Tomt är inte ord nog

Nu har jag varit hemma sen kl 7 i morse. Att bara bli mött i dörren av en katt kändes konstigt, mycket konstigt, väntade på att han skulle komma upplufsande från trappen, nyvaken men nej. Jag tog av mig ytterkläderna och gick ner i vedförrådet där kartongen skulle stå. Med tårarna rinnande ner för kinderna öppnade jag sakta. Vek undan hans favoritfilt och där låg mig älskling men ändå inte. Han hade uppenbarligen inte somnat rakt av i sömen eftersom ögonen var öppna. Vi hittade en bloddroppe uppe precis vid trappen och ytterligare två till i trappen. Något har hänt här uppe och han har säkerligen rusat ner för trappen in i trygga tvättstugan. Där han han lagt sig på sidan på mitt påslakan, luktade väl matte. Jag inbillar mig att han dött ganska omedelbart, dels så såg han så lugn ut och dels syntes inga blodspår i övrigt i huset. En liten liten rännil med blod hade kommit från näsan och bildat en pöl under kinden.

Men det var inte min Eduard som låg där i kartongen, det var bara ett tomt skal, samma mjuka underbara päls, lurviga svans, krulliga mage och gigantiska tassar (gud vad jag kommer sakna de där stora goa tassarna som läggs mot min kind).

Emilian är som ett häftplåster på mig, lämnar mig inte ur sikte, hela tiden i samma rum, kommer springandes jamandes så fort han lyckats tappa bort mig. Får ropa på honom för att han skall lugna ner sig. Dock verkar det gå bra att jag går ut genom ytterdörren då lägger han sig och väntar.

Det som rörde mig mest till tårar idag var nog inte att se Eduard utan när Emilian med jamande, gå stanna vänta, jamnade, gå stanna vänta tog mig till tvättstugan. Gick fram till där Eduard legat och krafsade och jamade jättekonstigt. Det hände 3 ggr. Sen gick han till dörren som leder ut till garaget och vedförrådet och jamade där. Trots att kattvakten inte ens gick in i vedförrådet den vägen utan genom nedre garagedörren, hur vet han att Eduard finns bakom den stängda dörren? Känner han doften? Eduards kropp passerade aldrig den dörren utan de bar ut honom och sen in i vedförrådet utevägen. Det är 5 dörrar emellan.

Som jag hade gissat så hade Emilian kånkat ner leksaker i källaren, de som han brukar använda för att retas med en sovande Eduard. Såg även ut som Eduards päls var helt nytvättad på den sida som varit uppåt, säkerligen har Emilian legat och tvättat honom.

Stackarn går här hemma och piper, letar överallt där Eduard brukar gömma sig när han vill vara i fred. Får se hur länge det pågår. Lite jobbigt är det eftersom han hela tiden påminner mig hur mycket jag själv saknar lurvbollen.

Läs även andra bloggares åsikter om katt, död, sorg