#camino2013 - dag 12, etapp 12 - Carrión de los Condes-Sahagún

Augusti 24 - 39.8 km

Vaknade av larmet på armen och hämtade mobilen. Hmm stel i benen idag, att ta sig ner och upp ur överslafen var inte helt lätt. Den stol som var det jag skulle kliva på hade någon nu belamrat med en ryggsäck, glasögon mm. Vilken tur att jag på vägen ner inte satte foten på brillorna.

Somnade om och sov rätt bra fram till 5-tiden då sovsäcken som hyschat mig kvällen innan tyckte att nu var det morgon, denna person började rassla omkring och tände en strålkastare till pannlampa. Gick inte att sova sig igenom det så jag valde att kliva upp. Smög ut med alla mina grejer i ljusgården där badrummen låg och packade ihop mina saker. Käkade en banan och gjorde i ordning 2 mackor att ha med på vandringen. 05:30 stod jag utanför klostret och tog mitt kort. Jädrans så där galet tidigt idag oxå. Ja ja det funkade ju igår. Fortfarande bra månljus.

Idag skulle jag fortsätta över Meseta och planen var att gå 1,5 "Brierly-stages" till Sahagún, en stad som i mina öron lät kinesisk, fick inte in att den låg i Spanien utan såg kinesiska lejon, lyktor och målningar framför mig. Tänk så hjärnan kan sätta ihop bilder som inte finns.

Jag letade mig in mot stan och hörde ett umpf-umpf-umpf-ljud och en katt som skrek i högan sky. Det kom från under en bil, kattljudet alltså, det andra var långt borta. Jag backade tillbaka och kikade in under bilarna, hörde katten skrika som i panik men fick inte syn på någon trots att jag lyste med min ficklampa. Troligtvis kom inte ljudet alls från under bilarna utan bakom gallret i huset de stod framför.

Jag fortsatte gatan fram och umpf-umpf-umpf-ljudet blev allt starkare. Jag började se festklädda människor raggla omkring och plötsligt stod jag framför en stor scen där en DJ skrev "come on" och spelade techno. Massa människor hoppade och studsade på torget. Aha skulpturen jag såg igår fick en förklaring. Det var fiesta i stan.

Fulla tonåringar i glittriga hattar önskade mig Buen Camino när jag letade mig ut ur staden. Det är så man vet att man startat tidigt, man är uppe och tar en 4-milspromenad innan folk en slutat att festa. Såg en redlös tjej ligga i en trappuppgång och en annan tjej försöka få liv i henne, så var det med myten om att om man lever i ett sydeuropeiskt land där alkohol är så avdramatiserat att alla dricker det till både lunch och middag så super inte barnen.

Hittade ett märke i gatan att fota innan jag lämnade centrum.

Jag kom till utkanten av stan där det började bli lite mörkare och pilarna på väggarna syntes inte, eller så fanns de inte. Min guidebok sa att jag skulle gå förbi det gamla klostret San Zoilo som nu var ett lyxhotell. Det fanns en drös vägar och gå och ingen vägledning. Fick syn på några pilar på en vägskylt, tänkte att det kanske visade vägen. Började gå för att sedan se en likadan skylt med pilar som pekade åt båda hållen. Aha de markerar bara ut var det är parkeringsförbud på annat sätt här. Tillbaka till korsningen.

Då kom Andrea och Lena gående vi letade efter pilar tillsammans men hittade inga, de försökte peka på pilarna jag redan hade konstaterat att de var fel. Tillslut tog jag fram GPS-appen med rutten inlagd och lät den navigera oss ut ur staden och snart passerade vi lyxhotellet och visste att vi var på rätt väg. Jag speedade på benen eftersom jag dels ville gå ensam och dels inte trivdes i det tempo de gick i och lämnade dem snart bakom mig. Det skulle jag inte gjort visade det sig sen. Lyckades hitta rätt väg i rondellen och sen var jag på en smal, krokig landsväg och mötte några bilar då och då. Trots att man går på en väg där det inte finns en endaste avtagsväg så kan man ändå plötsligt börja undra går jag på rätt väg. De flesta gånger dyker då en pil eller cementpelare upp som om de som satt ut dem vet ungefär hur länge vi kan gå utan dem utan att bli oroliga men ibland kommer en liten avfartsväg och inga markeringar alls då blir man ändå lite orolig, skulle jag ha svängt där.

Jag stötte på två pilgrimer som såg lite vilsna ut på vägen, de stod och tittade in på en väg som så uppenbart bara vara en traktorväg in på fältet bredvid. Stannade och pratade med dem och sa att min guidebok sa att man skulle gå rakt fram tills man kom till en T-korsning. Jag lämnade dem bakom mig och fortsatte.

