16 augusti - 31.5 km
Vaknade typ 1000 ggr för att gå upp och kissa och redan kl 5 började flera i mitt rum packa ihop sina saker. Ville själv sova till 6 och lyckades somna om en liten stund innan jag gick ut i allrummet och köpte mig en te. Gjorde 2 mackor med avokado och tomat. Slängde det glutenfria brödet jag kånkat med mig från Pamplona. Det var så sjukt torrt.
07:05 var jag ut genom dörren som en av de sista. Vissa stressar så jag blir tokig men en del blir nog stressade av att jag swichar förbi i 6 km/timme på leden så jag får inte vara dömande. Tog mitt hejdåkort både med mobilen och med kameran denna gång. Mobilbilderna för att posta på Instagram och kamerabilderna främst till bloggen och minnet. De har ofta helt olika färgtoner som synes här.
Jag hade inget riktigt mål för dagen utan tänkte att det får bli dit benen bär. Gick ner för backen och svängde höger ner på en grusväg som hade halvöppna ytor runt omkring sig. Rätt snart kom jag till en lång uppförsbacke där några andra pilgrimer gick, de hade säkert sovit inne i själva staden. Jag segade mig upp för backen, det var redan varmt trots att klockan var så lite.
När jag var uppe vände jag mig om och tog ett kort. Den här mannen såg ut att inte vara helt ung men jäklar vilken spänst han hade i benen. Tog ett tag att sega sig förbi honom :-)
Det finns tokmycket björnbär men nästan inga mogna men ibland kan jag ha tur och kan plocka en näve. Så gott att mumsa på. Särskilt när vattnet är så äckligt.
Solen var på väg upp så jag behövde inte gå med pannlampa. Passerade många pilgrimer på väg ut från staden och vidare bortåt. Efter ett tag tunnades det ut. Ännu har ingen passerat mig. Det är lite tråkigt gör nu måste jag alltid vara den som kommer ikapp någon och fråga om följe en bit. Alltid jag som måste ändra min takt. Men när jag går ensam kan jag inte gå långsammare i några längre stunder.
Passerade Mañeru där ingen verkade vaken ännu så jag knatade vidare längst med en grusväg med vinodlingar på sidan. Cirauqui syntes långt där borta men kom allt snabbare närmare. Några cyklister passerade och närmare byn dök en vacker stenmur upp.
På väg in i byn syntes ett par gigantiska stenblock som jag blev nyfiken på, kanske borde jag följt traktorspåren bort mot dem.
Vinodlingarna gick ändra fram till byn där på höjden.
Vägen var lite otydlig men jag och en engelsk tjej kom fram till samma väg efter lite funderande. Om inte annat skulle jag inte vara vilsen ensam :-)
Dricka samtidigt som man skuttar ner för branta trappor och över stenbelagda vägar kan resultera i att man får läsk i hela ansiktet har jag hört ;-) Gamla romarvägar är inte alltid helt jämna vilket gör att många trampar upp en stig bredvid.
Passerade över en bäck med saltvatten, visste inte ens att sådana fanns. Nästa by var Lorca och på vägen dit gick jag igenom en tunnel under A-12 där någon ritat ett rätt roligt klotter. Bilden stämde inte helt på mig men leendet, ett stort hjärta, hjälpsam, skal och det händer väl att jag har för lite vatten.
Lorca skuttade jag bara igenom. Vägen gick bredvid en större bilväg en stund. Alltid lika jobbigt. Försökte tillämpa bokens tips om att sjunga för att dämpa bilarna men nä, jag sjunger inte ens bra nog för mig själv och jag kunde inte komma på en enda låt jag kunde hela av. Loopade lite refränger.
På väg mot Villatuerta växte ännu mer björnbär som var omogna :-( Molnigheten tilltog men det var varmt som sjutton ändå. Gillade vägen här, ganska smal grusväg.
Dags att A-12 igen, även denna gång via en tunnel som var dekorerad men denna gång var det inte klotter.
Själva byn Villatuerta passerades utan något större intryck mer än otroligt synliga vägvisare i gatan och en gigantisk skalbagge som jag tog ett kort på.
