#camino2013 - dag 8, etapp 8 - Belorado-Atapuerca

Augusti 20 - 30.4 km

Sov rätt bra denna natt. Tack för det. Var bara uppe och kissade 2 gånger. Eller nere kanske jag skall skriva för jag var tvungen att tassa ner för en jättebrant trappa till toaletterna. Fattar inte vad det är med mig här, vaknar aldrig kissenödig mitt i natten hemma.

De flesta av oss gick upp 05:30 och åt frukost. Frukost ingick i priset (som man bestämde själv). Tyvärr kunde jag inte äta annat än marmeladen och teet men jag hade ju mina knäckebröd kvar.

0623 knäppte jag hejdåbild på byn och gav mig iväg. Målet för dagen var väldigt oklart. Vädret skulle bli varmt dessutom.

Kvart över 7 var jag i första byn Tosantos. Det var knappt ljust ute. På en fasad i byn såg det ut som en renbild och jag fantiserade direkt om en norrlänning som flytt kylan och flyttat till Spanien, men varför till en by med 80 invånare? Men de har förvisso ett pilgrimshärbärge och en bar. Eller så föreställer bilden exempelvis en kronhjort.

Det var ganska ödsligt mellan byarna men just här stötte jag på en man med skadat knä. Han gick oerhört långsamt.

Bara en kvart senare var det dags för nästa by Villiambistia. Jösses vad tätt de ligger med bara några åkrar och en caminoväg emellan. 

Träffade på en "röd" familj som vandrade med minimal packning. Vi hälsade på varandra när jag passerade dem. De gick allihop med käppar och barnen lekte fäktning med dem.

Jägare ute på fälten. Hundarna jagade fram harar.

En jägare till.

Vara 30 minuter senare var jag i Espinosa del Camino där vattnet smakade rätt OK. Har stora problem med klorvattnet. Blir så illamående.

Villafranca de Montes de Oca. Här hade jag haft planer tidigare på att stanna men nu var ju klockan bara 0830 och då gick det ju inte. Ägaren till härbärget har gått caminon själv och härbärget är en del av lyxhotellet. Såg jättefint ut. Dessutom är byn känd för sin lax. Tänk vad gott med lax till middag.

Nu bar det istället av uppåt igen. Fick samla lite styrka. En smal jordig väg ledde upp till en väg som skulle ta mig över tre kullar.  Det växte gigantiska ormbunkar längst med vägen upp när den breddade sig.

Det växte massor med ljung här också. Vackert.

Ekskog! Jag som inte kan se en enda vild ek i närheten av där jag bor blev som förtrollad. Så vackert. Sakta klättrade jag uppåt mot Fuente de Mojapán och på sidorna växlade det mellan ekar och tallar och gigantiska ormbunkar. Så vackert. Så fridfullt. Uppe på bergets topp fanns en översikt över de toppar man kunde se i Montes de Oca. Fotade lite och vilade innan det började gå neråt.

Många cyklister seglade sig upp för backarna och kom sedan swichande ner med ett stort flin. Passerade monumentet över de som stupat i spanska inbördeskriget.

Jag började jogga neråt och det gick fort, rejäl lutning. Sen över en liten bro och så vände det lika brant uppåt. Där gick det låååångsamt. Är verkligen en snigel uppför.

Nu blev vägen bredare och det fanns ingen skugga. Det började bli riktigt varmt. När skugga väl dök upp stannade jag och pustade ut några minuter. Skönt. Platt var det också. Var tokkissenödig men det kom cyklister hela tiden. Men tillslut var jag bara tvungen att hoppa ut i diket. Lyckades precis bli klar och få ordning på kjolen innan nästa cyklist kom.

Gillade vägen här och det blev aldrig tråkigt. Väntade på att stigning tre skulle komma. Men så började det gå neråt och neråt och neråt. Lutade så lite att det inte gick att jogga utan jag fick gå. Känns lite i ena knät. Det kom aldrig något upp. Det måste ha varit så långsam stigning att jag inte reagerat. 9 km gick det neråt förutom över en liten kulle. Först passerades byn San Juan de Ortega som inte var då mycket mer än en kyrka, en bar och ett härbärge och ett vandrarhem. Kikade in i kyrkan och tog ett kort. 

Köpte mig en glass, mjölkbaserad, så bara att hoppas att magen skulle vänta med att strula ca 5 km till där nästa by är.

Efter byn trädde jag in i en ekskog som kändes som något ur en Robin Hoodfilm. Nästan overkligt. När jag kom ut ur skogen var det stora gräsängar med ekar här och där. Där var min bild av caminon. Jag minns inte om det är en bild från boken jag läste eller bara en bild jag skapat i mitt huvud men precis så där såg det ut. Jag såg mig själv innan jag reste under en av de där ekarna på min sjal med ryggsäcken som huvudkudde. Med en flaska vatten, en baguette, en ost och lite korv. Nu hade jag ju ingen aning om att dessa träd och vyer skulle komma här och ryggan var utan mat. Men jag borde ändå stannat och tagit mig en tupplur där. Det ångrar jag att jag inte gjorde.