Snart kom jag fram till en T-korsning, tog fram boken och läste "at a T-junction we head s/o onto the roman road". Det är nu min trötthet visar sig. s/o tolkade jag som fortsätt på den väg du är på och jag såg inte minsta tillstymmelse till pil/vägvisare heller. Vägen jag var på svängde höger. Rakt fram var en grusväg med ljust grus och en allé såg ut att leda upp till ett hus. Jag kom tillslut fram till en bro över motorvägen, fram med kartan i boken, nä över motorvägen skulle jag ju inte. Men vart skall jag då? Fram med GPS-appen igen. Suck jag skulle gått rakt fram där borta det som såg ut som en uppfart till ett större hus. Suck igen. Tillbaka en 400-500 meter och när jag närmar mig kurvan ser jag att Andrea och Lena kommer. Vi skrattar åt min klantighet, nu när det blivit ljusare syns ju cementpelaren hur tydligt som helst. Jag skuttar iväg som vanligt och tittar på solen som börjar komma upp.

Långt där borta fanns en rad med träd. Undra vad de skyddar.

Det är verkligen platt här, men här och var har man i alla fall planerat träd för att vi pilgrimer skall få lite skugga så småningom. 

Jag gillar Calzada Romana, den gamla romarvägen som legat här i 2000 år. Kanske kunde varit lite kurvigare men ändå det är så vackert, färgerna så speciella. Har sjuk tur med vädret dessutom, lite mulet och kring 30 grader. Det kan ju bli över 40 på Meseta. Man skall helt enkelt ha tur ibland. Jag käkade mina mackor och njöt av omgivningarna.

Jag fick förbi ett flertal picknicksiter med vatten och det var så skönt att stanna och blaska av sig i ansiktet, nacken och kyla ner händerna. Annars var vägen ganska enformig som sagt var i 1 mil. I fjärran här och där kunde man se lite småbyar. Undra hur det är att bo här ute mitt i ingenting (känns som ingenting när man går här, men det är ju bara några minuter med bil in till en större stad). Jag hade i alla fall min egen skugga som sällskap.

När jag kom fram till Calzadilla de la Cueza gick det då inte att ta miste på vilken väg man skulle gå. Här skall ingen gå vilse och irra sig in på våra gårdar.

En stund senare befann jag mig vid en stor stentavla där man ristat in 4 olika vägar att gå de kommande 1,5 kilometrarna, en via senda och resten via olika skogsvägar. Jag velade hit och dit vilken väg jag skulle ta men jag och den där stentavlan var inte överens om hur verkligheten såg ut och beskrivningen i boken och jag var inte heller överens. 

Sendan här hade rätt trevligt underlag så jag valde tillslut att inte skutta in på skogsvägen. Bilvägen jag gick bredvid var inte direkt trafikerad och de enda jag mötte var lokalbefolkning som promenerade på bilvägen istället för nedanför på senda. Vi nickade och hälsade på varandra. 

Ledigos passerades och jag tittade längtansfullt på poolen på härbärget jag passerade där, men klockan var ju så lite än så länge att härbärgena inte ens öppnat. I Terradillos de Templarios köpte jag mig en glass på en bar som invaderades av cyklister som köpte öl,  fortsatte min vandring mot Sahagún, jag hade nu gått 26,8 km. Här brukar många stanna för dagen när de gått från Carrión de los Condes men jag var inte det minsta trött och efter en uppfriskande glass var det bara att traska vidare.

Det började dock bli ganska varmt och jag kom på den fina idén att blöta ner min sidensjal och linda den om skallen. Så jag såg ut som en, tja jag vet inte vad resten av vägen. Beduin-style kanske.

Månen hängde fortfarande högt på himlen, känns alltid lite konstigt att se månen och solen samtidigt.

Landskapet blev lite mer böljande här men det var galet torrt, solrosor (som på spanska heter girasol vilket jag tycker är ett mycket roligare namn) som brukade vara så stora tidigare på vandringen var här små och förkrympta. 

Jag kom upp jämsides med den stora vägen som går till León och fick syn på en skylt Autovia "Camino de Santiago", ja ha man kan göra den med bil också, på motorvägen och här knatar jag 80 mil, vilken dumskalle jag är :-)

Strax innan Itro de la Vega hade vi gått in i det platta landskapet Palencia och nu var det redan dags att lämna det distriktet och gå in i det lite mer varierande distriktet León men först skulle resten av Meseta avverkas.

Nu gick leden bredvid motorvägen en stund men man hade gjort sitt bästa att skärma av med stora växter och buskar, funkade helt ok innan den svängde av ner för en stenig backe där många hade lagt pilar och hjärtan samt skrivit text med stenarna.