Det var ingen tvekan om vilken väg man skulle ta ut ur byn.
Sen var jag snart i den större staden Estella där jag tog lite kort.
Ett av alla de kors man passerar på vägen.
En fantastiskt vacker gammal kyrka Iglesia del Santo Sepulchro från 1300-talet.
Undra om de säljer många snäckskal och kalebasser här.
Plaza de San Martín med en ensam man.
Här stannar många men jag föredrar små byar framför städerna så jag letade mig snabbt genom staden och bestämde att Villamayor de Mojardín 6.2 km bort nog var lagom. Ligger uppe på en kulle. Ut från Estella och mot Irache alltså. Byn med den kända vinfontänen. Men först lunch. Det blev en potatisomelett igen och en läsk. Måste försöka få variation.
Efter det moderna Estella passerade jag förort och där återkom markeringarna i gatan. Jupp jag går i sandalerna nu :-)
Passerade en fantastiskt vacker port. Kolla de små figurerna.
Det var verkligen tokvarmt ute. Många var besvikna att vinfontänen inte gav något vin för tillfället. Själv fyllde jag på min vattenflaska.
Till Irache var det förort nästan hela vägen och förbi campingen med stor pool. Oj så skönt att få bada.
Jag ville egentligen gå den fina vägen via Luquín men då skulle jag missa Villamayor Mojandín och få lite väl lång dag så jag gjorde som jag tänkt i Estella. Började passera lite vingårdar och vägen började snart gå nerför och jag fick rejäl fart i benen. Passerade några amerikaner och en italienare. Italienaren och jag höll samma fart så vi pratade en stund. Han hade gått fel vid Estella och hamnat uppe på en topp där det står ett stort kors. 5 km extra.
En äldre italienare dök upp framför oss och han blev livrädd när vi kom förbi. Hade hörlurar i. Jag lämnade dem båda bakom mig och fortsatte mot mitt mål ensam.
Från långt håll syntes slottet uppe på berget men som tur var låg byn inte då långt upp.
Det var ganska behaglig tur in till byn genom en skuggig skog. Strax innan byn passerade jag den moriska fontänen men den var tyvärr översvämmad så det var snarare en bassäng. 2 män satt på trappan och vilade sig i skuggan, det var här Agneta Sjödin doppade fötterna på sin tur sägs det. Tyvärr missade jag fladdermössen andra hade sett där inne. Hade varit skönt att ta av skorna och stoppa fötterna i vattnet. Känner att det dock är betydligt mindre varmt att gå i tofflorna som jag gjort nu en hel dag.
Väl framme i byn lyckades jag läsa fel på skylten om var härbergena låg och klättrade upp för en lång backe helt i onödan för att sedan behöva gå ner igen. Hittade några pilgrimer på ett café på torget och frågade dem om holländarnas härbärge. De pekade på en dörr 50 meter bort :-)
Väl där blev jag välkomnad av en otroligt vacker ung kvinna som vi sen fick veta var från Eritrea. Hon visade mig min säng och var jag kunde duscha och tvätta. Sa att jag skulle komma och betala kl 16. Över 2 timmar dit. Jag duschade. Oj så skönt. Var salttäckt över hela kroppen. Tvättade och hängde ut mina kläder på tork. Värmen var tryckande. Inne i vårt rum låg det folk och sov så jag tog min kamera och gick ut på byn.
Såg en katt som hade en bruten framtass som läkt ihop så det såg ut som den hade ett bakben framtill. Men det verkande inte bekomma den det minsta. Fortsatte upp på berget en bit och såg skyltarna mot Castillo Mojardín och började gå upp men hade ingen ork. Vände väl efter ca 500 m. För varmt. På väg ner fotade jag ut över byn och sen hittade jag en låg blomma att fota och medan jag gjorde det kom en av tjejerna från mitt rum gående uppåt.