Precis innan byn Agés fanns en labyrint. Kunde inte motstå att gå i den. Nere från vägen syntes den inte. Man såg den bara om man valt att promenera på en liten stig vid sidan av. Så där gick jag varv efter varv efter varv uppe på kullen och ett par cyklister som kom förbi tittade väldigt konstigt på mig. Fotade en hel del här innan jag gick vidare ner mot byn. Är glad att jag inte gick här i pannlampesken men att få gå här under "Golden Hour" hade nog varit fantastiskt men det står i guiden att det ofta är dimma på morgonen.

Hade jag inte i mitt huvud i förra byn satt Atapuerca som slutmål för dagen så hade jag nog stannat här. Vilken fin och mysig by. Nu blev vägen mindre rolig. De 2,5 km till Atapuerca gick längst med en asfaltsväg. De hade förvisso i alla fall bitvis skapat en smal remsa av grusväg som var platt men ändå. Solen gassade.

Strax innan kl 12 var jag i Atapuerca. Jag försökte öppna grinden till härbärget men fick inte upp den. En annan pilgrim som redan var där ropade något och det såg ur som om hon pekade runt hörnet. Gick runt men hittade ingen öppning så tillbaka till grinden och tog i lite. Nu gick den upp.

2 pilgrimer var redan där. Men de öppnade först kl 13 så jag gick för att äta. Gick iväg men kom på att jag inte ville lämna kameran på ryggan i härbärgets trädgård så jag vände om, började gå igen men kom på att det nog var bra att ställa ryggan så den inte syntes från vägen och gick sen en tredje gång då kom jag på att jag glömt guiden i väskan. Men tillslut tog jag mig iväg.

Byn är känd för att här har man hittat de äldsta kända europeiska människoresterna, 900000 år gamla och man har konstaterat att de var kannibaler. Själv nöjde jag mig med att äta en tortilla som var microvärmd och kall i mitten på en bar i byn. Tyvärr måste man anmäla i förväg för att få se grottorna/utgrävningarna så inget turistande. Tog av sandalerna och strumporna och såg att jag fått en blåsa under vänster trampdyna. Den hade inte känts något alls när jag gick.

Jag gick till härbärget och satte mig i solen och njöt en stund då kom Hanne gåendes. Hon valde att stanna på samma som mig.  Trevligt med någon man känner igen. Ägaren kom snart och släppte in oss. Rum med 2 vanliga sängar och 2 våningssängar. Jag och Hanne tog var sin vanlig säng. Fanns även skåp att lägga alls grejer i.

Resten av dagen ägnade jag åt att ta en promenad i byn för att fota blommor, vackra färger på hus, de typiska draperierna olk har framför dörren. Turen inkluderade även två mycket ilskna hundar som inte lät mig gå på en viss gata.

Handlade i den lilla affären två gånger eftersom jag glömde vitlöken första gången. Låg på den härliga gräsmattan i skuggan av ett träd och läste lite i guiden, skrev resedagbok och slappade. Pratade med två danska damer som var ca 70 som gick caminon för andra gången. De gick utan packning, den skickades mellan orterna och gick 12-20 km/dag. De hade båda sommarhus på spanska kusten. Bodde aldrig på albergue (härbärgen) utan här bodde de i vår värdinnas uthyrningshus som låg på samma tomt. De sa att de hade råd att göra caminon på lyxsättet. Hanne kollade i en bok som hade bilder från alla byar på caminon. Många fina ställen kvar att besöka. Danskorna påpekade att vissa ställen definitivt var värda att stanna i.

Tog en tur till en bar och tog en glass och en kopp te. Lade upp mina fötter och njöt. Där var damerna igen. De undrade om jag var på väg att lämna stan bara för att jag hade min lilla rygga med kamera mm men nä då jag fikade bara. Själva åt de middag där. De tyckte 9 kg ryggsäck lät väldigt mycket när de själva inte bar något alls. De skällde lite på mig för att jag gjorde långa distanser. Men jag sa att det är mitt val. Jag trivs med att gå snabbt och går inte fler timmar än andra. Hinner bara längre. Sade adjö till damerna och gick och tittade på kyrkan och våtlandet på baksidan.

Det låg några riktigt gamla stenhus mitt emot kyrkan.

Stötte på en tjur.

Höll på att bli överkörd av en glassleveransbil när jag låg på alla 4 i ett gathörn för att fota den här blomman.

Efter att ha pratat svenska med danskorna kände jag hur jag längtade efter att få prata mer med någon på mitt modersmål så jag ringde en kort sväng hem och pratade med Henrik och barnen. De verkar ha det bra. Dåligt väder så de spelade. Mamma ringde och störde.

Sen lagade jag potatis och tonfisk som vanligt. Typ det enda jag hittar i småbutikerna.

Axelle kom hon också. Roligt. Ingen mer ur "familjen" dök dock upp. Hanne och Axelle lagade någon pastarätt ihop.

Gick och lade mig ganska tidigt 21:30. Trött i huvudet. Flera av de andra satt uppe länge i köket och väsnades. Jag, Hanne och en till låg i våra sängar när den andra Beatrice (spanska) sliter upp dörren kl 22:05 ser att vi sover och nästan skriker "men oj sover ni redan" sen gick hon igen. Kom tillbaka någon timme senare och var allt annat än tyst.

Somnade i alla fall om. Skön säng så jag sov rätt bra.