Nu började det bli riktigt varmt men jag valde ändå att ta den lilla omvägen om río Valderaduey och kyrkan Virgen del Puente. En fin gammal romersk bro (som kyrkan är uppkallad efter ledde fram till kyrkan vars kyrkklockor ringde precis när jag kom fram till bron).

En yttepytteliten kyrka med ett helt magnifikt golv. Man håller just nu på att reparera kyrkan och det var så skönt att komma in i det svala stenhuset. Träffade på några amerikaner som varit där förutom och liksom jag stannat till för att svalka sig inför de sista 3 kilometrarna in till Sahagún. Några ungdomar hade fått prova att dra i klocksnöret.

Jag gick ut i den varma luften igen och kom in till Sahagún bakvägen mellan några silos och lite vinfält. Träffade på en spanjor som började prata med mig, han undrade om jag gick caminon själv och om målet var att ta mig till Santiago. Jupp svarade jag och han undrade om jag hade bråttom (gud så trött jag är på den frågan, bara för man har ett bra driv i benen betyder det inte att man har bråttom eller stressar).

Utanför kyrkan finns 2 reliefer av riddare.

Jag passerade ett stort hotell, över järnvägen och försökte hitta till det härbärge jag utsett till nattens ställe att sova på. Ett nytt kloster - Monasterio de Santa Cruz. Jag föll för beskrivningen att det fanns en liten trädgård att sitta i på innergården. Jag vill gärna ha något ställe utomhus att sitta på när jag är på härbärget.

Jag hittade först inte ingången och gick runt runt huset men tillslut pekade en annan pilgrim som skulle gå vidare på ingången. Aha jag hade gått rakt förbi den, bara sett infon om singelrum.

En kvinna som inte kunde ett ord engelska öppnade, vi lyckades i alla fall förstå varandra så mycket att jag behövde en säng att sova i. Kom in i ett rum med en annan kvinna. Hon var från Tyskland. Hon började med att fråga vilket land jag var ifrån. Berättade att hon pratat engelska med en annan tyska i flera timmar innan de kommit fram till att de hade kunnat prata tyska med varandra. Så efter det öppnade hon med "Var kommer du ifrån?"

Jag lade mig på sängen och bara slappade men han inte ligga många minuter innan en annan person öppnade dörren och sa "men där är du ju". Det visade sig att tyskan som hette Bree hade legat i rummet bredvid men blivit flyttas för att det kommit 3 st ungdomar som behövde en plats och istället för att ge dem rummet jag blivit placerad i flyttade de ut Bree, lämnade kvar Susanne (som danskan som stoppade in huvudet hette) och placerade sedan mig med Bree. Susanne hade ingen lust alls att sova med de tre tonåringarna utan tog sitt pick och pack och flyttade in hos oss i sängen ovanför mig. Jag blev väl inte helt överlycklig då hon var en rökare, det stank och hon rökte rätt ofta och kom in i rummet.

Jag tog mig en lååååååång dusch, satte mig ner i duschen och lät vattnet bara rinna, var ganska så trött efter 39,8 km i värmen. Försökte reda ut håret men gav upp. Satte upp det i knut igen.

Sen gick jag ut i trädgården och tvättade mina kläder. Någon hade lämnat kvar en Axe-tvål med någon form av mentoldoft den fick bli dagens tvättmedel. Fick lukta lite manligt några dagar. Tvätten fick man hänga en våning upp under duvornas bo, ett under om man inte fick duvskit på tvätten. Insåg att strumporna aldrig skulle bli torra där så efter en stund hittade jag en lina som hängde på utsidan av räcket och hängde ullstrumporna där istället.

Nu var jag tokhungrig, behövde lunch. Gick bort mot stan och upp för en lång backe, jösses vad benen var trötta. Hittade en bar som hade tortillas med fyllning, denna var fylld med sallad, tomat, lök, tonfisk och majonäs. Riktigt god. Tog en stor cola till, behövde energin. Köpte även en te när jag satt där och försökte skriva mer på reseberättelse. En pilgrim som kom förbi stannade och pratade med mig en stund. Hon såg helt slut ut och jag frågade om hon skulle stanna på Muncipial precis bredvid baren eller borta på klostret där jag bodde. Nä hon skulle inte stanna här hon skulle vidare till Calzada de Coto förvisso bara 5,2 km bort en hon såg verkligen ut som hon var helt väck i värmen. Hon stapplade vidare.

Hade utsikt över det andra härbärget och såg många pilgrimer komma förbi, stanna och gå in. Men ingen Hanne. Men hon borde inte varit så långt efter mig idag. Om hon nu gick hit, hon hade pratat om att stanna i Terradillos de los Templarios för att få en bättre spridning på sträckorna framöver som inte ger så många val. Själv har jag inte planerat så mycket, jag går väldigt mycket på känsla, så mycket benen orkar brukar jag säga. Men det är ju inte så bra om benen tar slut på ork mitt ute i ingenstans.

