På
expressen.se kan man idag läsa om
samma sak och där står det
Vi måste stå upp för de svaga eleverna, säger skolminister Jan Björklund
Så det är bara svaga elever som blir mobbade, och vad menar han med svaga? Är inte det att stigmatisera de individer som någon ger sig på oftast utan någon större anledning. Jag blev själv aldrig fysiskt mobbad men däremot blev jag utefrusen från gemenskapen i klassen, varför, jo främst av den anledningen att jag vågade vara mig själv, jag stod för den jag var, vägrade att stöpas i "skolformen" där alla såg likadana ut, pratade likadant, lyssnade på samma musik, jag tyckte inte det var coolt att skolka, jag vägrade prova att röka och dricka alkohol, jag tyckte det var intressant att plugga. Var jag en svag elev?
På vilket sätt är man svag bara för att man blir slagen, trakasserad/mordhotat via ex. msn? Vad har egentligen vår skolminister för syn på de elever som blir trakasserade? Jag blir ju rädd.
Jan Björklund pratar om hackkycklingar och att de som bråkar med dem måste bort, jag hoppas innerligt att han inte är så blind som han låter, att han bara tänker på den mobbingen som syns. Fast med tanke på hur de lät Carl Bildt behandla Jan Danielsson så kan man ju misstänka att utfrysning och ignorerande är helt ok enligt alliansen. Även Lärarförbundets ordförande Metta Fjelkner är enligt
DN uppmärksam på att bara den fysiska mobbingen löses genom tvångsförflyttning.
Tack och lov skrivs det i Expressens artikel att skolministern tycker att mobbarna skall få hjälp, de skall inte bara förflyttas. Men det kommer inte komma förren i nya skollagen 2008, förflyttningsmöjligheten vill de skall komma redan nu i höst. Varför tar man inte båda sakerna samtidigt, borde inte "rehabilitering" vara minst lika viktigt?
Givetvis tycker jag att mobbing är avskyvärt men jag har svårt att tro på att förflyttning av mobbarna gör saken bättre. För den som blir drabbad är det kanske så att det upphör men man måste gå kvar i en klass med ett antal fega medlöpare som under hela tiden inte vågat stå upp och hjälpa en. Vad är det som säger att mobbaren inte sätter igång att vara elak mot någon i den nya skolan, skall man flytta personen igen då. Hur skall man göra i små kommuner där antalet skolor inte är så många och de som bor ute på landet och kanske går i en liten byaskola, hur drabbar det familjen om barnet plötsligt förflyttas till en skola ett par mil bort?
Förvisso skall skolorna själva få välja om de vill använda denna åtgärd, men får skolorna oxå själva välja om de vill ta emot mobbare? Kommer vi få speciella klasser där man bara stoppar bråkstakar?
Idag sker redan omflyttningar men då med vårdhavarnas godkännande, har man rett ut hur effektivt detta är? Har den tidigare mobbade personen fått lugn och ro? Har mobbaren slutat att mobba? Hur har mobbaren mottagits i sin nya klass? Är det inte ganska trångt i skolorna idag, skall en klass bli överfull när någon flyttas?
I artikeln i DN kan man läs:
Problemet med mobbning i skolorna ökar och Björklund vill ta i med krafttag. Skolpolitiken är alldeles för flat, mobbarna och förövarna får hjälp i stället för offren, menar han.
Men sen står det:
Björklund understryker att tvångsförflyttning är ett medel som kan användas först när andra möjligheter har prövats och uttömts. Dessutom tar den nya skollagen, som regeringen planerar att föreslå till 2008, upp frågan om insatser för mobbarna.
Först säger han alltså att man bara hjälper mobbarna och sen säger han att 2008 skall det införas insatser för mobbarna. Vad menar han i första stycket då? Vad är det för hjälp som avses där? Jag får inte ihop resonemanget.
Man skriver i DN:
Enligt lagförslaget får skolledningarna rätt att flytta en elev från en skola till en annan för att skydda andra när åtgärder dittills varit otillräckliga.
Har man då i lagen skrivit in vilka andra åtgärder som först skall prövas? Och hur gör man med den icke-fysiska mobbingen? Skall man flytta en hel klass?
Andra bloggar om:
mobbing,
utfrysning