04 december 2008

Mer om läxor

Tack för era svar om mitt bråk med läx-Vincent.

I morse när jag klev upp satt han vid köksbordet. Frågade vad han gjorde.
- Jag skriver nya meningar i läxboken, vad Mini gjorde i sagan.
- Är du inte lika arg längre?
- Nä, jag är inte arg alls längre.

Han fixade till läxan så han själv kände att han var nöjd, han märkte själv att han i sin ilskestund igår skrivit samma mening 2 gånger. Men jag hoppas han verkligen ändrade för sin egen skull och inte för att jag tyckte han hade slarvat.

Visst är det som Mymlan sa i en kommentar, man gör ju läxor för sin egen skull och inte för andras men jag efterlyser fortfarande syften med läxorna. Alla får samma läxa och på något magiskt vis skall vi föräldrar tydligen veta vad som förväntas av vårt barn eller är det Vincent som borde veta det? Vincent ligger väldigt långt framme i läsandet, han läser just nu Bröderna Lejonhjärta för sig själv om kvällarna och i somras läste han en hög med Lasse & Majas detektivbyrå. Läseboken han har på läxorna är mer eller mindre av typen "Mini har en sten. Minis sten är magisk. Mini träffar Moa. Moa leker med Mini". Jag får en känsla att Vincent tycker boken är ganska tråkig och då blir ju inte återberättandet så kul heller. Som han sa förra läxan, Mamma jag har läst flera sidor och det händer ju ingenting.

Såg på Skolfront för ett tag sedan och där var det ett reportage från en skola som avskaffat läxor, de menade på att dels hade så få föräldrar tid med att hjälpa barnen med läxorna och dels var det ganska menlöst att ge alla barn samma läxa, de har ju så olika behov. Istället hade man "stugor" efter skoltid på skolan där barnen fick hjälp med det de hamnat lite efter eller som de/personalen ansåg att de behövde öva lite mer på. det tycker jag låter som en bättre modell.

Vincent som går i ettan har en läxa i veckan, den kommer på fredag och skall in på torsdag. Det varierar lite vad läxan handlar om, läs, skriv, mäta, räkna har det väl varit hittills. Vi föräldrar förväntas vara delaktiga, det står ofta "läs för en vuxen", "be en vuxen plocka fram" osv... men vi får inte riktigt något stöd i vad vi skall hjälpa till med. Skall jag rätta när han läser fel, skall jag påpeka att det är 2 l i "håller" när han skrivit med 1? Sambon frågade lite om detta när han var på Vincents utvecklingssamtal och det lät som om vi inte skulle lägga oss i alls. Frågade Vincent om läraren ger några korrigeringar när hon sett småfel i läxan men nej, de får en stjärna och BRA! Ibland undrar jag hur lite han skulle behöva för för att fortfarande få stjärnan och ett BRA! kan de ens misslyckas med läxan?

Vad händer med det som läraren observerar vid läxinlämningen, kommer Vincent få öva lite extra på finmotorik så som att skriva för hand? Kanske får han traggla extra trista texter och återberätta för att han inte verkar fånga det ur läsläxa fast anledningen är att han inte tycker att något har hänt alls. Jag märker att jag vet väldigt lite vad som sker innanför skolväggarna. men jag kanske sakll luta mig tillbaka och inte bry mig, ta för givet att allt funkar, det skall ju funka.

Vad är syftet med läxorna, att öva lite extra, att visa att det de gått igenom i skolan har satt sig, få känna sig stora som har läxor, något annat? Enligt Lars Björklund (i samma avsnitt av Skolfront) så skulle våra barn inte hinna lära sig allt de skall på skoltid, därför behövs läxor. Läxorna är också ett sätt för föräldrarna att få en inblick i vad barnen gör i skolan. Jag upplever dock läxorna som att de inte ser vad min son faktiskt kan, kan han ligga och läsa bröderna Lejonhjärta, ropa på mig för att berätta att jag måste ligga bredvid en stund för det är så ledsamt eller lite läskigt så känns det som han har passerat "Mor ror, far är rar"-stadiet som jag upplever att vissa läxor är på. Jag måste nog prata med Vincents lärare och få en bättre inblick i vad de faktiskt gör i skolan. Vincent berättade att en tjej i klassen som han låg jämt med när de gick ur sexårs har fått byta läsebok till en svårare. Det är väl inte så att skolan missar Vincents läsutveckling för att han är kille och inte förväntas ligga så långt fram?

