#camino2013 - dag 2, Etapp 2 - Roncevalles-Pamplona

Augusti 14 - 46,2 km

Sov lite halvdåligt tror jag var uppe och kissade 5 gånger. Stackars mina rumskamrater. Försökte vara så tyst det bara gick. Själv hörde jag inte ett smack med silikonöronpropparna. Undrade hur jag skulle kunna höra min klocka pipa klockan 06:00. Men nu behövde jag inte oroa mig. Dels vaknade jag några minuter i 6 och dels så tändes ljudet i salen då. De första jag såg/hörde gav sig iväg på momangen. De måste ha klivit upp ännu tidigare.

Jag tvättade mig, packade mina grejer och 06:50 var jag utanför härberget och började gå efter att ha tagit mitt hejdåkort.

Var lite osäker på vägen först men såg några andra vandrare gå iväg längst med en grusväg så jag gick ditåt och hittade pilarna. Gick förbi lite folk, vände mig om och tog ett kort.

Efter bilden ovan togs upptäckte jag det stora misstaget, igår när cyklisten fotade mig vid madonnastatyn lyckades han ställa om kameran till ISO 6400. Det såg jag aldrig igår och undrade hela tiden varför alla bilder blev överexponerade. När skall jag lära mig att kolla inställningarna med jämna mellanrum. Nu fick jag många av bilderna jag verkligen hade velat ha bra förstörda av grynighet. Exempelvis gårdagens bilder med dimman i skogen :-(

Första målet för dagen var Larrasoaña 28 km bort.

Gick genom en skog, passerade lite folk och hörde andra högljudda framför mig. Förstår inte varför vissa människor måste skrika när de vandrar. Kom ut ur skogen i utkanten av Burguete/Auritz ett område där man brände häxor på 1500-talet. Inne i byn hade de en underlig form av trottoar, husen stack ut mitt i den här och var och det gick en rejäl rännsten full med vatten bredvid, vid varje utfart hade man byggt över den. Jag ångrade lite att jag inte fortsatt hit igår då hade jag kunnat gå lite kortare idag, byn såg mysig ut. Men jag ångrade inte att ha haft den trevliga middagen i Roncevalles. Hade tänkt stanna här och äta frukost men det fanns inget öppet.

Kolla in typsnittet på restaurangskylten, det används överallt här.

Omedvetet hade jag redan från starten idag räknat antalet personer jag passerade. Men när jag kom på mig själv slutade jag med det.

Vi gick bredvid stora hagar med kor och när solen bröt fram var färgerna alldeles gyllene. Fotade en del. Sen gick vi igenom en skog som var helt fantastisk. Var som förtrollad av färgerna.

Sen var det dags för skog igen, färgerna fortsatte att förtrolla mig.

Passerade även Espinal/Aurizberri och där var det också stängt.

Tillbaka in i skogen igen mot Alto de Mezquiriz där det bar av neråt på stenplattor.

Över río Erro på de roliga moderna hoppstenarna.

Först i Viskarret 12,3 km bort fanns något öppet så där stannade jag och åt en potatisomelett och drack en kopp te klockan 9. Fick sällskap av en katt med konstigt öga och en trevlig tjej från Nya Zeeland. Vi sa hejdå och jag knatade vidare, jösses nu började det bli varmt.

Passerade en kyrkogård mitt ute i ingenstans. Kom ikapp några fler pilgrimer som jag hälsade på bland annat en spanjor i ett par byxor som såg ut som pyjamasbyxor :-)

Fotade några stora tistlar som jag gillade.

Caminon gick genom fin skog och uppe på berg. Otroligt fint. Tyvärr har man cementerat/lagt stenplattor en del av vägen. Måste bli tokhalt om det regnar. Köpte en mandarinjuice av en man som hade kioskbil vid vägkanten där caminon korsar. Var välbehövligt. Skuttade om lite folk neråt som alla kommenterade att jag var långsam uppåt men rackarns snabb neråt.

Ytterligare en minnesplats över en död pilgrim. Eftersom spanjorerna älskar att lägga stenar vid minnesplatser hade man här satt upp en skylt med snälla lämna inga stenar här så folk har lämnat kottar och pinnar istället.

Här i skogen träffade jag en familj som gick med 3 små barn. Vilka kämpar. De gick en liten bit varje dag och skulle komma tillbaka och gå i flera år.

När jag kom till Zubiri var klockan ungefär 12 så jag fyllde vatten utanför kyrkan och letade sedan reda på ett ställe för att äta lunch. De hade inte pilgrimslunch förrän 13:30 så jag beställde - ta da- en potatisomelett och en kopp te. När jag skulle bära ut tekanna, tekopp och tallrik med omeletten så åkte omelettallriken i golvet. Mycket pinsamt. Men jag fick en ny. Åt tillsammans med en holländare som tog en kaffe. Efter ca 30 minuter bar det av igen. Insåg att jag skulle vara vid målet alldeles för tidigt så jag bestämde mig för att gå vidare så långt kroppen orkade men som längst till Pamplona. Gick in i baren för att dubbelkolla var leden gick. För jag såg att många fortsatte längst med vägen i byn men enligt de pilar jag sett skulle jag tillbaka över bron och fortsätta därifrån och det visade sig vara rätt.

Till Pamplona var det en hel dagsetapp till. Skulle jag orka. Jag kunde alltid stanna i  eller någon utanför Pamplona till exempel Trinidad de Arre.

