Igenkänningsfaktorn i Chameleon's Shadow var noll och intet, jag identifierade mig inte med någon karaktär och jag kände knappt igen en av mina favoritförfattare. Nä detta måste vara en av hennes sämre böcker eller så fattar jag inte. I övrigt har det bara varit Bränningar jag inte tyckt om och Devil's Feather var en bladvändare med ett oväntat trist slut. Chameleon's Shadow är förvisso också en bladvändare (när man väl läser) man vill ju veta hur det skall gå för Acland till slut. Men alla karaktärerna känns så lika varandra på något sätt, de pratar likadant och har noll inre liv. Man förstår ganska snabbt hur saker och ting ligger till, ingen twist, ingen spänning men man vänder blad i hopp om att det skall komma. Men jag tog långa pauser i läsandet, den blev liggande i handväskan och åkte upp på barnmens karateträningar, på fik eller när jag fick en liten stund över och det var svårt att sluta läsa just då men sen föll en i glömska. En bra bok sliter jag upp så fort jag kommer hem och slukar. Boken får 2 uteliggare i betyg.
Idag kom först en undersökning från Xtreme Nordic AB där de ville veta vad jag tycker om Friends reklamfilm där en kille kommer hem med ryggsäcken full av otrevliga ord. Igenkänningsfaktorn är inte direkt hög i det att han får ta emot en massa ord, men hans känsla, ensamhet och ledsamhet kommer jag ihåg. Och framför allt känner jag igen glädjen över ett "Hej!"
Medan jag svarar på den enkäten kom ett nytt mail. Från Robert Klåvus som skriver attt han marknadsför sin hemsida och sin berättelse Blå tårar genom att kontakta bla bloggare som verkar vara intresserade av litteratur. En sådan är ju jag. Så efter jag hade svarat på undersökningen satte jag mig ner och försökte koncentrera mitt lite idag sargade huvud på en textmassa på skärmen.
Just nu ligger de 12 första kapitlen ute, det är korta kapitel och en text som är väldigt lättläst, korta meningar som flyter snabbt. Vi introduceras till en mängd olika karaktärer alla med sina små egenheter och tankar. Det är ganska många att hålla reda på så jag hoppas det inte dyker upp så många fler i kommande kapitel. Karaktärbeskreivningarna visar ganska tydligt att här förekommer inga "normala" människor utan alla bär på sina ryggsäckar. Vi har den enstöriga biologiläraren som tror att han är övervakad. Lisa med den konstiga sjukdomen som gör att hon luktar fisk. Den rika, populära, framgångsrika men ack så ensamma tjejen Johanna som skär sig i armarna. Främlingshataren Jimmy som förlorade sin far alldeles för tidigt. Invandrarkillen Farhad som många ser som skolans värsting men vem är han egentligen. Gabriel, syrian som älskar musik men som måste spela det han verkligen gillar i hemlighet för att pappa vill att han skall bära vidare hemlandets traditionella musik. Christoffer som tar hand om sin halvlillasyster Felicia så att mamma inte skall bli förbannad för att de väsnas hemma, han älskar också musik och finner en tyst vän i Gabriel. Jag tror det är kring dessa det kommer cirkla men sen finns bifigurer som bästa läraren Janne med rastaflätorna, de 2 föreståndarna på cafeterian klasskamrater som Anna, den ifrågasättande och Jill som verkar vara en som vill göra så lite som möjligt.
Janne ber klassen att prata med 5 personer de inte i vanliga fall pratar med, de skall senare redovisa på valfritt sätt. I dessa första kapitel verkar vi få veta vilka personerna är, kommer de att träffas, hur och vad utmynnar det i? jag blev i alla fall fäst nog vid karaktärerna för att vilja veta mer om vilka de är, hur de tänker och hur deras liv hänger ihop förutom att de alla vistas på samma skola. Sen att vissa karaktärer är ganska så stereotypa får man dras med så är det ju nästan alltid i litteraturens värld, vem skulle komma på tanken att en invandrarkille skulle vara bäst i klassen eller att en tjej var den rasistiska karaktären?
Vi förstår redan i introduktionskapitlets första meningar att någon kommer dö, någons nyfunna vän, som ser rakt in i hjärtat och förbi det som alla andra finner motbjudande.Vilka karaktärerna är anar man rätt snabbt och man vill ha hela texten för att få veta hur de finner varandra men också få veta hur det kommer sig att en av dem nu skall begravas och den andra står där i regnet och undrar hur livet kan vara så orättvist.
Blå tårar är en berättelse om utanförskap men lika mycket om drömmen att få vara dig själv. Jag tror vi alla någon gång känt oss utanför, och sedan finns det vissa människor som ofta känner sig utanför, som känner sig som udda eller annorlunda.Det var den beskrivningen som fick mig att välja att läsa, ett ämne jag allt för väl känner igen.
Det är en berättelse om vänskap, mod, kärlek och att våga stå upp för den du är.
Ett litet önskemål hade varit att berättelsen inte publicerades som worddokument utan som vanlig webbtext med ett RSS-flöde. Så man inte missar nästa del. jag hoppas jag kommer ihåg att läsa fortsättningen och att delarna kommer ut i en takt som gör att man inte hinner glömma bort karaktärerna mellan läsningarna.
En varning om du väljer att läsa, 2 av filerna ligger i fel ordning just nu så se till att läsa dem i rätt ordning.
Läs även andra bloggares åsikter om igenkänningsfaktor, Minette Walters, Chameleon's Shadow, Helena von Zweigbergk, Tusen skärvor tillit, Robert Klåvus, Blå tårar, recension, böcker
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar