Jag och barnen drog som sagt var iväg till Överstbyn, ca 3 mil från oss för att fika. Tyvärr håller vägverket på att lägga om asfalten på vägen dit ut så det var 30 och 50 en del av vägen plus enkelriktat i omgångar så redan ut tog lite tid. Väl framme vid det gula huset upptäckte vi att de inte bara hade fika och mackor utan även paj. Vi beställde var sin bit hemmagjord köttfärspaj. Den var supergod så den rekommenderas. De har även varmkorv och pizzabitar för de som vill ha något matigare än bara ost- eller skinkmacka.
Inredningen består av en mix gamla möbler, ungarna satt på vanliga pinnstolar medan jag tronade i en bred fästmanssoffa i röd sammet. Efter maten tog jag en vinbärskaka med kaffelikör i, Vincent åt blåbärspaj och Herman tog en 88:an.
De har en secondhandbutik (mest på översta våningen som var spännande att springa upp till) med en hel del begagnade böcker där oxå så vi passade på att kika runt lite, vi klarade oss från att handla. En annan är ju inte som Mamselamsen :-)
Vill du bli lika ball som Blondinbella kan du åka till Överstbyn, där finns både väskor och skärp. Jag var sugen på några av de gamla mönstren som fanns i lådan men när skall jag ha tid att sy något?
Hittade även en bok som skulle kunna vara toppmodern:
Men kolla tryckåret.
Den riktar sig främst till vegetarianer vilket var intressant då jag för ett tag sedan funderade på hur man som vegetarian skulle kunna äta LCHF, ser man på svärmors mat (hon är lakto-ovo vegetarian) är det väldigt mycket kolhydrater i den.
Hemresan blev ett äventyr i sig. Ville slippa att köra den skumpiga vägen vi hade kört dit så strax efter Inbyn vek vi av till Svartbäcken. Enligt kartan skulle det gå en väg där mot Byddbyn som inte ligger så långt härifrån. Vi svängde och möttes av en grusväg, men den var hyfsad, inget grus där däcken skulle befinna sig. Framme i Svartbäcken skulle vi svänga 90 grader av mot Buddbyn enligt GPS:en. Jag vred på ratten och svängde för att mötas av något som mest liknade en traktorväg. Stora stenar i marken. Vi valde att vända om och började köra samma väg som innan. Då kom jag på att man kan ju köra över Vibbyn så kommer man ut i Flarken, där har jag ju cyklat några gånger. Men mitt minne svek mig, förvisso går ju vägen den vägen jag mindes men det är tada grusväg med väldigt stort grus som gör att man måste krypa fram vissa bitar. Gah! Hemvägen blev väl en mil längre eller så och minst lika skumpig men vi slapp i alla fall att stå och vänta vid ett rödljus mitt på landsvägen och hem kom vi.
Andra bloggar om: Nestors Cafe och Diversehandel, Boden, Överstbyn
Lördagseftermiddagar betyder ...
8 timmar sedan
2 kommentarer:
:-)
Ja du, så där levde O under sin uppväxt då boken trycktes, då var det ett visst klientel här som levde på det sättet och nu är det allmänt spritt. Det blev ett uppehåll från att vi träffades till R kom tills vi var på banan igen ;-)
Skicka en kommentar