Dag 291 - En perfekt dag

Den här dagen började allt annat än perfekt. Jag har haft lite ont i halsen några dagar, rivig när jag skall svälja. Den är dagen började med att det gjorde riktigt ont i halsen funderade på om jag skulle behöva säga "nä jag kan inte komma och se film idag".

Ute sken solen och jag ville bara ut ut ut. Drack te och åt några mackor till frukost och det halsonda kändes bättre. Klädde på mig ordentligt och gav mig ut. Ute var det varmt och helt vindstilla. Inte en krusning nere vid sjön. Jag insåg att jag hade för mycket kläder på mig men orkade inte gå in och byta om. Hade ju ryggsäcken med mig och det går alltid att skala av sig. Jag hade kollat på geocachekartan och sett ut några cachar som intresserade mig bortåt Degerbergsfortet så jag styrde stegen ditåt. Kikade på några cachar på vägen men en var på tok för högt upp på ett tak , dit vågade jag inte klättra ensam när ingen visste var jag var.

Buddbyträsket låg alldeles stilla och en lätt dimma svävade framför bergen en bit bort. Ibland slås jag hur oerhört vackert det är i min stad.

 Jag gick den urtrista raaksträckan efter campingen bort mot Gammelbyvägen och fortsatte på den gamla grudvägen. Efter ett tag hittade jag en stig jag valde att följa upp på berget och hittade där en gammal väg som var nästan igenvuxen. Jag blev alldeles lycklig i hela kroppen, all huvudvärk jag haft de senaste dagarna rann av mig och halsen kändes bättre. Ett leende spred sig i mitt ansikte och jag kunde inte låta bli att på lätta ben skutta nerför en slänt. Såg nog helt galen ut.

 Jag blev glad av att se porlande vatten och de fantastiska höstfärgerna överallt.

 Här uppifrån har man en fantastisk utsikt över Buddbyträsket och vassamlingarna.

Whoops. Känner mig alltid lika busig när jag fotar de här. Undra vad som gäller där bakom egentligen.

Det är många militära lämningar men frågan är om detta stenfortet är en sådan eller något några barn har byggt.

Min plan var ju att gå runt berget men tji fick jag, där det brukar vara en smal stig runt berget istället för väg var det nu ett vägbygge. Var tvungen att fråga vad de höll på mig och de berättade att det skall vara en biltävling här så de gjorde nu så man kan köra runt hela berget. Lite trist för de har förstört den underbara tunnel som brukar bli här av träden på vintern. Där jag alltid stannat och fotat varje år och förundrats över naturens skapelser. Dessutom tror jag det kan bli en del buskörande här när det går att köra runt och det är ju inte så kul på ett trevligt promenadstråk.

När jag började gå tillbaka på vägen för att ta mig hemåt fick jag syn på ett vattenfall.

När jag var nere vid vattnet igen låg träsket fortfarande helt stilla.

Väl tillbaka vid campingen så lyste Killingholmen och Svartbjörnsbyn upp i guld på andra sidan det spegelblanka Buddbyträsket. Prästholmen och kyrkan speglade sig också.

 Provade att göra ett panorama med kameran.

 Mötte en äldre dam som också var ute och njöt av det fina vädret. Hon kommenterade att i fjol hade vi första snön denna vecka men i år har vi 11 grader och ett helt gudabenådat väder. Vi stod tysta bredvid varandra och bara njöt av utsikten ett tag innan vi önskade varandra en god fortsättning på dagen. Ett fint möte, gillar sådana.

 Jag kunde inte låta bli att fotografera de häftiga spegelbilderna.

 När jag kom hem och hade satt mig ner lystes plötsligt vardagsrummet upp av varmt guld. Solen hade börjat sänka sig mer och andra sidan sjön badade i guld. Tog ett foto men det gör egentligen inte färgen helt rättvis.

