Hemfärd i morgon

Längtar hem jättemycket men ser inte fram mot 20 timmars tågfärd. Får hoppas tåget funkar bättre än vad det gjorde hit. Får ont i hela kroppen när jag tänker på hur det kommer vara att komma hem och bara bli mött av en katt. Bäst jag tänker på annat. Sambon och de som vi är hos ser på Indiana Jones 4 just nu. Jag såg 20 minuter men den verkar skitkass så nu ligger jag här på sängen och funderar på om jag inte blorde ta och packa så jag slipper lite av stressen i morgon eller så kryper jag ner under täcket och sover. Sov knappt något alls i natt. Kastade mig av och till och hörde att Herman gjorde det samma i sin säng. Han lät lite nedstämd när han skulle sova idag, han sa "Mamma jag drömde inte om Eduard som jag ville igår, tror du jag kan göra det inatt, jag skulle så gärna vilja gosa med honom". Lilla gubben, Eduard var den som låg i hans säng dock inte så ofta. Emilian alltid uppe hos Vincent. Sen gick det oftast från barnens rum och slingrade ihop sig någonstans.

När vi kommer hem var det tänkt att Herman skulle få öppna sina kvarglömda födelsedagspresenter och sen skulle barnen få springa ner och öppna julklapparna som tomten lämnat hemma hos oss. Men frågan är om vi skall ta vårt farväl till Eduard före eller efter. Varför skall man behöva planera in sorg? Varför skall jag behöva planera en ivägskickning av kroppen?

Jag hoppas några mataffärer är öppna i morgon för det som finns i kylen hemma är ju bara att kasta och lite god mat på nyårsafton vore inte helt fel. Helst skulle jag vilja gå på fest, glömma allt elände men det blir väl en lugn och stilla nyårsafton med sambo och barnen eftersom inget är planerat.

2008 har varit ett konstigt år, snacka om berg-och dalbana. Skall sammanfatta året lite längre fram och även försöka sätta upp några stolpar inför 2009.

Läs även andra bloggares åsikter om glädje, sorg, resa, katt