I natt fick jag knappt sova något alls. Dels var jag själv sent i säng och hade dessutom glömt att ladda GPS-klockan vilket gjorde att jag fick ställa ett larm för att kunna byta ut laddning av mobilen mot laddning av klockan.
Men rummet var galet varmt, folk snarkade, en italienare pratade i sömnen och folk sprang upp och gjorde än det ena än det andra. En kom och lade sig strax efter kl 1. Sen ringde första larmet kl 04:25, det var en av vitrysskorna bredvid mig och inte hade de larmet på låg ljudnivå heller. Sen ringde nästa larm vid 04:50 och ett vid 5. Alla med konstiga signaler och högt som attan. Blir så less på folk ibland, det som ringde 5 tillhörde dessutom en person som hade alla sina saker i prassliga plastpåsar. Ni skall inte tro att han tog alla sina saker och tassade ut och fixade nä då på med pannlampa med en babiljard lux och sen rassla runt. Känner som en ondkärring som hyssar folk. De som är mest högljudda helt klart är italienarna så fort det är fler än 1 i ett rum. Man hör inte sina egna tankar.
05:50 gav jag upp och kravlade mig ur sängen. Utan någon direkt lust, ville egentliga bara somna om. Tog min rygga och min påse med alla saker i och smög upp. Gick och tvättade mig och klädde på mig i sällskapsrummet. Fixade min mindre glamorösa frukost med 2 yoghurt och 2 riskakor med mjukost. Eftersom yoghurten inte gick att köpa i mindre förpackningar än 4 så gav jag bort 2 till en kvinna med skadad fot och hennes vän, deras frukost hade annars bestått av kaffe (mest troligtvis stannar de väl någonstans på vägen och äter något sött bröd också). Pratade med en kvinna från USA om Fátima, hon hade tagit en vilodag och tagit en buss dit. Enligt henne var det en mycket lugn by inte alls som Jean hade beskrivit den några dagar tidigare. Skumt. En kille kom och meddelade att idag skulle vädret vara "dåligt", dvs mulet och inte så mycket sol. Vi jublade. Det är det bästa vädret. Gärna lite vind också.
Idag var jag iväg kl 06:26 och en hel radda folk hade lämnat före mig. Vitrysskorna som klev upp så där galet tidigt gick bara några minuter före mig, vad de gjorde 2 timmar på morgonen fattar jag inte. Ute var det inte speciellt kallt men mulet, mycket behagligt. Hade fina vyer direkt från start och sen var det helt fantastiska vägar/stigar. Jag flög fram första milen kändes det som, fotade hur det såg ut i ren lycka. Passerade en massa pilgrimer som sniglade på, vissa går verkligen toklångsamt, pratade lite med en kille som hade en fin sjal (svart med blommor) hängande på ryggan, han behövde den för nacken och skulle sen ge den till sin mamma. Även om jag försökte sakta ner tills hans fart så gick det bara inte. Han skrattade och sa jösses du är snabbt, Bom Caminho! Sen var jag ikapp vitrysskorna och två italienare, vi pratade lite innan jag drog iväg uppför en liten backe till en kyrka som såg ut som om tornet hade brunnit och lämnat innanmätet kvar längst upp.
Det var ganska mycket upp och ner, mest upp redan från början så det blev mycket gå 50 steg, stanna och andras gå 50 steg till redan från start. I uppförsbackarna känner jag verkligen av anemin eller så har jag bara väldigt dålig kondition. En nyfiken katt tittade på mig från en mur vid en vindruvsodling men när jag stannade och pratade med den fick den en väldig fart, sprang som en tok över muren. Jag mötte ett äldre par på en traktor, på väg ut på fälten. Undra hur det är att bo och leva så där.
När jag passerade A3-motorvägen 5.3 km hade det gått en timme och några hundar tokskällde när jag sedan klättrade mig uppför i en skog så kunde jag höra hundarna skälla där nere, de andra var där nu. Såg ett litet vattenfall i skogen, dock väldigt mycket träd i vägen.Efter 8.2 km var jag i Revolta där jag funderade på om jag skulle stanna på ett populärt café men jag mådde lite illa och kände av min magkatarr fasiken att jag glömde ta en tablett, kände ju av den redan igår.
