Varför?

Varför minskar min tolerans med gnälliga barn och varför ökar min förmåga att inte vara den snälla mamman när jag egentligen är sur på min sambo? Kan någon förklara sambandet? Och säg inte att jag skall konfrontera honom med min irritation för det slutar med att han smäller igen dörren in till det som fram tills att nätet nere i källaren slutade att fungera var mitt arbetsrum och spelar WoW med lite högre ljud i lurarna är innan jag var och frågade när han egentligen hade tänkt att städa i köket och klippa greäset som han lovat och liknande...

Ibland undrar jag varför jag överhuvudtaget är kvar i detta huset. Ungarna är är supergriniga och gubben ännu grinigare. BLÄ!!! vad less jag blir på familjeliv ibland, kan inte bar någon komma och röva bort mig ett tag (fast på ett trevligt sätt, jag vill ju inte sitta fastsurrad och inlåst i en mörk blöt källare med ögonbindel. Och det är ingen idé att begära någon lösensumma heller för jag vet inte vem av suringarna här hemma som skulle betala för att få tillbaka mig, ungarna har inga pengar och sambon tja han kanske skulle betala för att slippa hämta/lämna barnen på förskolan/skolan och laga mat samt tvätta.