Vi hade räknat lite kvällen innan och kommit fram till att Sahagún var väldigt nära halvväg, typ 2 mil härifrån var man halvvägs så jag passade på att köpa ett vykort och skicka till mormor för att berätta hur det går. Pekade ut var jag var. När jag köpte kortet köpte jag även en liten brosch att ha på lillryggan, en guldfärgad snäcka med ett Jakobkors på. Ett litet märke för att visa att jag var pilgrim även när inte storryggan var på.

Jag kikade in på härbärget som låg mitt emot den lilla affären och frågade om en Hanne från Belgien checkat in och jo visst det hade hon. Fick tillåtelse att gå upp i sovsalen och leta. Hittade henne i mörkret liggande på sängen. Hon blev förvånad när jag kom. Vi bestämde att vi skulle gå och handla mat på supermercado när det öppnade och laga mat tillsammans på hennes härbärge eftersom mitt inte tillät någon matlagning (stod att det fanns ett kitchenette i min guide men det stämde inte). Jag lämnade Hanne till att fortsätta att vila och sa att jag skulle vara tillbaka kl 18. Fick en karta i receptionen som visade var alla supermercado låg.

Började gå tillbaka till mitt härbärge och letade efter en brevlåda. Träffade på en pilgrim som desperat försökte hitta en speciell gata utan att lyckas, han hade fått en lapp i handen om ett hostel som skulle ligga där. Jag hade ju en karta i handen och lyckades visa honom vägen, och brevlådan låg ändå på samma gata. När han kom fram gick han in och jag fortsatte gatan ner. Efter ett tag kom han ikapp mig, stället hade inte fallit honom i smaken eller var fullt, förstod inte riktigt hans grötiga spanska. han följde med till mitt härbärge och blev incheckad där och placerad i samma rum som de tre tonårstjejerna.

Kändes lite speciellt att lägga kortet på brevlådan, minns inte när jag postade något handskrivet senast. 

Jag lade min mobil på laddning i badrummet (enda uttaget fanns där och det hade varit upptaget av Susanne hela tiden tidigare). Jag gick ut och satte mig i den lilla trädgården och njöt av solen en stund. Susanne och Bree satt också där ute och drack vin. Plötsligt ser vi hur någon duschar inne i vårt rum, fönstret immar igen och jag tänker, fan mobilen, den gillar nog inte när det blir så varmt och blött i det rummet. Personen som fått plats i vårt rum medan vi satt där ute duschade länge. Tillslut gick jag in och knackade på. Visade sig vara en herre som fått plats på vårt rum. Han var snart klar men kunde inte tänka sig langa ut telefonen.

Efter vad som kändes som en evighet kunde jag gå in och rädda min telefon från vätan. Den funkade, puh! Hade ju varit typiskt att sabba telefonen halvvägs på vandringen.

Jag lade mig på sängen och vilade en stund innan det var dags att åter ge mig upp för backen in till stan. Mötte upp Hanne utanför och upptäckte att kartan med supermercado var kvar på mitt härbärge så Hanne sprang in och fick en ny. Vi letade oss fram till ett där vi köpte kyckling, vitlök, paprika, lök, ris, sallad, tomat, tomatsås och en gigantisk klyfta med melon till middag samt lite mer frukt och snacks att ha på vandringen i morgon.

Tillbaka på härberget lagade vi en kycklinggryta med ris och tog vattenmelon till efterrätt. Vi hade lagat på tok för mycket mat och var proppmätta. Vi skänkte bort över halva melonklyftan till ett gäng italienare. Vi satt och pratade en stund innan jag var trött och behövde gå tillbaka till mitt härbärge. Kom på att jag inte köpt någon frukost så jag gick till det supermercado som låg precis runt hörnet på mitt härbärge och köpte 2 yoghurt som jag ställde utanför fönstret på vårt rum. Tyvärr hade de inget bröd så inga nya mackor.

Knäppte några bilder på väg tillbaka till härbärget. Även i denna stad hittar man caminosymboler lite här och var.

Fotade även Arco de San Benito byggd 1662.

Hämtade min tvätt och knäppte några bilder på kyrktornet på Monasterio Real de San Benito innan jag gick till rummet.

Sen var det dags att krypa till sängs, mannen i sängen bredvid snarkade redan, Susanne ovanpå stank rök när hon kom in. Suck. Försökte somna men hade myrkrypningar i hela kroppen och kände av hur lungorna liksom ville krypa ut ur kroppen pga cigarettdoften. Slutade med att jag kröp ner i sovsäcken helt. Blev lite väl varmt så jag vaknade efter någon timme genomsvettig.

Lyckades lägga mig på sovsäcken, dra sidensjalen över huvudet och somna om efter att ha varit och kissat.