#camino2013 - dag 6, etapp 6 - Logroño-Azofra

Augusti 18 - 35.9 km

Jösses vilken urusel natt. Det var så galet varmt. Kl 0520 gav jag upp och tassade ut. Såg att flera andra redan gett sig av. Ingen sov väl bra. Tvättade mig och gjorde mig i ordning. Kl 6 var jag i köket. Axell hade kokat tevatten så jag tog en kopp te och skulle sätta avokado på mina mackor men det fanns ingen matlust alls. Jag åt en yoghurt och satte mjukost på 2 hårdbröd innan jag gav mig av vid 0639 med ena mackan i handen efter att ha väntat på GPS-signal en evighet.

Hade några pilgrimer framför mig och passerade dem snart. Ett partygäng som uppenbarligen inte gått och lagt sig ännu pekade ut vägen åt mig när jag var lite vilsen och sekunderna senare hittade jag en markering i gatan.

Staden var tyst och stilla. Var inte då illa att passera genom den då.

Gick på tomma gator ganska länge. Fick hjälpa en annan pilgrim hitta vägen. Hon höll på att gå fel. Snart var jag i en park på väg ut genom staden. Gick förbi en stor grupp och plötsligt dök Axelle upp. Pratade med henne en stund innan jag gick vidare i mitt tempo. En man som uppenbarligen var ute och motionsgick försökte passera mig men lyckades inte. Men tillslut lyckades han hålla samma tempo som mig och pratade med mig en stund. Det är alltid intressant att försöka göra sig förstådd på ett språk man inte använt på 17 år.

Kom rätt snart till Grajerasjön där mannen tog en annan väg. Vid sjön finns ett kafé, hade lovat kaféets ägare via twitter att hälsa på om de hade öppet när jag passerade men det hade de inte.

Njöt av att se vatten en liten stund. Skogen var rätt behaglig oxå. Blev så kissenödig men hittade ingenstans att sätta mig så jag fick helt enkelt knipa ihop. Lite jobbigt men det slutade efter en timme ungefär. Utanför tjurfäktningsarenan i staketet mellan cykelvägen och motorvägen hade en massa människor stannat och satt upp kors i nätet. Hittade inte något att göra ett kors av så jag gick vidare. 

Strax innan Navarette passerade jag ruinerna av ett kloster från slutet av 1100-talet. Här huserade San Juan de Acre-ordern och drev ett hospital för pilgrimer. Men kring 1568 började det gå utför och nu är det bara en stenhög ser det ut som. I bakgrunden ses vineriet Rioja Don Jacobo Crianza. Gissar att de gör Riojavin :-)

Strax innan 9 var jag i Navarette där det fanns tydliga vägvisare på väggarna även om de pekade åt fel håll ibland (basen på snäckan symboliserar Santiago de Compostela och resten vägarna dit men det är å andra sidan en efterkonstruktion då snäckorna har en helt annan betydelse. Får återkomma till den senare för jag har inte hela historien i huvudet. Inser att jag borde kanske ha läst på lite mer innan jag gav mig ut på denna pilgrimsfärd. Det tog mig ju 2 dagars vandring att inse att det är en av jesu lärjungar som sägs ligga i graven i Santiago, sen tog det mig en dag till att inse att Santiago betydde Sankt Jakob. Jag är inte så bra på det här helt enkelt men så är vi ju inte så mycket för helgon i protestantismen.

Det verkar ha varit ett party i stan som var klädd med vimplar.

Kikade på kyrkan där. När jag lämnade staden såg jag hur polisen fick separera 2 gäng som tänkte puckla på varandra efter en krock.

Det hade varit en stor fest i staden dagen innan och låg glas mm lite här och där men på vissa ställen hade man hunnit städa.

Det märktes att jag dagen innan gått in i Rioja-distriktet. Vinodlingar på båda sidor av mig nu och jorden var den typiska röda lerjorden.

Jag knatade i mina egna tankar och gick förbi en massa folk. Den här dagen hade jag tillåtit mig själv att räkna (lite gameification får man väl pyssla med ;-) ). 58 st. De sista 2 var en japanska och en tysk. Några cyklister passerade mig och stannade vid en skylt som visade olika vägar. Hade sett likadana lite tidigare och tolkat dem som info till cyklister. Jag hörde dem säga på franska att vägen till höger var den mot Ventosa men de gula pilarna jag kunde se pekade åt vänster så jag följde dem. Gick på en perfekt lerstig mycket skön att gå på. Tysken och japanskan syntes inte till bakom mig.

Jag passerade vinodlingarna och hade hela tiden pilar att följa men kom till en korsning där pilarna var lite otydliga och stannade till. Bestämde att pilen nog pekade rakt fram och stannade i skuggan bakom ett hus. Tog av solhatten en stund och lät vinden blåsa i håret och plockade fram mitt äpple.

Såg pilar att följa men inte en enda människa och ingen dök upp i backen bakom mig heller. Mysko. Jag fortsatte framåt och nu började en lång asfaltsuppförsbacke. Hmm det kändes heeeelt galet. Funderade på om jag sett rätt där nere i korsningen så jag vände om och gick 500 meter tillbaka. Jodå pilarna pekade uppåt backen. Då tog jag fram min guide för det kändes så bekant men ändå inte. Jag hade hamnat på detour-sträckan till Sotés en by 2 km från caminon. Tjoho. Tog fram min telefon och GPS-appen där jag har hela ruttens karta. Jodå jag var fel. Men skulle jag gå tillbaka eller försöka hitta till caminon via vägen. Boken sa liksom inget om hur man tog sig därifrån.

