Dag 284 - Ytterligare en dag med höstsol

Idag var jag segare än segast på morgonen. För en gångs skull fick jag sova så länge jag ville. Vaknade ändå vid 9 men låg kvar i sängen med mobilen ett bra tag. Åt frukost, pillade med lite foton innan jag fick tummen ur att klä på mig och gå ut. Lyfte ut Emilian en sväng och tog ett kort på honom i solen innan jag gick.

Efter bara ett par 100 meter insåg jag att det inte skulle gå att gå i den tunna dunjackan men jag började med att bara öppna upp den. För jag hade ju bara en ulltröja under. Men jag blev så galet varm att efter en kilometer så jag tog av den och knölade ner i ryggan.

Visste inte riktigt var jag skulle gå idag, först var tanken upp på bergen bakom Fagernäs men ångrade mig. Plockade en geocach som jag gått bet på 2 gånger innan men nu var den självklar innan jag fortsatte mot Svartbjörnsbyn och vek upp i skogen en bit innan Brännkläppen.

Tog in på en av ridvägarna där och mötte en ryttare och häst. Steg åt sidan och släppte förbi. Var enormt uppe i min bok just då, fruktansvärda scener med "döda paret" gjorde att jag inte riktigt kollade var jag satte fötterna och vips hade jag trampat på frusen mossa som sjönk ner i dyvatten. Sjöblöt om fötterna fortsatte jag framåt för att möttes av en mindre sjö på stigen. Var bara att vända om och trassla mig över det blöta en gång till. Gick ner mot våtmarkerna istället, där är det ju vandringsstigar och spångat Men jag hade ju inga höga förhoppningar om att det varken skulle vara torrt, spångat på rätt ställe eller röjt nu heller.

Var där i somras och fick vada genom brännässlor. Brännässlorna var borta men fortfarande tokblött och lerigt men lyckades skutta mellan tuvor och hålla mig ifrån värsta plurrandet. Ute på Storavan låg det ett tunt lager is och en mängd fåglar hade samlats. Många av kaveldunen hade exploderat och vitt ludd for i den lätta brisen som kom emellanåt.

Provade på min cachelycka vid ett välkänt hus i Boden men misslyckades fatalt, en kvinna med hund stod och stirrade på mig så jag inte kunde börja söka. Satte av in mot stan istället och nu var det så spännande i boken att jag inte ville att den skulle ta slut. Jag knäppte en bild över ett helt stilla Bodträsk med is och några fåglar.

Sen en till med Killingholmens spegling i träsket. Den får bli dagens bild.

När jag klev in på Le Crossiant i centrum så kom epilogens tre minuter och jag skulle få gå hem utan ljudbok. Jag tog en fika och läste boken som jag tagit med mig. Kate Mortons debutbok Dimmornas lek. Blev dock störd av ett bord med unga tjejer som pratade oavbrutet. När de gick hade jag hunnit äta upp min kaka och det lilla te som var kvar var nästan kallt. Tog på mig jackan, för nu var solen på väg ner igen. Gick hem via en liten omväg för att kolla efter en cache men även här fanns en person som stirrade på mig när jag försökte kolla mig omkring lite väl längre på en och samma plats. Får återkomma.

Gick hem via ICA, gav tiggerskan en 100-lapp, fick lite bannor för att jag inte kommit och pratat med henne på länge. Hon förklarade att jag inte behöver ge henne pengar varje gång, men att det är trevligt när jag stannar och pratar några minuter. Hon fick mina elektroniska kontaktuppgifter också. Hennes dotter har tillgång till nätet där hemma i Rumänien och ville skicka en hälsning. Måste få igång min Skype. Den totalhavererade på datorn när jag försökte sammanfoga mitt Skypekonto med mitt Microsoft account. Men på mobilen verkar det funka nu. Jag skulle så gärna vilja göra något för familjen. Men hur? Vet att tiggerskan saknar sina barn där hemma. Skall fråga vad de små behöver, tänkte köpa dem några julklappar och något till de större också för den delen.

Hittade glutenria fiskpanetter på ICA, det får det bli till middag någon dag. Men idag blev det lax och potatis. Får passa på att äta potatis när potatishataren Vincent är borta.

Nr jag kom hem hade jag gått 13,32 km fastän jag idag bara hade behövt att gå knappt 8 för att komma upp i mina 7 mil. Hade bron över Björnsundet bara funnits på plats hade jag kunnat gå en 2-milare idag.

Precis när jag skulle resa på mig för att åka till flygplatsen för att hämta Vincent ringde han och sa att han skulle få skjuts hem. Ibland har jag tur.

Han sa att han sett norrsken på vägen hem från flyget så jag ställde ut kameran och tog en bild. Jodå det var norrsken om än väldigt väldigt svagt ute.