Ibland måste man svälja stoltheten :-/

Igår skulle åka och träna och sen till Jalle och slappa framför lite TV (och förhoppningsvis planera en grillfest men han kommer nog inte vara hemma när den var tänkt att vara så det skippades) så jag satte mig i bilen och brummade iväg. När jag kommit ca 2 km kom jag på att jag glömt krama barnen och säga hej då (de satt i källaren och såg TV) fastän jag hade lovat det. Fick vända om och åka hem igen. Kramade barnen och stack iväg igen. Insåg att träningen skulle jag inte hinna till, skit samma det var ett rätt trist pass ändå.

I höjd med Sävast så låg en bil med släp framför mig, de hade surrat lasten med ett grovmaskigt nät. Plötsligt kom en låda som såg ut som en spiklåda flygandes och tumlade av vägen med småskrot flygandes. Jag girande undan och blåste om bilen med släpet precis innan det blev 70-sträcka. Efter 70-sträckan skulle jag gasa upp till (minst) 90 igen men då började bilen tokskaka och jag bromsade in och svängde in till vägkanten.

Klev ur bilen och tittade på däcken och ser att jag fått punka på vänster bak. Mitt i däcket satt en skruv. Fasiken vad den tömde däcket fort tänkte jag. Ja ja tur man vet hur man byter däck.



Ur med alla grejer ur bagaget (hmmm viss packning från semesterresan var visst kvar), upp med luckan där reservdäcket och verktygen skall finnas. Hittade ett sprillans nytt och fint däck (inget fjantigt reservdäck) och domkraften men vänta.... Jag det fanns ingen hävarm till domkraften och fälgkorset och triangeln var är de???? Vad fan, Toyota har sålt mig en bil utan de mest nödvändiga grejerna, puckobea (ett alterego som jag önskade kunde försvinna) har alltså aldrig kollat så att hon har fälgkors, varningstriangel och en hel domkraft, hur kan hon ha missat något sådant? Där står jag alltså vid vägkanten med ett däck som inte går att ta loss. För den delen fattade jag inte heller hur jag skulle få loss domkraften från sina fästen den satt stenhårt, jag gissade att den var utfälld på något sätt men inte hur jag skulle göra för att få ihop den.

Ställde det nya fina däcket bredvid det trasiga och gjorde mitt bästa för att vifta in en bil till vägkanten och oj vad många som plötsligt stirrade väldigt långt fram där bakom rattarna. INGEN stannade fastän ca 30 bilar passerade på 10-15 minuter. Varför varför betalade jag inte räkningen från Toyota Assistance som kom förra månaden?


Attans att jag hade bytt om till ett par vida brallor, de korta shortsen eller den korta kjolen jag hade haft på mig tidigare under dagen hade kanske fungerat bättre ;-)

Tog fram mobilen och såg att Ida hade ringt, ringde upp henne för att höra vad hon ville. Hon hade visst glömt en barnmössa hos oss tidigare under dagen och undrade om jag kunde ta med den. Förklarade att jag redan hade åkt hemifrån och stod i Sävast med punktering. Fick ett skratt tillbaka och så sa hon att om ingen stannade inom rimlig tid så skulle jag ringa igen så skulle hon komma från Luleå och hjälpa mig.

Stod en stund till och väntade, sen insåg jag att ingen bil skulle stanna. Tittade mig omkring och insäg att jag stod några hundra meter från en arbetskamrats hus. En arbetskamrat som jag ofta har genusdebatter med som brukar (mest på skoj hoppas jag) anta ett riktigt manschauvinistiskt synsätt bara för att reta mig. Nä jag vägrar ringa honom för att be om hjälp med bilen, jag ringer Bodens Bärgning istället. Men vad har de för nummer? Tick-tock klockan tickar här kan jag inte stå om jag vill slappa lite.

Tog 3 djupa andetag, 1 för att jag var tvungen att komma förbi telefonfobin, ett för att hinna fundera på vad jag skulle säga och ett för att lättare kunna svälja ner stoltheten. Hittade igen arbetskamraten i telefonboken och första signalen gick fram, andra och tredje och efter 4 så svarade en förvånad arbetskamrat (han undrade väl varför jag ringde på en söndagkväll). Jag frågade om han var hemma (han kunde ju lika gärna var i andra änden världen när jag ringde på mobilen) och framförde sedan mitt ärende. Han sa att han så gärna hjälpte till men först behövde han få tag på ett fälgkors. Jag beskrev var jag stod och efter bara några minuters väntan (passade på att ringa Jalle och säga att jag skulle bli lite sen pga punktering) så kom han.

Vilket flin, gissar att han tyckte det var riktigt roligt att just rödstrumpan Bea stod där och behövde hans hjälp med däcket. Egentligen behövde jag ju bara verktygen och jag erbjöd mig att byta mitt däck själv men nä det fixade han.

Jag blev aningen förvånad när jag skulle slänga in däcket i bagaget, på insidan var det helt uppfläkt runt om. (Såg nu när jag fotade att det även var väldigt sprucket även på utsidan runt om). Hur har det gått till?


Jag är evinnerligt tacksam för hjälpen, det är bara min stolthet som är aningen tilltufsad.
Skrattade åt Ida idag när hon frågade om jag var tvungen att ta av BH:n för att få någon att stanna. Riktigt så illa var det ju tack och lov inte :-)


Andra bloggar om: Punktering