Jag hade varit nöjd med den här dagen där efter 19,43 km promenad i fantastiskt väder och med fina foton. Nu behövde jag åka in och jobba några timmar för att bli klar med min granskning. Idag var också dagen jag skulle se på film med Nogge för första gången på över 3 år!! Men än så länge hade jag inte hör något från honom och jag bestämde mig för att inte tjata. Hör han av sig så hör han av sig. Jag duschade och slängde på mig en bekväm klänning. Körde in till jobbet. Klockan var närmare 5 när jag var i Luleå. Henrik messade och jag svarade. Käkade grillkorv på macken till middag. Tittade på telefonen några gånger för att se så jag inte missat något från Nogge men icke. När jag satt i bilen utanför jobbet kollade jag en gång till, inget meddelande och nu var klockan över 5. Han hade sagt söndagsmatiné. Lite besviket slängde jag ner mobilen i väskan för att kliva ur, då pep den till och ett meddelande med 8? hade kommit. Hjärtat slog lite glädjevolter. Han var liksom jag lite krasslig och hade vilat hela dagen tvärt emot mig som skuttat runt i en skog alldeles yster. Vi bestämde tillslut att 19:30 var en bättre tid. Jag gick med lätta steg in på jobbet, skrämde halvt slag på kollegan som var där med lurarna på. Jag läste så många testcase jag bara han innan  det var dags att åka och köpa te och popcorn. Köpte 2 påsar för det kändes som det var så lite i en påse. I vanliga fall brukar jag ju poppa hos Nogge men hans micro funkade inte nu. 

Vi hade inte hittat de två filmer jag ville se på Netflix så jag hade letat fram en annan film, Badadook som jag fått rekommenderad och som hade bra recensioner. Vi blev inte besvikna. Det var en sådan där film man satt på helspänn hela tiden. Vi båda hoppade till rejält på ett ställe. Vi pratade lite och plötsligt kändes det som om de där tre åren aldrig förflutit. Som det var förra veckan jag satt där i soffan och såg film senast. Så var det även när vi hade haft ett 2 år långt upphåll när han var tillsammans med en tjej. Vi kom överens om att det inte skulle dröja tre år till nästa gång. Det hoppas jag verkligen inte. För trots att jag satt spänd hela filmen så var jag så galet avslappnad efteråt. Den där soffan är fortfarande terapi för mig. Vi kollade igenom filmutbudet på Netflix mm och gjorde en lista på filmer att se. Det bådar ju gott för framtiden. Lite som förr när han såg till att spela in saker han visste att jag ville se. Ingen av oss har tittat på skräckfilm utan den andre. Jag vill liksom inte se något utan honom.

När jag åka lämnade jag den ena popcornpåsen eftersom jag inte hade ätit den. Det kom ett meddelande om att vi väl får ses igen innan popcornen går ut. Jag svarade att han förstod hinten varpå det kom ett nytt meddelande om att det var kort datum på popcornen. Jag log och insåg att det nog inte kommer dröja 3 år igen. Jag hoppas och tror att även han tyckte det var rätt trevligt att se film igen.

När jag kom till Sunderbyn så exploderade himlen i grönt ovanför mig. Jag svängde in i Norra Sunderbyn där jag fotat förra veckan. Knäppte några bilder på norrskenet men de blev inte så där 100. Norrskenet var rätt trist och min bilampa lyste upp vägen lute för mycket i det kompakta mörker som rådde. Jag tittade upp i himlen medan jag väntade på att bilderna skulle tas. Fick syn på vintergatan. Senast i morse hade jag ställt lite frågor om inställningar för att fota vintergatan och sagt att jag skulle vilja prova. Tänk om jag skulle prova här, 10 meter från 97:an. Äh vad fasiken det är väl bara att testa tänkte jag och riktade om kameran där den stod på min motorhuv. Knäppte en bild åt ena hållet och en åt andra. 

 Och kolla det gick ju. För tredje gången idag fick jag sådan där glädjerus. Jag skyndade mig in i bilen och satte fart hemåt, ville se bilderna på datorn. Men när jag närmade mig hemma bestämde jag mig för att köra upp på Gruvberget och se om jag kunde fånga norrskenet ovanför stan. Märkte först inte att jag hade råkat ställa om fokus på objektivet och knäppte några riktigt suddiga bilder. Medan jag tog dem såg jag återigen vintergatan ovanför mig och petade om kamerans vinkel och knäppte av en bild. Här nedan ser ni resultatet av en serie bilder med lite olika inställningar. Återigen det där glädjeruset genom kroppen.

 Och slutligen den som blev dagens bild.

Jag är så galet nöjd med bilderna från idag och min tur i skogen och min filmkväll. Idag hade jag verkligen inte kunnat önska mig något mer alls. Inte något mer.