Slöade lite framför en tidning och sen datorn. När gästerna gick ut för en promenad svidade jag om för en egen promenad och kom iväg vid 1-tiden. 3,3 mil val målet idag, komma i kapp januari även om jag inte satt något som helst månadsmål. Denna veckan är en katastrof i övrigt så veckomålet på 7 mil lär jag inte kunna hålla om jag nu inte trotsar det analkande snöovädret i morgon.
Visste inte riktigt var jag ville gå 3,3 mil är ju nästan hela vägen till jobbet men gå den tråkiga vägen som dessutom är på 97:an vissa delar gick bort, då hade jag dessutom behövt ta bussen hem sen. Bortåt Buddbyträskhållet är det också mycket vägar att gå på och inte så mycket cykelväg. Hmm... Jag bestämde mig för att gå mot Sävast i alla fall bra med cykelvägar. Gick via travbanan och när jag kom bort mot övergångstället vid Torpgärdsleden såg jag en annan som promenerade, reagerade över att jag gick utan vantar och mössa medan den här personen var helt inpackad. Såg varmt ut.
Personen vinkade åt mig och drog av sig luvan, såg först inte vem det var. Visade sig vara min lillasyster. Henne träffar jag på utomhus kanske en gång om året. I övrigt har vi inte någon kontakt. Glömmer ofta bort att även hon bor i Boden numer. Vi pratade lite om vädret och om att hon skall far ner till dottern i Skåne i mars. Vi var båda ute och motionsgick, hon en mil för att sen åka på gymmet själv nöjer jag mig med promenader för tillfället. Benet verkar klara av dem så jag tänker inte stressa med annan belastning. Vi sa hejdå och fortsatte åt var sitt håll. I höjd med brandstationen såg jag en blomma kämpa sig upp genom snödrivan som var en bra bit över en meter. En björnloka, krängde av mig ryggsäcken och tog fram kameran. Lutade mig mot snödrivan och knäppte en bild. Blev inget bra så jag bytte objektiv. När jag sedan skulle upp igen halkade jag och druttade på ändan. Såg nog ganska dråpligt ut. Slog mig dock inte.
Jag svängde av ner mot Bodsvedjan och passerade höladorna på ängen, var bara tvungen att stanna och ta ett kort. Jag gillar verkligen de där gamla ladorna. Det här får bli dagens bild.
I Bodsvedjan ligger ett hus som varit en affär, tycker det är så sorgligt att alla dessa kvarters-/bybutiker är nerlagda och att husen nu ofta står tomma. I fönstret är en skylt kvar.
Snett mitt emot ligger en busshållsplats och bredvid den var det en stor snöborg byggd. Barnen som byggt den hade lämnat en lapp till snöskottningen.
Stopp
Ta inte bort våran snöhög härifrån.
Vi har byggt en borg här.
Vänligen Lucas, Liam, Valdemar, William
Jag hoppas de får ha kvar sin snöborg.
Jag fortsatte ut mot Sävastvägen som jag följde, kunde inte låta bli att knäppa några bilder på stammarna på träden där.
Sen började det bli mörkt och när jag kom in i Sävast så var det nästan mörkt ute. Trasslade mig fram genom att gå genom lite olika kvarter för att få mer meter i benen. Började fundera på om jag skulle äta upp clementinen i fickan. Var lite hungrig men framför allt törstig, varför hade jag inte tagit med något att dricka? Bestämde mig för att när jag nådde Skapa skulle jag få kolla på GBS:en och äta min clementin. Knatade på, kom ikapp en som gick med stavar och fick upp lite fart, gick förbi och höll farten en bra stund tills underlaget blev lite mer snö och halkigt. Men då var jag framme vid Skapa och gick ut till 97:an. GPS:en visade 15 km. funderade på om jag skulle vända där och gå 15 tillbaka samma väg eller om jag skulle gå över Gamla Sävast och Gruvberget. Gå samma väg tillbaka är ju inte så kul men Gruvbergsvägen är kortare. Svårt val men bestämde mig tillslut för Gruvbergsvägen. Fick ta mig över 97:an och gå längst med den en bit. Tur det var plogat i hela den breda vägrenen. Kunde gå långt från bilarna. Såg till att sätta på mig reflexerna som låg i jackan.
När jag svängde in på Gamla Sävastvägen åt jag clementinen, gott när den var så kall. Svalkade skönt i den törstiga munnen. Men vad som inte var lika skönt var att nu hade jag vinden i ansiktet och inte i ryggen. Hade inte märkt att det blåst innan. Så det blev till att ta på vantar och buff och dra upp luvan, kura ner ansiktet i halsduken. När jag hade gått en stund kändes ryggsäcken tung och min högra axel värkte, försökte flytta stativet till vänster sida men fick inte till det. Efter några 100 meter till så började nacken värka, det liksom knixade till och gjorde superont. Fick räta på mig lite och då kom vinden i nyllet istället. Men efter ca 2 km släppte det igen. Hade lagt mina vantar under axelremmarna på ryggan för att avlasta lite.
När jag var på Häradsvägen fick jag syn på en tall som stod ensam, den förevigades med det fina ljuset bakom. Blev lite skakig av vinden.
Nu var det bara 5 km kvar. Kurade ihop mig och matade på. Kom ut på Gamla Lulevägen och där gick jag förbi ett hus som har satt blåa lampor i sitt växthus, tänkt fota flera gånger men aldrig blivit av så nu stannade jag och knäppte ett kort, lät bilden vara ganska mörk för att visa hur huset lyser upp. Sen var det bara en liten bit kvar hem, du började vinden friska i och det yrde snö från träden.
Väl hemma stod GPS:en på 2,5 mil, för lite. Gick in på toa och drack lite saft och gick till ICA en liten omväg och samma omväg sen hem igen så jag fick totalt 2 km till. Totalt 2,7 mil på denna runda.
Lagade middag och åt sen drog jag på mig kläderna igen och gick en 6 km promenad och nu hade vinden verkligen fått fart började gå i motvind och det var väldigt skönt att få vända hemåt sen. Så jag fick ihop mina 3,3 mil. Blev en runda bort mot Prästholmen. Denna vecka blir dock svår att nå veckomålet på 7 mil. Har bara gjort 5,2 denna vecka. Blir tufft i morgon om snöovädret drar in. Nå ja vi får väl se. Skall som sagt inte dräpa mig.
Sen var dagen slut så en kopp te framför datorn fick avsluta dagen. Svärmor och man kom tillbaka från Luleå där de hade varit på Vinterfolk. Verkade nöjda.