Dag 214 - #camino2015 Dag 9 Albergaria-a-Velha - São João da Madeira 29.16 km 6 t 1 min

Vaknade utan drömmar 20 minuter före väckarklockan. Det är inte normalt att vakna 0530 efter bara strax över 5 timmars sömn. Men kände mig utvilad. Eget rum på härbärget var bra. Portugiserna, 2 män och en pojke på 10 år sov i rummet bredvid.

Igår kväll kunde jag fylla ett helt glas med is och knapra på på kvällen. Det gjorde mig glad. Anemin ger mig galen iscravings och jag blir galen i barerna när jag ber om is till min dricka och de bara nä - drickan är kall. För hur förklarar man en helt konstig craving? Hoppades att islådorna skulle vara frusna nu på morgonen.

Tassade upp och gjorde mig i ordning. Hörde det andra rummet kliva upp de också. Packade alla mina saker och gick ner i köket. Fixade mig frukost. Tyvärr så var isfacket inte kallt nog för att ha gett mig is. Synd.

När jag åt min frukost som bestod av 2 yoghurt med jordgubbar, en banan, en juice, en kiwi samt en av mina glutenfria bars samt 2 dl vatten så var jag proppmätt. De andra hade också kommit ner. Deras frukost var någon form av kanelbullar och typ o'boy. Helt galet. Inte undra på att folk är ganska feta här med den kosthållningen. Men nu skulle ju dessa gå 30 km idag. Det är bra av en 10-årigt. Får se om jag ser dem i stan sen.

Gick på toa innan jag gick iväg. Vilken tur för min mage var inte ok. Aj aj skall den börja krångla nu. Vi har ju kommit överens rätt bra på just den fronten hittills. Inga paniksprinter ut i skogen. Och just idag finns inga ställen för sådant.

När jag tittade ut såg jag att det hade regnat under natten och nu var det alldeles dimmigt ute. Gick knappt att se något.

Det finns två vägar ut ur Albergaria-a-Velha och den ena skippar stan medan den andra går genom stan. Valde den senare eftersom jag ville fota stadshuset, Concelho. Så det gjorde jag. Tror det blev rätt bra i dimman. Skulle dock inte kunna bli så många foton med kameran i denna dimma. Skulle ju bara bli grått.

Tog mig ut ur staden utan problem. Tänkte på det Joaquim sagt igår att det var på tiden att Albergaria hade ett albergue igen. 900 år efter att staden kom till som en befallning från Dna Teresa vid hovet 1120 då det behövdes härbärgen för pilgrimer. En ganska mysig liten stad men man märker av utflyttning och att de yngre har lämnat.

Gick genom några stora korsningar och över en stor väg med de andra tre tätt bakom. Kunde höra dem prata. Irriterande så jag ökade på stegen lite. Lyssnade på en tupp. Stod i boken att man skulle ha fin utsikt över dalen. Såg inget anatn vit dimma. Fotade ett spindelnät istället.

1,6 km ut ur staden så tog en skogsväg vid. Tjoho. Så skönt efter gårdagens all asfalt. Fötterna var lite trötta. Nu hade jag tappat de andra bakom mig. Skönt. Ryggsäcken kändes tung idag och sned. Hade jag packat fel? Drack vatten bara för att bli av med vikt.

Var trollskt inne i skogen med dimman. Det gillade jag. Tyst förutom en ensam fågel någonstans. Tyvärr var den bara 1,8 km lång så snart var det hårt under fötterna igen. Kom fram till N. Sra. de Socorro-statyn (Jungfru Maria) och det var något speciellt med stämningen i dimman. Annars hade den bara varit en staty i en vägkorsning. Redan efter 800 meter kom en ny skogsstig. Glad Bea som dock var galet kissenödig. Väldigt skönt med kjol så man kan enkelt hoppa ut i terrängen och faktiskt nästan stå upp och kissa. Drygt 3 km på denna väg. Kunde se nya fotspår åt andra hållet. Kanske jag missat en Fátimapilgrim precis.

I Albergaria-a-Nova korsade jag järnvägen för första gången. Det fanns små bommar men själva järnvägen såg väldigt överväxt ut. Kanske går här inga tåg längre.

Någon hade målat en vägmarkering för caminon på en stolpe strax och symbolen för albergue. Enligt guiden skall det inte finnas något i Albergaria-a-Nova så det kanske är nytt. Får kollas upp. Ovanför var det en snäcka med texten 233 Klm vilket inte stämmer till Santiago i alla fall, dit är det nästan 30 mil. Så skylten förbryllade mig kan man lugnt säga. Och jag tror inte någon av de olika rutterna från Porto är så mycket kortare än den jag kikat på. Vet att kustrutten är längre. Eller så äger de ett härbärgen om 23,3 mil :-)

I Albergaria-a-Nova ringde kyrkklockorna till morgongudstjänst. Äldre farbröder och tanter kom småspringande från alla håll och kanter. Klockringningen upphörde för att sen göra ett slutryck i ett frenetiskt tempo. Klackarna smattrade på tanterna. Kyrkan var en väldigt modern sak. Funderade nästan på att följa med in. Lika fachinerad varje dag jag ser en massa människor skynda till kyrkan. Att de orkar och hinner varenda dag. Fattar inte.

Gick i utkanten av byn så jag har inget att säga om den direkt.