Solen kämpade för att bryta igenom molnen och tillslut började den faktiskt värma lite strax efter kl 8 och givetvis sammanföll det med att jag skulle börja gå uppåt. Först lite mot Fonte des Tres Bicas. Jag hällde ut det äckliga klordoftande alberguevattnet och fyllde på med nytt kallt och gott vatten från källan innan jag samlade ork för den långa klättringen som låg framför mig.
I Guideboken såg den bara jobbig ut. Den började dock hyfsat lätt på en kullerstensgata och sen planade det ut en stund innan det åter igen gick uppför, och sen nerför!! (får inte vara nerför när man skall uppför) så höll det på men varje uppför blev brantare och brantare och stenigare och stenigare. Två män höll på att köra med trimmer på den smala stigen för att rensa bort så det skulle bli lättare för oss att gå där. Hjältar. Den första mannen såg mig och stängde av för att det inte skulle sprätta på mig men inte den andra, fick stanna och hans arbetskamrat skrek åt honom. Tillslut kunde jag gå förbi utan att riskera få bitar av björnbärsbuske och annat på mig.Överallt tappade man sav från tallar ner i påsar, skall de göra såpa? Det var inte så varmt, träden gav bra skugga hela vägen upp.
Vid cruz dos Frances har folk börjat lägga stenar och lappar och annat skräp. Förstår inte det där riktigt. Ett annat namn för samma kors är cruz dos Mortos eftersom Napoleons styrkor råkade ut för ett bakhåll just här i början på 1800-talet. Själv mötte jag en Fátimapilgrim här, han berättade att jag hade jättelite kvar uppför nu. Försökte titta bakåt lite då och då men såg inget förrän jag var uppe på Alto da Portela Grande 405 möh. Stannade och tittade lite, såg en perfekt plats i skuggan för lite vila men där satt det redan pilgrimer och hade picknick :-/ De trodde jag letade efter vattenkällan som skulle finnas där i närheten men jag förklarade att vatten hade jag, vinkade hej då och påbörjade min nergång. Gick nästan lika långsamt neråt eftersom det var brant och mycket lösa stenar. Min hastighet innan uppför var 5,3 km/h i snitt men det sjönk snabbt till 4.8 km/h och där låg det sen även nerför. Även nerför erbjöd lite uppför. Kom till Agualonga en by som verkligen var lång men den började dessutom med att en liten bäck rann tvärs över stigen, fick göra ett rejält hopp.
Klockan 09:30 knorrade magen och min nöt- och fruktbar åkte fram, hade gått lite mer än 13 km. Passerade fält med grönkål och blev sugen på soppa. Gick över en bro där en man betedde sig väldigt underligt. Stirrade på mig med ett äckligt grin. Snabbade på stegen. Lyckades gå lite fel men eftersom man oftast känner på sig att nu borde det ha kommit pilar hinner man oftast inte så långt. Idag några 100 meter. Kom in i Sao Roque och gick snabbt vidare till Rubiaes som är det ställe de flesta stannar på efter Ponte de Lima. Men det är bara 18.1 km och jag hade inte ens gått i 4 timmar. Bara att knata vidare. Fotade lite vy, några kossor och en lantbrukarkvinna som rensade ett vattendrag.
Kl 11:23 efter 23,6 km vandring var jag i Sao Bento da Porta där jag gick in på en bar och funderade på att äta något men han hade bara mackor. Köpte en iste och slappade en stund. När jag kom ut skulle jag runda kyrkan, fick syn på en pilgrim bakom mig, såg ut som hen skulle komma ikapp men det skedde aldrig. Gick ner i en skog och njöt av skuggan igen innan jag kom ut i Fontoura som hade fina vyer men mindre kul var att jag här såg det första pilgrimsklottret på hela vandringen. Trist.
När jag började närma mig Valença som började det bli galet varmt, solen brände och det fanns inte det minsta vind. Jobbigt. cyklister kom och blåste om mig, de lyllosarna får ju vinddraget. När jag kom till Tuido gick jag om några med dagpackning, det hade jag gjort innan också. De bär typ inget men spatserar som om de var på en stadsvandring. Så olikt mig det bara går att komma. En kvinna som verkade halkat efter vinglade fram frågade om jag kunde hjälpa men hon bara stirrade. Hennes väninnor som jag kom ikapp några minuter senare spanade lite oroligt efter henne.
