bjöd på melon i Mansilla de las Mulas kom in rätt sent och babblade på som vanligt men inte med mig som tur var. Orkade inte riktigt med honom idag.

Somnade nästan direkt efter att jag smort in fötterna och borstat tänderna.

Om härbärget kan jag säga att det där om väldigt rent stämde inte, i badrummet låg det tjockt med damm och spindelnät i fönsternischen och under sängen och skåpen var det riktigt dammigt. Trist men man vet ju aldrig, någon kan ju ha varit sjuk eller nåt. Och jag ogillar starkt när hospitalieran står utanför härbärget och röker så man knappt kan ta sig in och ut ur huset och det hade jag råkat ut för flera gånger under dagen. En annan sak var att nätet som skulle finnas bara funkade i receptionen, så ville man surfa fick man sitta där på en hård plaststol innanför dörren och röken kom in när hon gick ut och rökte. Mycket irriterande.