Mer om läxor

Tack för era svar om mitt bråk med läx-Vincent.

I morse när jag klev upp satt han vid köksbordet. Frågade vad han gjorde.
- Jag skriver nya meningar i läxboken, vad Mini gjorde i sagan.
- Är du inte lika arg längre?
- Nä, jag är inte arg alls längre.

Han fixade till läxan så han själv kände att han var nöjd, han märkte själv att han i sin ilskestund igår skrivit samma mening 2 gånger. Men jag hoppas han verkligen ändrade för sin egen skull och inte för att jag tyckte han hade slarvat.

Visst är det som Mymlan sa i en kommentar, man gör ju läxor för sin egen skull och inte för andras men jag efterlyser fortfarande syften med läxorna. Alla får samma läxa och på något magiskt vis skall vi föräldrar tydligen veta vad som förväntas av vårt barn eller är det Vincent som borde veta det? Vincent ligger väldigt långt framme i läsandet, han läser just nu Bröderna Lejonhjärta för sig själv om kvällarna och i somras läste han en hög med Lasse & Majas detektivbyrå. Läseboken han har på läxorna är mer eller mindre av typen "Mini har en sten. Minis sten är magisk. Mini träffar Moa. Moa leker med Mini". Jag får en känsla att Vincent tycker boken är ganska tråkig och då blir ju inte återberättandet så kul heller. Som han sa förra läxan, Mamma jag har läst flera sidor och det händer ju ingenting.

Såg på Skolfront för ett tag sedan och där var det ett reportage från en skola som avskaffat läxor, de menade på att dels hade så få föräldrar tid med att hjälpa barnen med läxorna och dels var det ganska menlöst att ge alla barn samma läxa, de har ju så olika behov. Istället hade man "stugor" efter skoltid på skolan där barnen fick hjälp med det de hamnat lite efter eller som de/personalen ansåg att de behövde öva lite mer på. det tycker jag låter som en bättre modell.

Vincent som går i ettan har en läxa i veckan, den kommer på fredag och skall in på torsdag. Det varierar lite vad läxan handlar om, läs, skriv, mäta, räkna har det väl varit hittills. Vi föräldrar förväntas vara delaktiga, det står ofta "läs för en vuxen", "be en vuxen plocka fram" osv... men vi får inte riktigt något stöd i vad vi skall hjälpa till med. Skall jag rätta när han läser fel, skall jag påpeka att det är 2 l i "håller" när han skrivit med 1? Sambon frågade lite om detta när han var på Vincents utvecklingssamtal och det lät som om vi inte skulle lägga oss i alls. Frågade Vincent om läraren ger några korrigeringar när hon sett småfel i läxan men nej, de får en stjärna och BRA! Ibland undrar jag hur lite han skulle behöva för för att fortfarande få stjärnan och ett BRA! kan de ens misslyckas med läxan?

Vad händer med det som läraren observerar vid läxinlämningen, kommer Vincent få öva lite extra på finmotorik så som att skriva för hand? Kanske får han traggla extra trista texter och återberätta för att han inte verkar fånga det ur läsläxa fast anledningen är att han inte tycker att något har hänt alls. Jag märker att jag vet väldigt lite vad som sker innanför skolväggarna. men jag kanske sakll luta mig tillbaka och inte bry mig, ta för givet att allt funkar, det skall ju funka.

Vad är syftet med läxorna, att öva lite extra, att visa att det de gått igenom i skolan har satt sig, få känna sig stora som har läxor, något annat? Enligt Lars Björklund (i samma avsnitt av Skolfront) så skulle våra barn inte hinna lära sig allt de skall på skoltid, därför behövs läxor. Läxorna är också ett sätt för föräldrarna att få en inblick i vad barnen gör i skolan. Jag upplever dock läxorna som att de inte ser vad min son faktiskt kan, kan han ligga och läsa bröderna Lejonhjärta, ropa på mig för att berätta att jag måste ligga bredvid en stund för det är så ledsamt eller lite läskigt så känns det som han har passerat "Mor ror, far är rar"-stadiet som jag upplever att vissa läxor är på. Jag måste nog prata med Vincents lärare och få en bättre inblick i vad de faktiskt gör i skolan. Vincent berättade att en tjej i klassen som han låg jämt med när de gick ur sexårs har fått byta läsebok till en svårare. Det är väl inte så att skolan missar Vincents läsutveckling för att han är kille och inte förväntas ligga så långt fram?

Vad vet jag om modern pedagogik, jag tycker bara det är konstigt att man inte ger barnen någon återkoppling som lär dem till nästa gång. Vincent frågar ofta mig om han stavat rätt (när han gör annat än läxorna) och vill veta hur det skall vara så han antingen kan göra om nu eller skriva rätt nästa gång. Tyvärr minns jag ju inte hur det var när jag själv gick i ettan. Men jag minns att jag ofta satt på fritids och gjorde mina läxor (när jag gick i mellanstadiet) för att slippa göra dem när jag kom hem trött.

Nackdelen med att ha barnen på fritids och jobba heltid är att jag aldrig träffar på Vincents lärare, när vi kommer på morgonen är hon inte där och inte när vi hämtar heller.

Sen en sak som stör mig enormt, det är särskrivningar i veckobreven. En lärare som särskriver får jag lite svårt att ha fullt förtroende för tyvärr. Att en sådan liten sak kan göra att man undrar över utbildningen. Det är väl som Jenny skriver (och Lotten sa):

Lotten Bergman pratade om hur språkfelen stör läsningen och stjäl läsarens uppmärksamhet. Jag gjorde reflektionen att man också förlorar otroligt mycket trovärdighet. Det spelar ingen roll att stavning och matlagning inte har något naturligt samband - jag skulle definitivt dra mig för att besöka en restaurang som inte ens kan stava till det de serverar…!

Läs även andra bloggares åsikter om skola, läxor, barn