Gick genom väldigt små byar och på vägar med fält på båda sidor. Fotade lite dörrar och en påfågel. Gissa om jag blev paff när den plötsligt satt på ett tak. Mötte en välklädd kvinna som stank parfym när jag kämpat mig upp för första stötte backen till Pinheiro da Bemposta. Tog ut stegen efter att ha sniglat mig uppför. Hon stannade mig och sa till mig att gå lugnare. Att titta. Suck! Jag ser. Måste man verkligrn strosa för att verkligen se? En stund senare när jag släpat mig upp till dagens högsta punkt och nästan var framme vid en fontän där jag tänkt stoppa in skallen stoppade en annan kvinna mig. Hon släpade på massa vatten. Hon berättade att fontänen var torr och att om jag behövde vatten kunde jag få av henne för att slippa gå en omväg. Men mina vattnetflaskor var nästan fulla. Så jag tackade och gick vidare. Tacksam över dimman som låg kvar när jag gick nerför för att sedan ganska omedelbar vända upp igen. Nu kändes jag mig kissenödig igen och magen bråkade. Lätt panik. Passerade en bar men inne i den satt folk och rökte. Bara att fortsätta.
Snart fick jag gå längst med järnvägen en bit. Såg fotspår mellan slipersen och tänkte att det är nog lättare att gå där än på den jättesmala och lätt urgröpta stigen där det var som att gå på lina. Järnvägen såg ju som sagt oanvänd ut. Gick på slipersen en liten stund innan jag kom till en väg då fick jag gå på den istället. Letade desperat efter ett ställe att hoppa ut på men inga. Magen lugnade ner sig som tur var och när jag slutligen kom till ett ställe med lite skog på sidan behövde jag bara kissa igen.

Nu blev det gatsten genom fält och över en bro från romartiden. Den var dock nyligen renoverad. En man pumpade vatten ut rio Anceria och vattnade sin majs.

Sen blev det helt galet brant uppför. Oj vad jag fick kämpa. Segade mig steg för steg uppför och när jag väl kommit upp till början av Oliviera de Azeméis mötte jag en kvinnlig Fátimapilgrim. Vo hälsade bara. Jag kunde ju knappt andas efter backen.

Kom fram till Igreja Matrix de São Miguel och slog mig ner på en bänk. Hade tänmt fota lite. (inklippt från IG):

Igreja de São Miguel in Oliviera de Azeméis. Took a break on a bench outside the church. Was immediately approached by three immigrant beggers. I got them the coins I had (about €6). Didn't like when they started to ask for more. My break was cut short as I left. I always give food or some money at home so I can do it here as well but I don't like when they ask for more and start dragging in my clothes. Almost wanted to take the money back.

Gick med raska steg genom stan. Sen blev det berg-och-dalbana genom små byar alla velade ligga på en egen topp. Det bar upp upp upp och sen brant nedför. Skitjobbigt och när klockan närmade sig 11 bröt även solen igenom. Varmt blev det men det var ju bara ett tag kvar att gå. Jag åt upp min banan i ett industriområde för att ha något annat att tänka på och efter att ha passerat sista floden så lirkade jag fram en liten chipspåse ur ryggan. Behöver salt. Irriterar mig på att det var aspartam på chipsen. Lämnar äcklig eftersmak.

Jag korsade järnvägen en sista gång och gissa om jag blev förvånad när bommarna gick ner och ett tåg kom. Det stannade och släppte av något precis vid vägen. Även sista biten in till São João da Madeira var uppför. Uppför. Sen kom jag in i ett ytterområde där det var folktomt. Sen övergick det till en stor och bullrig esplanad med ett stort shoppingcenter på min ena sida. Fortsatte bara rakt tills jag behövde svänga upp mot kyrkan där de verkade förbereda att bröllop. Det lades ut blommor och alla som samlats var finklädda.

Trasslade mig ner i stan till centrum och den stoa obeliskliknande saken mitt på torget. Någonstans hör skulle det Ligg ett hotell. Men var. Kikade i boken på bilden. Kände inte igen något tills jag insåg att huset inklätt i byggnadsställningar var det rätta.

Gick in och blev incheckat och klockan var bara 12:30. Ett rätt närgånget ställe men rent och bra pris.

Försökte hitta någonstans att äta men alla ställen som trip advisor rekommenderade öppnade först kl 19 så jag gick till baren bredvid hotellet och bestämde en burgare utan bröd, en cola och sen en kopp te.

Eget maten gick jag till hattskaparmuséet och tittade innan jag gav mig på jakt efter en matbutik. Strövade omkring men de jag hittade var stängda. Lät Google guida mkh dig. Var precis vid sidan av hotellet. Blev glad när jag fick syn på glutenfria produkter men alla var sådana som måste värmas i ugnen. Köpte frukost som jag sedan sänkte ner i kallt vatten i handfatet. Lade mig på sängen och fixade med bilder innan klockan var 19 och dags för mat. Gick en bra bit bort till en restaurang som fått bra recensioner på TripAdvisor men den var helt igenbommad. Orkade inte leta så mycket mer. Visst hade jag varit vid en borta vid hotellet vid lunch. Så jag gick dit. Nu var det öppet. Hade en fatastisk tur. De hade full koll på gluten. Gav mig en fantastisk trerättersmeny. Proppmätt och nöjd ligger jag nu och skriver detta med bara ett öga öppet. Har redan somnat 2 gånger i texten.

Natti.