Vad vet jag om modern pedagogik, jag tycker bara det är konstigt att man inte ger barnen någon återkoppling som lär dem till nästa gång. Vincent frågar ofta mig om han stavat rätt (när han gör annat än läxorna) och vill veta hur det skall vara så han antingen kan göra om nu eller skriva rätt nästa gång. Tyvärr minns jag ju inte hur det var när jag själv gick i ettan. Men jag minns att jag ofta satt på fritids och gjorde mina läxor (när jag gick i mellanstadiet) för att slippa göra dem när jag kom hem trött.

Nackdelen med att ha barnen på fritids och jobba heltid är att jag aldrig träffar på Vincents lärare, när vi kommer på morgonen är hon inte där och inte när vi hämtar heller.

Sen en sak som stör mig enormt, det är särskrivningar i veckobreven. En lärare som särskriver får jag lite svårt att ha fullt förtroende för tyvärr. Att en sådan liten sak kan göra att man undrar över utbildningen. Det är väl som Jenny skriver (och Lotten sa):
Lotten Bergman pratade om hur språkfelen stör läsningen och stjäl läsarens uppmärksamhet. Jag gjorde reflektionen att man också förlorar otroligt mycket trovärdighet. Det spelar ingen roll att stavning och matlagning inte har något naturligt samband - jag skulle definitivt dra mig för att besöka en restaurang som inte ens kan stava till det de serverar…!


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

11 kommentarer:

Anonym sa...

Apropå särskrivningar i veckobreven: Sonen hade en tid en lärare som skrev som en kratta. Barnen satt varje vecka med rödpenna och rättade. Det blev sällan mindre än tio rödmarkeringar, och det var inte långa brev. Allt från särskrivningar och stavfel till rena syftningsfel och meningsbyggnadsproblem. Konstigt att det går dåligt för svenska skolan liksom...

Béatrice Karjalainen sa...

Huvva, jag hade inte kunnat vara tyst efter några sådana brev. Lämnade barnen breven åter med läxan?

Jag saknar särskrivning.nu och deras klisterlappar. På barnens skola sitter det ofta uppe lappar med särskriven text.

Snart så heter det väl "fryst kyckling lever" även i skolböckerna. det är en språkförändring jag inte kan med, det svenska språket fungerar inte särskrivet. Än så länge är det i alla fall bara sådana fel i veckobreven. Så vi behöver inte klottra dem helt röda.

Malin sa...

Hej! En bra lärare brukar på ett föräldramöte förklara syftet med läxor etc. Läxan ska ju självklart motsvara den nivå eleven befinner sig på, annars är den ju fullkomligt onödig. För mig känns det jätteviktigt att vara så delaktig jag kan i mina barns skolgång, fast det underlättar ju om jag vet hur jag ska vara delaktig. Jag tycker verkligen att du ska prata med läraren om din oro och dina funderingar. Vore jag du skulle jag dessutom nämna särskrivningen, för skriva borde ju en lärare kunna...

Lycka till!
Från en mamma och lärare... ;)

Béatrice Karjalainen sa...

Tyvärr så missad jag föräldramötet och det sammandrag vi fick hem saknade sådan info vad jag minns. Henrik (barnens far) var på utvecklingssamtalet med läraren och ställde väl lite frågor men han var inget vidare på att vidarebefodra vad som egentligen sades till mig.

Jag är väl inte direkt orolig men har funderingar, jag märker ju att Vincent tycker läsläxorna är tråkiga medan de läxor som är på områden han inte behärskar lika bra är ganska roliga. Han är som mig, vill bli utmanad. hellre lite för svårt är alldeles för lätt.

Anonym sa...

William var inte heller sugen på att göra läxan denna gång (även vi kom igång lite för sent). Han var mest upprörd över att han inte kunde rita Mini tillräckligt bra...

Det jag vet är att det finns en lättare och en svårare variant av Mini. William har den som är lite mera text i. Om inte Vincent har den så kan det ju vara läge att byta. Kanske det kan bli lite roligare då i alla fall.