Jag började knata vidare. Strax utanför Zubiri fanns ett litet ställe med påfyllning av vatten och eftersom det jag fyllt i Zubiri smakade mer klor än det i bassängen på badhuset hällde jag en liter vatten över skallen och fyllde på nytt. Utanför Zubiri går man igenom ett dagbrott så det var ju mindre trevligt att titta på. När jag gick här kom italienaren från Roncevalles ikapp mig, vi pratade en stund men sen drog jag ifrån igen. Han skulle också gå mot Pamplona men siktade på Trinidad de Arre. Vi får väl se om vi ses.

De varnade för pilgrimer på vägen här. 

Gick genom några riktigt små byar innan  Larrasoaña.

Tog inte lång tid att gå till Larrasoaña som såg riktigt trist ut så jag svängde inte ens ner utan fortsatte mot nästa ställe efter att ha garanterat mig att jag skulle gå rakt fram här hos en lokal bonde. Det blev inga kort på ett tag. Kom i kapp en man som gick utan något på överkroppen. Jag hälsade på honom men fick bara en underlig blick. Han skrämde mig lite faktiskt med den där blicken. Jag skyndade på stegen lite och njöt av skogen, vattendraget bredvid de kom mannen ut genom skogen framför mig och stirrade på mig igen. Jösses vad rädd jag blev, det hände dessutom 2 gånger och jag blev lika rädd varje gång. Men han var nog bara ett original från byn som skötte om djur för jag såg honom gå in i en hage med hästar och mata dem med gräs han plockat längst med vägen.

Nu var det galet varmt och min inflammation jag brukar få av att gå uppför väldigt mycket satte in. Höger magmuskel där den fäster upp mot revbenen gör helt enkelt förbaskat ont. Som någon kör en kniv i mig. Stannade och tog en voltarentablett. Hjälpte lite.

Skyltarna pekade mot Trinidad de Arre men det kändes som det aldrig kom närmare. Jag gick och gick. Kom till en plats där folk badade i ett vattendrag och dök från en bro. Såg väldigt skönt ut. Ville ta en resorb men hade inget vatten i den flaskan. Fick stoppa en halv tablett i munnen och dricka istället. Inte så skönt.

Vägen var omväxlande naturstig och längst med en ganska hektisk väg. Gick på en stig bredvid vägen där det hoppade gräshoppor i mängder. Lite läskigt.

Det blev riktigt jobbigt ett tag. Tänkte att jag nog stannar i Trinidad de Arre trots allt. För det gick bara långsammare och långsammare. Kom en lång uppförsbacke som höll på att knäcka mig totalt. Men då kom lite skugga och det planade ut. Där satt en familj och frågade om jag ville ha ett kort, ville bara vidare så jag sa nej. Men så slog det mig en stund senare tänk om de menade tvärt om. Hur otrevlig var inte jag då? Fast då borde de väl visat upp en kamera?

Efter en liten stund stod det en man och sålde frukt och dricka i skogen. Köpte en banan. Han hade ju släpat allt ända hit upp. Behövde den där bananen märkte jag. Blodsockret skuttade till och det blev lättare.

Nu började det gå nerför igen och benen satte fart. Snart var jag framme i Trinidad de Arre men inte lika trött längre så jag fotade bron och det lilla fallet, märkningen i gatan och fyllde på vatten, blötte skallen och knatade vidare.

Härifrån till Pamplona var det stad att gå igenom så jag bytte till mina sandaler efter ett tag. Skönt att komma ur kängorna. Men flera km tråkig vandring genom staden. Men väl markerat. De hade satt små silverfärgade plattor i marken. Mycket bra. Kom fram till Porta Franca och in gamla stan. Följde skyltarna till första härbergen men de hade fullt. En tyska och en japanska kom samtidigt. Vi fick ett visitkort till ett vandrarhem där det borde finnas plats. Men när vi hade tragglat oss genom hela gamla staden så var det stängt och telefonen sa att numret var ogiltigt. Tyskan försökte ringa någon och japanskan gick till turistkontoret och kollade alternativ.

Jag var helt slut så jag orkade inte vänta på att tyskan hade babblat klart utan gick till närmsta hotell några 100 meter bort. Ett hotell som hade rum för €45. Dyrt men jag behövde vila. 

Fick mitt rum och duschade och tvättade. Gud så skönt. Var helt täckt i salt.

Men när jag hade varit på toa funkade inte spolningen. Så typiskt. Fick gå ner i receptionen och säga till. Mycket pinsamt.

Gick ut på stan för att hitta mat men de rökte utanför varenda restaurang och dörrarna/hela väggen öppen så all rök kom ju in. Irrade på stan till kl 21 sen insåg jag att jag behövde äta bums. Det blev på Burger King. Lite pinsamt att inte äta de lokala specialiteterna.

Åt en dubbel wopper utan bröd.

 

Köpte lite pamplonasalamiSen tillbaka till hotellet via lite ställen jag fotad på och sen försöka sova.

Pamplonas stadshus.

Hade svårt att komma till ro och sov uruselt igen. Hade fläkten på i badrummet för att kläderna skulle torka men den lät så mycket att kl 1 gick jag upp och stängde av. Hade varit bra om den hade fått gå medan jag var på stan men när receptionisten fixade toan stängde hon av när hon gick.