Då kom en man löpande ner för backen. Jag skyndade mig över vägen och stoppade honom. Frågade om det var Sotés som var där uppe. Jodå. Han var snäll och pekade ut närmsta väg att återansluta till caminon. Det var inte så långt. Men på asfalt. Omvägen hade varit ungefär 2 km.

När jag återanslöt så såg jag människor jag passerat tidigare under dagen. Så nu passerade jag dem igen. En del pratade jag med och de skrattade när de hörde att jag gått fel. Fort men fel.

Vägen var nu ganska tråkig men till Ventosa var det inte så långt.

Innan Nàjera gick vägen genom en fin skog och sen över några fler vinodlingar.

Min lilla omväg kändes dock i fötterna. Det fanns gott om små stenrösen längst vägen här. Undrar varför så många känner ett sådant behov av att bygga dessa torn. Vägen blev lite roligare efter ett tag, upp på kullar betyder oftast fin utsikt och sen få gå neråt ett tag.

Passerade denna lilla hydda. Tyvärr hittade jag ingen info om den.

Klockan var inte ens 12 när jag kom till Nájera och jag navigerade mig igenom staden, köpte en 1.5 l vatten och hittade en restaurang. Var så galet hungrig. Det visade sig vara en kinarestaurang. De hade 2-rättersmeny men allt på förrätterna förutom ris var med gluten så jag sa att jag ville skippa förrätten och bara ta biff med lök. Men det visade sig att det de kallade förrätt var vilket tillbehör man ville ha till tydligen för jag fick in bara en stor tallrik med biff med lök, inget mer. Men det var så gott med kött i lite sås.

Åt snabbt. Satt i skuggan i kylan insvept i min scarf och såg på pilgrimer som gick förbi.

Nàjera är en fin stad.

När jag kom till härbärget var kön redan ringlande lång. Hade noll lust att stå i den i flera timmar i värmen så jag kollade kartan. 5.8 km till närmaste härbärge. Uppför! Hmm det var rätt så varmt. Tittade på kyrkan och byggnaderna som såg ut som de var uthuggna ur den röda stenen innan jag tog mitt beslut.

Kollade mängden vatten och jodå jag hade så jag skulle klara mig. Det var bara att sätta ena foten framför den andra långsamt och segt uppför helt enkelt. Satte händerna i sidan och började gå och snart kom en uppförsbacke. Svetten rann. Såg en person en bit upp som kämpade på. Han hade birkenstock på fötterna. Halvvägs upp i backen kom jag ikapp honom och vi började prata med varandra.

Han var italienare. Hade fått ett infall att göra caminon och inte tränat något alls. Enda skorna han hade med sig var sina tofflor. Hans rygga var en vanlig "skolryggsäcksmodell" utan höftbälte. Han hade ont i nacke och axlar. Inte så konstigt.

Lovade honom en axel och nackmassage när vi var framme i Azofra.

Nu var det löjligt varmt. Jag drack vatten konstant medan italienaren tog en liten mugg vatten när vi stannade till i skuggan av ett träd. Efter en stund kunde vi ana byn och farten ökade. Vägen dit hade med sin röda jord och speciella bergsklippor påmint mig om Arizona men byn såg ut som en i Karibien.

Vi hittade härbärget och insåg att vi funnit paradiset. En stor gård med liten pool, bra ställen att hänga tvätt på. Tvåbäddsrum med fin utsikt, bara € 1 för att tvätta i tvättmaskinerna. Fullt utrustat kök med stor matplats och en affär runt hörnet. Medan jag hängde tvätten anlände Axelle och sen kom även Thómas.

Det var massor med italienare där och Axelle charmade direkt in sig hos dem och blev inbjuden att äta middag med dem. Nästan alla hette Marco vilket var lite lustigt. I mitt rum hade redan en annan person tagit en säng. Det visade sig senare vara Hanne från Belgien. En riktigt trevlig tjej.

Gick och handlade. Den lilla affären hade inte så mycket men de hade potatis, vitlök tomatsås och tonfisk samt sallad. Det var det jag kunde komma på att göra något av. Thomas irrade kring kyrkan. Han går i katolsk mässa varje dag och nu var det söndag och kyrkan var stängd. Mycket mysko.

Jag kom tillbaka till härbärget och lade grejerna i kylen och sen satt jag med fötterna i poolen i minst en timme och pratade med folk. Gav italienaren den utlovade massagen och fick en persiska som tack. Åt min persika och insåg att jag var megahungrig. 

Klockan var kring 18 när jag började laga mat bredvid Hanne som gjorde middag till sig och Patrick från Irland. Han hade inte haft kontanter nog för att köpa mat så hon bjöd honom.

Jag åt med Hanne och Patrick samt Thomas som gjorde laxpatémackor. Maten smakade riktigt gott och Hanne hade gett mig en halv tomat att ha i salladen.

Fick på tok för mycket tonfisksås över så jag sa till italienarna att ni kan ta resten om ni vill. Smaka gillar ni inte så kasta bort. De fick även resten av salladen.

De lagade carbonara och hade köpt en massa vin. De tog min tonfiskröra på bröd och plötsligt ropade en av Marcosarna på mig och sa "du är riktig italiensk kock. Så gott." det var ju ett gott betyg på mitt ihopkok.

Efter diskandet satt jag vid poolen igen och skrev dagbok. Pratade med ett väldigt kristet amerikanskt par dom stannar flera gånger per dag för att be. Vi hade intressanta samtal om att vara ifrån familjen, att ta tillvara på egentid och att vandra ensam. De gick oftast tysta bredvid varandra. Förenades i sin bön då och då.

Kl 22 var jag toktrött och somnade.