2013 i backspegeln och 2014 i framtidskikaren

2013 blev ett uruselt träningsår  och fotomässigt blev det inte heller vad jag hade hoppats på. Hoppade på 365foton-utmaningen för att jag trodde den skulle få mig att fota mer och ge mig nya idéer och gick ut hårt men efter 44 bilder insåg jag att det skulle ta väldigt mycket av min tid. Först fota, sen välja och redigera för att sen slutligen publicera. Sen var jag inte helt kompis med listan heller, allt för många grejer som kändes ointressanta. Gjorde ett försök häromdagen att matcha bilder från året med de olika teman men det gick inte allt för många grejer är så specifika.

Kollade på årets lista och bestämde mig för att inte köra igen jag fortsätter nog med att fotografera sådant jag gillar och när jag känner för det. Har dock tappat gnistan lite kanske mest för att jag nästan aldrig har något fotosällskap och inte har någon att diskutera bilderna med längre. Visst man får några +1 eller likes på Instagram och någon spridd kommentar här och där men ingen att bolla med hur skulle det kunna blivit bättre osv... känner att det är svårt att utvecklas då. Men skam den som ger sig, får försöka på egen hand.

Träningen då, jag vet vet inte riktigt vad som hände, jag fick aldrig fram skidorna, hade ingen lust till promenader, kände mig sliten och hängig stor del av våren och sen försökte jag träna lite smått inför #camino2013 men kom liksom aldrig riktigt i gång med det heller. Men vandringen i Spanien gick bra ändå och var alldeles alldeles underbar!

När jag kom hem rasade kroppen i hop, järnvärdena var kapputski, mest troligt var de dåliga redan när jag for. Efter det kom jag mig liksom inte för att hitta energin till träningen, gjorde några försök med PSI, som jag gillar men vissa instruktörer gillar jag inte alls, går jag på PSI  vill jag inte ägna halva passet åt armhävningar. Tyvärr hade de plockat bort BodyCombat från schemat och då visste jag inte riktigt vad jag skulle köra. Men 2014 skall bli ett bra träningsår, det hägrar en Svensk klassiker 2015 så tills dess måste jag ju vara i bra form. Funderar på att återupprepa #365mil från 2011 men vet inte om jag hinner med det, det tar enormt med tid. Men det vore skönt med en rejäl utmaning för att verkligen träna. #365timmar eller #365pass kanske kan vara ett alternativ. Idag gick jag i alla fall en runda som passar in på alla tre så får jag väl bestämma mig i dagarna.

2013 blev också året då jag insåg att en av mina vänner försvann helt in i tvåsamhetens dimma tillsammans med sin flickvän, en annan försvann i i den samma men i betydligt mildare grad i alla fall, han är fortfarande kontaktbar/tar kontakt och en tredje vän försvann in i jobb och hobbies och är nu att betraktad som förlorad. Har lovat mig själv att i år inte ens försöka kontakta henom eftersom jag blir mest ledsen av alla obesvarade meddelanden eller konstanta nej. Bättre att inse att vänner kan försvinna, får vårda de som är kvar.

Skall försöka vandra någon kort camino i sommar men innan det skall jag med barnen till fjällen några dagar och åka turskidor. Annars är väl inga direkta äventyr inplanerade, kanske springer jag något ultralopp om inte sambon planerat att åka bort precis när varenda ett är. Får göra ett försök att skapa ett tränings-/tävlingsschema. Lapland Ultra skulle jag hemskt gärna göra i år igen saknade det i fjol.

Skall även göra ett seriöst försök att ta tag i husrenoveringen, det är verkligen dags att fixa till rucklet.

Sen så skall jag skriva mina blogginlägg om vandringen ut till kusten i Spanien och Camino Inglés. Det kommer inte bli någon dag-för-dag-dagbok men jag vill få allt samlat i alla fall.

På jobbet skall jag försöka få snurr på min nya roll, det är en utmaning men det skall nog gå bra. Men jag känner fortfarande allt mer att jag egentligen vill pyssla med annat men som jag skriv i ett annat blogginlägg är det inte så enkelt när man har huslån och familj att plötsligt bara ge upp ett hyfsat välbetalt jobb och kasta sig ut i annat. En del svarade på det att det är dumt att jobba med sin dröm/hobby eftersom det då också blir tråkigt efter ett tag. Men Data/IT var mitt intresse 1990 när jag bestämde mig för att utbilda mig inom det och nu 23 år senare är det väl kanske inte så konstigt att man är lite less, det händer inte direkt speciellt mycket nytt längre. Jag får inte speciellt mycket tid för det jag verkligen älskar att göra heller, avundas de som har en enkel och inte så tidskrävande hobby, vandra i fjällen tar lite mer tid än att jaga frimärken (tror jag). På jobbet skall jag lära mig att hålla käften oxå, får ofta höra att jag pratar för mycket, tar för stor plats så det här får väl bli året jag håller tyst :-) Kanske skall vara tyst på fikaträffarna oxå, fast när jag nämnde det sa en bekant "Du skall fan inte tro att jag kommer prata istället" :-)