Vi tog oss upp och gjorde frukost strax efter 11 och då kom ett SMS från en förälder i fotbollslaget, de ville bjuda på fika. Mycket trevligt då vi egentligen inte har några bekanta här i stan. Kl 14 skulle vi vara där. När jag kom upp upptäckte jag att det var SOL ute. Ville egentligen bara kasta på min kläderna och rusa ut, sol sol gud vad jag längtat. Men jag behövde få i mig frukost och vips var klockan så mycket att jag inte skulle hinna ta den 12 km promenad som var planerad för idag. Men jag tog på mig varma kläder, kameran och en katt under varje arm och gick ut ändå. Lite moln hade svept in men det var i alla fall ljust ute. Katterna fick finna sig i att bli uthystade i snön så matte kunde fota när de gick tillbaka. Emilian tassar på rätt snällt och är mer nyfiken men på helpänn där han går i mina fotspår. Däremot är han rätt snabb så jag får sällan med honom i närbild såsom jag får Jasha, hinner liksom inte med när han kommer ångande. Så det blir mest bilder när han är långt bort och börjar gå.
Jasha som har rätt korta ben försvinner nästan ner i snön och blir lite mer irriterad, skriker åt mig att jag är dum i huvudet typ men poserar snällt när kameran tas fram. Han verkar ha kommit på att om man poserar sätter sig matte ner och då kan man rusa och sätta sig i hennes knä medan hon fotar Emilian istället. I mitt knä eller sittandes på en filt trivs han rätt bra ute trots snön. Idag var det klibbig snö ute så den fastnar på magen på dem, båda hade hela pälsen full med snöklumpar när vi kom in- Stängde in dem i badrummet så de skulle kunna tina pälsen på golvvärmen. En vanlig dag tillbringar de halva dagen där inne men nu när jag ville att de skulle ligga där var de inte lika förtjusta. De ville gå omkring och släppa ifrån sig vatten i hela huset istället. Busungar.
Fixade med bilderna, lite rotering/crop och lite clarity och ljusade upp exponeringen på några men annars tyckte jag de var rätt ok. Behöll 13 av 176 tagna bilder. Svårt att välja dagens bild men den första bilden på Emilian gillar jag lite extra, kanske för att fokuset är i ansikten medan man ser att han rör på resten av kroppen. Bild nummer 2 på Jasha är också en favorit eftersom han ser mer nyfiken än arg ut och vi har ögonkontakt. Men jag kan ju bara lägga en i årsalbumet.
Henrik ställde om QoS i routern och throttlade upload så nu får vi se om det hjälper för att mian bilduppladdningar inte skall ta all vår bandbredd. De skrek i alla fall inte när jag testade att föra över en bild. Men övriga förde jag över när vi lämnade huset för att åka på fika. När jag satt vid datorn kom Herman och var skitsur, tydligen har han absolut inget att göra när han inte har sin mobiltelefon. Försökte få honom att be om ursäkt för sitt beteende igår men det blev inte bättre, han surade ur igen. Berättade för sambon att han sagt förlåt till mig men att han inte menat det och att han inte fick tillbaka telefonen. Hur skall man göra för att få honom att förstå att man inte kan säga vad som helst och bete sig hur som helst utan konsekvenser? Vi fick tvinga med honom på fikat men väl där verkade han trivas.
Hos fikafamiljen gick vi husesyn, ett fint hus men härlig öppen yta. Vi satt och pratade en del sportutövande bland barn, fotografering och tecknande. Deras yngsta gillar det och de hade ett foto han tagit inramat på väggen, härlig bild med järnvägsspår och dimma i svartvitt, han har helt klart ett öga för bilder. Kul att se. Vi var där i tre timmar, ungarna fikade med oss men var annars och spelade. Trevligt! Nästa gång får vi bjuda hit dem.
Jag kom på mig själv med att vara en "dålig" människa. Jag avbryter och fyller i, en sjukt dålig egenskap jag har. Kommer på mig själv och försöker skärpa mig. Jag själv pratar ju ganska fort och mycket så jag blir väl stressad eller nåt när någon pratar lite långsammare. Får skärpa mig! Önskar att någon kunde säga till mig, sparka mig på smalbenet eller vad som helst. Det är ju så sjukt otrevligt av mig även om det är av nyfikenhet egentligen, vill ju veta vad de har att säga här näst. Läste en text av en person som talade långsamt, funderade, inte jäktade, inte pratade så ofta. Hen beskrev hur det kändes när vi andra avbröt och det träffade så sjukt i hjärtat på mig, skämdes som attan. Så snälla ni som jag gör så med, ge mig en arg blick, en spark eller en tillsägelse. Jag försöker bättra mig jag lovar.
När vi kom hem var klockan över 17, vi tjafsade om hur vi skulle göra med matinköpet. Herman hade bestämt varma mackor men inget fanns hemma. Jag hade ett önskemål om att få göra 12 km idag. Det skulle nog utan fotografering klaras av på knappt 2 timmar. Frågade om sambon kunde handla och jo det kunde han tänka sig. Jag bytte om och drog igång en musiklista i telefonen (den har slutat att loopa på första låt jag spelar nu) och satte igång min GPS-klocka.
Ibland är jag knäpp. Tänkte ja men jag har lite bråttom idag så jag kan ju springa lite till exempel den första aptråkiga kilometern. Sen kom jag på att jag inte gillar att springa men att det brukar vara nära-döden-upplevelse bara de första 2 kilometrarna så tar jag mig bara igenom dem utan att stanna brukar det gå bättre. Så efter 2 km så lossnade det lite och jag tänkte ja men jag (dvs huvudet och knät) klarar det kanske bort till 3 i alla fall, en blev det till 5 och sen till 6 som var halvvägs.
Nå ja vid 6 var det ju bara 6 kvar har jag orkat 6 måste jag väl i alla fall orka till 7 och så höll jag på, vid 10 var jag nära på att lägga av, andningen var tung och näsan rann. Men vadå näsan rinner ju även när jag går och bara 12 kvar hem ungefär. Lika bra att bita ihop och torka näsan. Tittade upp mot himlen och såg att det var stjärnklart, fick lite energi (eller så var det panik att det skulle bli norrsken innan jag var hemma vid kameran).
Tillslut hade jag "sprungit" 13 km med en liten paus vid ICA för inhandling vid 12,5 (för det visade sig när jag kollade på mobilen att jag hade ett missat samtal från sambon och ringde upp, han hade glömt vad jag ville ha på mackorna så han hade inte gått till ICA ännu. Jag var några minuter från ICA) så sista 0,5 sprangs med en ICA-kasse i handen.
Det var inte snabbt, det var inte snyggt men jag gick inget, fick stanna till en gång kring 7 då en bil tvingade ut mig utanför vägen och foten fastnade i snön, fick ta bort snöklumpar ur skon. Snälla Bodens kommun sätt lite lampor på Sundbrovägen (skall nog lämna in ett medborgarförslag)så bilarna ser en, de kör som galningar där dessutom och jag ser många som får utan reflexer (själv lyckades jag tappa min strax innan, jäkligt dumt). Kan säga att det var aningen för mycket att ha ullunderställ, mjukisbyxor, fleecetröja, tunn dunjacka och överdragsbrallor samt en tjock halsduk och buff på mig. Jag skulle ju bara gå.
Sen blev det dusch och fixa varma mackor, nu sitter jag vid datorn med en kopp te och lägger ut lite bilder på G+ simultant med Instagram (men det från telefonen) och skriver detta. Funderar på att hämta en bit tårta från igår.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar