Fick kliva upp tidigt för att Vincent skulle till flygplatsen. Ute låg det dimma och yr.no sa -7 grader. Brr men solen verkade gå upp i alla fall och med lite tur skulle den jaga kylan på flykten.
Klockan sju gick vi ut genom dörren. Då hade jag inte hunnit äta frukost och tanken var att jag skulle gå en 1,5-2-milspromeand med Mattias ute på Kallax, sen äta något. Det var frostigt på vägarna och jag fick köra försiktigt, temperaturen ute pendlade mellan -7 och -2. Kom kom till flygplatsen en bra stund innan kl 8 då samlingen skulle vara. Jag följde med in och pratade lite med de andra föräldrarna. En a dem skulle med, han skulle ändå ner till Stockholm i jobbet på måndag och kunde lika gärna åka på lördagen. Två mammor tyckte det var förfärligt att behöva stanna hemma medan en tredje tyckte det var så skönt att slippa åka med. Jag höll nog med henne faktiskt.
Jag satte mig i bilen och körde ut till Tjuvholmssundet där jag parkerade, messade Mattias och talade om var jag var, gick ut i det frostiga och fotade medan jag väntade på att han skulle dyka upp. Han gå 1,4 km på stranden. Fångade frost och höstfärger.
Jag kommer dock alltid förknippa dessa bilder med hemska scener ur John Ajvide Lindqvists bok Rörelsen – Den andra platsen som han läst in själv. Jag älskar när han läser upp böcker. I vanliga fall ogillar jag skarp långsamma uppläsare men han hänger liksom på orden så det skapar stämning, förväntan.
Mattias hade parkerat men gått åt fel håll, skickade mig en bild från hamnen ute på Hamnholmen så jag började gå mot bilen för att möta upp honom. Täckningen är urusel här ute så vi hade kunnat missa varandra. Jag blev nästan lite besviken över att jag nu behövde skiljas från boken men men tid till det senare. Han tog fram ryggan och berättade att han tagit med sig varmvatten men jag behövde en kopp. Som tur var har jag en kåsa i bilen. Sen gav vi oss av på en stig jag sett tidigare men aldrig gått efter. Fotade frostig spindelväv.
Den slutade tvärt i snårskog och vi fick trassla oss fram. Tillslut gav vi upp och gav oss ut på stranden. Där såg vi två killar som höll på att göra upp eld. Såg väldigt mysigt ut. Vi stretade fram över stranden, sanden var ganska så frusen så det var inte så jobbigt just här. En geocache skulle finnas i närheten. Den dåliga täckningen gjorde att jag inte riktigt fick fram kartan och en exaktare position. Vi letade ett tag och vips hade Mattias hittat den. Jag loggade och vi knatade vidare bort mot flygplatsen och landningbanans ände i vattnet.
Vid några nedfallna stockar valde vi dock att stanna för en snabb frukost. I mitt fall en te och en glutenfri flap jack som låg sen tidigare i ryggsäcken. Mattias som hade ätit hemma drack en kopp kaffe. Åh vad jag njöt där med solen i ansiktet. Mattias hade också solen i plytet vilket syns på bilden.
Vi tog sikte på en geocache borta vid landningspiren. Irrade runt i en snårskog bland granar utan att hitta minsta lilla spår. Pluppen för mig mobilen hoppade än hit än dit, svårt att veta när jag var på nollan då.
När vi väl stod ute på betongpiren och hade fixat ytterligare en geocache så fotade jag en fiskare som drog upp sitt nät och sen kom ett flygplan inflygande över oss. Vi han få se undersidan av flera plan innan vi tog oss in mot land och fortsatte vår vandring på nya okända vägar och stigar.
Jag fick syn på en vit rad av något nere på stranden och blev nyfiken. Gick närmare och först såg det ut som blött papper som spolats iland men sen såg jag att det var fjädrar. En fågel hade gått längst med stranden och tappat sina fjädrar en efter en. De var blöta och frostiga och oerhört vackra. Mattias slog sig ner medan jag låg i den blöta sanden med kameran och makroobjektivet och letade vinklar där jag inte skuggade fjädrarna.
Den här bilden valde jag som dagens bild.
Vi fortsatte vår vandring och gick ut på olika utstickande landtungor av sand.