Sedan så har även jag frågat hur mycket man ska rätta när de gör läxan. BM tyckte att frågar de om hur ett ord stavas ska man hjälpa till men annars ge dem stort "spelrum". Fast jag kan inte låta bli att lägga mig i lite mer än så, få se om han blir förstörd för livet då :)Känns ju lite tokigt att sitta och se på när han stavar fel utan att säga något, då kanske han tar för givet att det är rätt eftersom man inte rättar.

Vill du veta lite mer om läxor och vad som händer i skolan kan du ju säkert boka en tid med BM, det skulle jag ha gjort om jag inte hade träffat henne nästan varje dag.
Ha det bra!/Magda

Béatrice Karjalainen sa...

Vilken färg är det på Williams bok. Vincent har det röda. Och om jag fattar rätt är det den som är svårare. På Adlibris kan man läsa:
För läs- och skrivstart i skolår 1 Läslära Mini och den magiska stenen finns i två versioner:

"Boken med den gröna ramen vänder sig till alla som inte kan läsa ännu och går långsamt och försiktigt fram. Här introduceras alfabetet med fyra bokstäver i taget följt av enkla ord och korta meningar. Återkommande diagnossidor hjälper läraren att följa alla nybörjarläsarna.

Två kapitel i Läsgåvan A utgör ett lässteg. Varje lässteg följs upp med små fristående läshäften skrivna endast med de bokstäver man lärt sig.

Boken med den röda ramen har samma bilder och sidindelning som den gröna boken men har mer text och passar alla de barn som redan kan läsa en smula när de kommer till skolan."


Vincent säger att EK har fått en blå bok, borde vara Mini och den försvunna ringen som här till År 2.

Jo det blir väl till att boka in ett möte med BM. Säger som du det känns ju helknäppt att inte lägga sig i lite när de stavar helt åt fanders. För hur skall de annars lära sig. Det är ju skillnad när de är som Herman, dvs inte kan skriva alla bokstäverna ännu och skriver genom att försöka lyssna sig till unika bokstäver i orden. Då är det nog viktigare att uppmuntra till att de försöker.

Vincent sitter inte och ljudar orden när han skriver speciellt ofta utan han "känner igen" många ord. men stavningen kan ju tappa lite bokstäver när det skall vara dubbelt eller något av svenskans lj-, sj-, sch-, ch-ljud.

Anonym sa...

William har den röda. Jag visste inte att det fanns en blå också. Den röda passar William ganska bra för han läser ju inte helt flytande än. Stavningen är det likadant med här, dvs när det tex ska vara dubbelt.
Enligt BM så ska det ju bli mer och mer individuella läxor ju längre fram de kommer för att passa barnens kunskapsnivå. Dessutom ska det (om jag minns rätt vad hon pratade om)anpassas under skoltiden också med tex kompletterande böcker om det blir för enkelt för de som ligger lite före.
/Magda

Anonym sa...

Hoppsan, jag kapade visst halva meningen... det skulle förstås stå att det stavningsmässigt kan bli lite problematiskt när det tex ska vara sj-ljud osv. Så kan det gå när man har bråttom och ska hoppa in i bilen för att hämta hem juniorerna :)
/Magda

Béatrice Karjalainen sa...

Den blå är alltså inte Mini och den magiska stenen utan nästa bok om Mini. men som sagt jag har ju bara Vincents ord att gå på om att hon fått en blå bok.

Jag märker ju att i matte får han lite mer utmaningar, han pratar om hur många böcker han avverkat och hur många extrahäften han får göra och så. Om svenska/läsning pratar han aldrig mer än vid läxläsningen.

Jag känner så igen mig i Vincents skolsituation då jag själv både räknade och läste rätt bra när jag började ettan och satt och tragglade och tragglade sådant jag redan kunde. Det blev rätt trist tillslut.

Glömde kommentera om Ws ritande. Det är jobbigt när de kör fast och vill så mycket bättre än vad de redan gjort. När man tycker att de faktiskt gjort sitt absolut bästa för dagen. Lika jobbigt som det är när de slarvar kan det vara att tala om att man tycker att de varit jätteduktiga när de själva har för höga krav på sig.

Anonym sa...

Barnen tog inte med sig breven tillbaks till skolan men jag tog med mig en helt bunt till ett möte med rektorn... :)

Béatrice Karjalainen sa...

Rektorn kan nog oxå vara effektivt i sådana fall.