Hon frågade om jag ville följa med upp till slottet. Hon tyckte det var lite läskigt att gå själv. Sa att jag behövde vara tillbaka vid 4 för att betala men Silke (som hon heter) sa att de sagt att det var OK om man kom senare "det här är ju Spanien. Mañanans hemland". Så vi knatade de 2 km upp. Båda hade trott att det skulle vara genom skog men det var det inte och knappt någon skugga alls. På vägen upp berättade Silke om sig och att hon inte hade någon bestämd tid att göra caminon på. Hon hade avslutat studier, jobbat utomlands och skulle söka jobb i Berlin när hon kom hem.
När vi var nästan uppe sa Silke att hon hade nyckel till slottet och jag skrattade. Tänkte att det var ett skämt från denna fd turguide i Berlin. Hon sa "ser jag ut som en som skämtar". Så då var det ett skämt alltså? Men nä när vi var uppe vid griden halade hon fram en nyckel till låset. Hon hade fått låna den av damen i cafét. Hon låste efter oss - på utsidan. Tänk om hon hade tappat ut nyckeln i trappan.
Vi var där uppe en halvtimme. Pratade fotade och njöt av utsikten. Det stod en gammal kanon från 2:a världskriget där. Såg lite malplacerad i ett 1000 år gammalt slott.
Ner gick fort och när vi kom till härberget och jag skulle betala uppstod ett stort problem. Alla bäddar i vårt rum stod som upptagna på listan och jag fanns inte med. Shit dubbelbokning? Sa att jag får väl sova på golvet eller på terrassen då även om jag uppenbarligen varit där bland de första. Mina grejer låg ju i sängen. Men det stod en okänd väska bredvid. När jag gick in i rummet träffade jag italienaren som jag stött på flera gånger tidigare. Vi skrattade åt att vi åter valt samma ställe.
Frågade killen i sägen ovanför mig om det var hans väska men nä han hade sin under huvudet sa han. Men vi hittade ingen som ägde väskan. Kokerskan kom och frågade mig om specialmat och denna underbara kvinna fixade så jag skulle få sallad utan bulgur, ris istället för spagetti och köttfärssås utan svamp. Jag fick tillslut betala för sängen och maten och vilade i em stol på verandan en timme innan klockan för middag ringde. Pratade med 3 kanadensare 2 talade engelska och en bara franska så en fick översätta hela tiden. Han som bara talade franska sa till de andra att jag var så lik Celiné Dion. Han var ett stort fan av henne. Själv vet jag inte om jag riktigt kan ta det som en komplimang tycker inte direkt hon är så vacker.
Jag och de två engelsktalande kanadensarna gick till den lilla butiken och handlade. Jag köpte 2 morötter och en liter ananasjuice. Var så trött på det klorsmakande vattnet. € 1.70. Kom på att jag ville ha en läsk också så då blev det € 1.20 till.
Vi samlades i köket och det bads en bordsbön. Vi var från säkert 10 länder runt bordet och samtalen handlade om allt möjligt. 2 amerikaner var tokhungriga och länsade bland annat min tallrik från mat jag inte hade orkat. Eller rättare sagt lämnat. Haricots verts äter jag inte. Det blev choklad eller citronpudding till efterrätt. Man märker när man samtalar med folk att en del är imponerad av att man går långa distanser medan andra tycker att man stressar. Men man måste väl få gå i den fart dom passar en själv. Det är ju min camino.
Och efter maten fick vi var sin bok på vårt hemspråk. Jag fick Johannesevangeliet. Kändes lite onödigt att kånka på så jag lämnade den i deras hylla sen. Vi blev inbjudna till jesusmeditation och många gick men jag behövde lite tid för mig själv. Så jag passade på att komma ikapp med lite skrivande och planerande.
Vi var alla trötta tidigt förutom några amerikanska tjejer som satt på altanen och rökte konstant. Precis nedanför vårt fönster. Höll på att bli galen. Kände hur halsen svullnader igen. Men kl 10 skulle alla vara inne och lamporna släckas så då fick de ju gå till sitt rum.
Det var tokvarmt och jag svettades i mitt tunna sidenlakan. Sov oroligt pga värmen och kyrkklockorna som slog varje hel- och halvtimme.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar