Jag förundras över språket i tidningarna ibland, en 18-åring kan vara man men han kan lika gärna vara pojke. Oftast är de förolyckade eller offren pojkar medan förövarna är män. Varför är det så?
I dagens DN blir det extra tydligt då man valt att publicera 2 nyheter bredvid varandra (där samma skribent varit med om båda, Amanda Billner) där den en 18-åringen (förmodad drunknad) är pojke medan den misstänkta överfallaren är man.
Är det större nyhetsvärde i att en pojke drunknat än att en man drunknat? Men i så fall borde väl de sensationslystna tycka att det är värre att en pojke knivskurit en 22-åring, eller? Jag förstår inte logiken i det hela helt enkelt.
Om man läser artikeln om knivskärningen så kan man oxå förundras över att den knivskurna 22-åringen omnämns i rubriken som ung man medan 18-åringen som är misstänkt för dådet omnämns som man.
Snälla kan någon förklara?
Andra bloggar om: DN, man, pojke, nyhet
Dagarna går ...
17 timmar sedan
12 kommentarer:
Massmedia är alltid ute efter att chocka för att öka nyhetsvärdet på alla händelser. Det de inte inser är att det är de själva som spär på mediabruset, vilket leder till att en händelse måste chocka ännu mera för att nå igenom...
Självklart är det alltid värre när barn far illa (pojke=barn). På samma sätt vet vi att vuxna kan ställa till mycket mera skada när de utför onda gärningar (man=vuxen).
Att man vinklar det så beror bara på att man har koll på psykologin bakom. Reklam- och mediaindustri kan sin KBT, långt bättre än gemene man. Något som lett till många av de konstigheter vi ser idag (jfr. konsumenter som tror att de verkligen BEHÖVER en platt-tv större än 40"). :)
Jo det äre väl så att sensationsjournalistiken även slår igenom i stora DN. Man måste bli chockad för att klicka på länken. Tanken att vuxna skulle kunna åsamka mer skada slog mig inte men givetvis kan det vara så.
Jag har skrivit om sensationsjournalistik förut och den gången ledde det till en diskussion med författaren i fråga mest via mail. Mitt inlägg skrevs före jag hade blogg så då använde jag mediekritik.nu: http://www.mediekritik.nu/reaction.php?reaction_id=671
Man kan ju tycka att medierna borde inse själva att de börjar närma sig en gräns där man klassar alla i samma genre som Hänt i Veckan. Jag har snart inte förtroende för någon tidskrift. Men gemene man kanske inte heller har läst en massa kognitiv psykologi och drillats i att kritiskt analysera information så än så länge går det att få massorna att köpa tidningarna.
Va behöver inte alla en platt-tv större än 40", du menar att jag inte behöver skämmas för vår lilla 22" vanliga TV som låter illa så fort det blir för mycket vitt i rutan ;-)
/Bea som vill ha en ny TV.
"Men i så fall borde väl de sensationslystna tycka att det är värre att en pojke knivskurit en 22-åring, eller? Jag förstår inte logiken i det hela helt enkelt."
Logiken är att lugna den svenska befolkningen. Svenska journalister har missförstått sitt uppdrag. De har politiska agendor vilket journalister inte ska ha.
De skriver om ensamkommande flyktingbarn när det handlar om unga män eller åtminstone ungdomar. Allt för att skapa sympati. http://merit.blogg.se/1182458438_jag_knner_ocks_vrede_.html
När en lika gammal individ (16-17 år) mördar någon så skriver svensk media "ung man" eller bara "man". Det låter mindre allvarligt. Svenska journalister anser att det är viktigt att inte göra folk oroliga i onödan. Hur ska man annars förklara varför inte en enda journalist har ifrågasatt BRÅs: "anmälningsbenägenheten har ökat" som vi under 25 års tid, en gång per år, får presenterat när svensk media ska berätta för folket att våldsbrotten ökat?
Det är bara gissningar och endast två mindre undersökningar har gjorts angående detta som har rört två specifika brottskategorier. Ändå får BRÅ oemotsagt år efter år kabla ut att anmälningsbenägenheten har ökat.
För vad skulle svensken göra om hon blev medveten om att våldsbrotten fyrdubblats på 25 år och ökningen bara fortsätter?
Jag tror att det är så svenska journalister tänker. De tycker att de är ansvarsfulla när de vilseleder och undanhåller sanningar.
Jag tänkte mer att ett brott lättare viftas bort som "pojkstreck" om det inte utförs av en vuxen. Men det är sant att det finns ett stort chockvärde i ett barn som utfört så grova brott som mord också.
bea, jag tänkte mer BEHÖVER som i att hamna längre ner i behovstrappan, närmare mat, sömn, etc...
Ganska många vill nog ha en stor platt-tv dock... trots att ingen behöver en!
Den korrekta tillämpningen inom journalistiskt språk är att man vid myndig ålder blir omnämnd som man och innan myndig ålder blir omnämnd som pojke. Detsamma gäller kvinna respektive kvinna. Det kan också vara okej att kalla en myndig person som är under yjugofem för "ung man", och en kvinna under 25 för "ung kvinna".
kninna respektive kvinna? Är det så illa att det inte finns något ord för en av kvinnligt kön under myndig ålder?
Ja, jösses! Det där har jag också funtat på. Är man myndig, är man myndig, helt enkelt! Och då ska man kunna ta ansvar för mer än att föra sig i möblerade rum... Just uppåt kryper gränsen alltför ofta, tycker jag, så att folk i 20-22-årsåldern kallas för annat än kvinnor och män.
Intressant TV, förresten!
Vår är bara grönare än normalt, speciellt i början när man slår på den. (Partikelverb där... ;) )
Kom på nyligen att den nog har sina modiga 12 år på nacken...
Kommer väl att hysta upp en platt en på väggen när den här ger upp helt, och de andra är billigare. Håller ut tills riktig HDTV inte kostar skjortan, kanske. Och tills barnen inser att man inte bollar inomhus...
Hej Bea,
DN har ju en språkvårdarspalt - varför inte ställa frågan till den?
Sen är det väl händelserna som påverkar - att bada nattetid ses som ett pojkstrek/bus medan mord-, alternativt dråpförsök mer förknippas med vuxna män.
Vilken ålder en person har uppnått har ju inget att göra med den personens mognad...
Rolf: "Frågelådan är stängd för säsongen och återkommer i höst."
Där har du orsaken till att jag inte frågat språkvårdsspalten.
Men jag skulle ju kunna fråga läsarombudsmannen Lilian Öhrström. Hmm undra varför hon inte kan få var ombudskvinna?
Mailade till hon som hade varit med och skrivit båda artiklarna men ännu har hon inte svarat.
Kvinna respektive flicka, skulle jag ha skrivit. Snubblade fram lite för snabbt över tangenterna som vanligt. Hur som helst, du fattar nog min poäng. Det som borde efterlysas är helt enkelt en korrekt och konsekvent tillämpning av "man", "pojke", "kvinna" och "flicka".
Skicka en kommentar