Fantastiskt vackra vågmönster i sanden. Den stående bilden är tagen med Lumian. Där ser man ränderna tydligare.
Vi tog oss ut på Lulkroken för en cache. Att inte lämna spår direkt till cachen i sand är svårt.
När vi gick in i skogen igen var det lite svalare. Fångade några frusna svampar.
Hittade en stig som nog inte så många gått på. Helt magiskt vackert. Att få gå på en mosstig gav mig rysningar av välbehag. Detta är som en drömskog. Sen att solen silade ner mellan träden dessutom gav det ytterligare trevlighetsfaktor.
Vi tog oss ut mot vattnet igen över en stubbig havsäng som någon klippt. Det låg en spång mitt på ängen lite lagom oförklarligt. Ännu konstigare var de bärhandtag som var på stenarna bredvid spången. Varför gör man något sådant?
Vi hittade en fyrkantig stock att sitta på, tog av oss jackorna (eller ja jag tog av mig 1 av 2 hade en skaljacka över min tunna dunjacka) och tog en kopp te och kaffe i solen. Sen gick vi ut på landtungorna, långt ut kom vi.
En stund senare hade vi lyckats ta oss nästan ända ut till Lulhällan. Det var inte många meter som låg under vatten. Här var ett par i löparkläder också ute och fotade innan de liksom vi lufsade vidare. Vi pratade om sommarhus och avundssjukan växte när man såg de fina små husen här ute. Vi hade bland annat tittat på Student Consultings ägares hus, fint hus, fint läge men jag avundas inte den fight han haft med allt och alla om sitt hus. Sen så har de ju problem med vattnet här ute. Något gift från brandsläckningsskum som läkt från F21. Huvva.
Nu tog vi sikte på en ny geocache som förde oss ut på Klyvgrunden. Vilket ställe. Tack till den som satte en cache där, annars hade vi nog aldrig besökt det stället.
Några fiskare kom in med båt när vi gick in på fastlandet igen.
Vi fortsatte att ta oss mot flygplatsen igen men på andra sidan denna gång. Gick på elljusspår, gick bet på starten på en multicache men hittade en annan där jag blev lite rädd när jag öppnade och fick syn på en ful filur.
Vi gick förbi sjöar, började bli riktigt hungriga efter att ha varit ute väldigt många timmar utan att ha med mat. Dålig planering. Tog lite kort men inget som blev speciellt bra. När vi närmade oss sjön vid BDX grustag blev vi stående och stirrade. I sjön låg ett blått hus. Det finns inte med på våra kartor. Såg lite vanskligt ut där det verkloigen låg i sjön. Såg ut som de fått lägga grus ut till huset. Gissar att den sjön inte har så stora fluktuationer i vattennivån. Skulle tagit ett foto men glömde. Vi knatade vidare, nu började solen dala lite och när vi väl rundade staketet på flygplatsen började det blåsa en del men var fortfarande inte kallt. Vi stretade på i sanden och denna gång kom ingen svart bil men beväpnade militärer. När vi kom fram till flygplatsen köpte vi oss fika för att få upp energinivån något. Vi hade nästan en timme kvar till bilarna.
Mina fötter som var dyngsura stank apa, tur att ingen annan satt där. Fiket nere i ankomsthallen har underliga öppettider, stänger 16:45 på lördagar. Efter fikat tog vi oss mot en ny cache som man fick bruka våld för att få upp och ännu mer våld för att få igen. När vi skulle ta nästa fick vi slut i sista mobilen som hade haft ström. Så då blev det inga fler. Vi följde stranden och sen upp i stugområdet på Hamnholmen där hag knäppte ett kort bortåt Svartöstan innan vi gick till bilarna.
Så här såg vår runda på 27 km ut.
Vi åkte på frosthala vägar (jag lyssnades på min ljudbok) till Arctic Thai & Grill i Luleå och åt mat. Gott. Sen skildes vi åt och jag for hemåt mot boden. Stannade till nere i Avan för att se om jag kunde få till en bild. Såg något som kunde vara norrsken bakom molnen och tog en testbild handhållet med superhög ISO genom bilrutan. Eftersom jag då inte kunde hålla still så länge som jag behövde blev det rörelse i bilden. Ser ut som lysade figurer som springer tycker jag. Blev ju lite rolig abstrakt konst istället.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar