Love is not ours to control

Rubriken är "tag line" till En förlorad värld (Brideshead Revisited som är en bättre titel tycker jag). Och det är väl som orden säger, vi kan inte kontrollera kärlek men vi kan sätta upp regler som gör det svårt att agera baserat på vad vi känner. Kärlek kan ge oerhörda skuldkänslor. Något som bara borde ge glädje är ofta orsaken till mycket smärta.

Historien baserar sig på Eveelyn Waughs klassiska novell Brideshead Revisited som kom ut 1945 och är en berättelse som förbjuden kärlek, längtad, katolicism och trångsynthet. Den påminner en hel del om The Talented Mr Ripley som handlar om en stark längtan till ett liv i rikedom och där skönheten finns överallt, den hade "tag line" How far would you go to become someone else. Den skulle delvis kunna passa in här oxå. En förlorad värld är en gripande film med vackra vyer och bitvis långa dialoger som griper tag i en. Man får följa medelklasspojken Charles som förlorade sin mamma som mycket ung och bor med sin far som inte verkar visa några känslor till sin son. Charls träffar Lord Sebastian Flyte när han kommer till Oxford. Sebastian är en speciell filur som Charles får ett speceillt band till, man får aldrig riktigt klart för sig om Sebastians romantiska känslor för Charles besvaras eller om han bara har rent vänskapliga känslor men låter Sebastian hållas för att få vännens fortsatta kärlek. En kärlek som han aldrig fått i det egna hemmet.

Charles dras in i Sebastians speciella, strikt katolska familj och finner sig snart förälskad i hela familjen plus godset. Han får uppleva allt vad rikedom för honom är, vackra miljöer, fina middagar, resor mm. Familjen Flyte utnyttjar hans behov av att vara omtyckt till sina egna syften "hålla ordning på Sebastian". När han inte uppfyller sitt åtagande kör de honom på porten, de behöver inte hans tjänster längre. Emma Thompson är som klioppt och skuren för sin roll som den tyranniska modern, otroligt vacker, kall och strikt och när hennes bild av sig själv rämnar, när hon inser vad hon gjort och allt är försent framstår hon som oerhört fragil.

Matthew Goode som spelar Charlles gör oxå ett bra jobb, man får sympatier för honom, förstår hur han kan dras in i familjen Flyte och hur kan kan skifta sitt fokus från Sebastina till Julia, Men är det Julia han blir kär i eller är det den värld hon står för, det han tror att hon skall kunna erbjuda honom och kan hennes katolska band brytas?

Ben Whishaw passar utmärkt som den androgyne, homosexuella och dekadenta Sebastian Flyte, så skör, så i behov av att få ha något/någon för sig själv. Han vill inte att Charles träffar hans familj först "du är MIN vän" säger han och de kör fort från godset Brideshead innan familjen anländer.

Hayley Atwell spelar sin Julia mycket övertygande, hon dras mellan det hon skulle vilja vara/göra och vad familjen/religionen tillåter. Man får aldrig följa henne i berättelsen men ändå får man en inblick i vad som rör sig huvudet. Hur hon åtrår Charles men samtidigt inte vill såra sin bror eller bryta mot de katolska tabun (går inte att gifta sig med en icke-katolsk man).

Filmen växlar mellan olika tidsperioder och växlar även i tempo, ibland förflytas vi snabbt mellan känslor och platser och ibland går det väldigt långsamt. Men det blir aldrig tråkigt, man vill veta hur det skall gå. Känslor och erotik ligger i luften, särskilt i scenerna som utspelar sig i Venedig och på båten.

Det är ju ett kostymdrama och som sig bör så är alla otroligt välklädda, jag satt och var så avundsjuk på kläderna emellanåt. Alla män var så propra och kvinnornas klänningar så vackra. Det bidrog helt klart till känslan i filmen.

Gillar manolo.se:s sammanfattning:

Även denna tolkning av Brideshead Revisted har alla förutsättningar att bli en klassiskt modefilm. Trailern som släpptes idag rymmer modefrossa av skyhög standard. Perfekt skurna tredelade linnekostymer, smått fantastiska slippovers, sofistikerad halsdukskultur, stråhattar och så då inte minst stylade nallebjörnar. Allt förpackat i sann brittisk lantlivsidyll med rävjakt och herrgådar i storleksklass medelstor svensk stad.

Nyfiken på trailern, den finns längst ner i detta inlägg men varning utfärdas, den avslöjar väldigt mycket om filmen, sådant jag har valt att inte nämna här i min text.

Kanske skall tillägga att jag inte sett TV-serien som finns och som alla hyllar så och jag läste boken när jag var i nedre tonåren och den satte inga spår då, ämnet var nog för svårt att greppa helt enkelt. så för mig blev filmen nästan som en första upplevelse av berättelsen.

Men hur mycket jag än gillade filmen medan jag såg den så måste jag säga som G sa i morse "Något som slår mig när jag tänker på filmen är hur bra och engagerande den var när jag såg den men hur jag knappt känner något för den nu. Märkligt." Det var som att all engagemang för filmen försvann under nattten. Lite återväcktes dock genom att skriva detta, nya tankar dök upp men den starka känsla som satt i under hela filmen är bort. Märkligt!

Men se den om du får chansen om inte annat för Emma Thompson, hon är en av mina favoritskådespelerskor. Så bra in sin roll här och så otroligt vacker. Även fotot gör filmen sevärd, vackra landskap, intressanta övergångar och en mjuk stil jag gillar.

Hade känslan fått vara kvar hade det varit en solklar 5:a men nu får filmen 4 st tavlor med djungelmotiv i betyg. Dvs den är mer värd än Julia ;-)

Uppdatering: Höll ju på att glömma att nämna Adrian Johnston underbara musik i filmen som verkligen bidrog till stämningen. Enkel piano och stråkmusik. Man kan provlyssna på Amazon.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, En förlorad värld, Brideshead Revisited, kärlek, svek, ångest