Nu kurrade magen rejält och jag kom på att jag hade en påse nötter och torkad frukt i fickan kl 13:20. Sista biten in till stan var riktigt tråkig, man kommer ju sällan in den fina vägen. Mycket skräp och skit. Kom till härbärget kl 13:54 och möttes av en lapp att de öppnade 14:30, satte mig utanför och väntade, fixade lite Instagrambilder. Var rätt skönt att bara sitta ner och inte behöva gå 10 km till eller så.
Sen blev jag visad in, förvånat upptäckte jag 5 äldre människor som redan vaar där som låg och sov. Hur hade de kommit in? hoppade snabbt in i duschen, tvättade och sen gav jag mig ut på stan. Jakten på lunch. Tittade lite på kyrkor och fortet (BEA SKRIV OM STAN OCH ODRÄGLIGA TURISTER) innan jag stannade på en bar efter att ha blivit nekad mat på en restaurang. Beställde en burgare och tog bara bort brödet. Köpte sen en kopp te. Blev sittande i skuggan i nästan 2 timmar och fixade Instagram.
Sen gick jag på affären och köpte frukost och middagsmat, kom till härbärget och han både laga och äta en skink- och ostsallad med balsamico samt riskakor med örtkryddad och en yoghurt till efterrätt innan italienarna invaderade köket 19:30. Lagade och åt med en tyska i 20-årsåldern som gått Camino Francés och sen bara fortsatt gå söderut. Gick till datorn och knapprade ner detta lite snabbt då en man hängde över mig och bara var tvungen att ha datorn han också. Nu har jag hämtat tvätten och skall gå och lägga mig, kl är bara 21 så före 22 hoppas jag sova om någon får tyst på italienarna som nu sitter ute under vårt fönster och dricker vin. Måste kanske även konfiskera telefonen från mannen som ligger och SMS:ar men ljudet påslaget. Tjejen med pannlampa ligger också rätt pyrt till om hon lyser i mina ögon en gång till. Personen 2 sängar bort snarkar så det låter som om hen slurpar det sista ur en läskburk med sugrör. Får man kväva sådana med kudden?
Men rummet var galet varmt, folk snarkade, en italienare pratade i sömnen och folk sprang upp och gjorde än det ena än det andra. En kom och lade sig strax efter kl 1. Sen ringde första larmet kl 04:25, det var en av vitrysskorna bredvid mig och inte hade de larmet på låg ljudnivå heller. Sen ringde nästa larm vid 04:50 och ett vid 5. Alla med konstiga signaler och högt som attan. Blir så less på folk ibland, det som ringde 5 tillhörde dessutom en person som hade alla sina saker i prassliga plastpåsar. Ni skall inte tro att han tog alla sina saker och tassade ut och fixade nä då på med pannlampa med en babiljard lux och sen rassla runt. Känner som en ondkärring som hyssar folk. De som är mest högljudda helt klart är italienarna så fort det är fler än 1 i ett rum. Man hör inte sina egna tankar.
05:50 gav jag upp och kravlade mig ur sängen. Utan någon direkt lust, ville egentliga bara somna om. Tog min rygga och min påse med alla saker i och smög upp. Gick och tvättade mig och klädde på mig i sällskapsrummet. Fixade min mindre glamorösa frukost med 2 yoghurt och 2 riskakor med mjukost. Eftersom yoghurten inte gick att köpa i mindre förpackningar än 4 så gav jag bort 2 till en kvinna med skadad fot och hennes vän, deras frukost hade annars bestått av kaffe (mest troligtvis stannar de väl någonstans på vägen och äter något sött bröd också). Pratade med en kvinna från USA om Fátima, hon hade tagit en vilodag och tagit en buss dit. Enligt henne var det en mycket lugn by inte alls som Jean hade beskrivit den några dagar tidigare. Skumt. En kille kom och meddelade att idag skulle vädret vara "dåligt", dvs mulet och inte så mycket sol. Vi jublade. Det är det bästa vädret. Gärna lite vind också.
Idag var jag iväg kl 06:26 och en hel radda folk hade lämnat före mig. Vitrysskorna som klev upp så där galet tidigt gick bara några minuter före mig, vad de gjorde 2 timmar på morgonen fattar jag inte. Ute var det inte speciellt kallt men mulet, mycket behagligt. Hade fina vyer direkt från start och sen var det helt fantastiska vägar/stigar. Jag flög fram första milen kändes det som, fotade hur det såg ut i ren lycka. Passerade en massa pilgrimer som sniglade på, vissa går verkligen toklångsamt, pratade lite med en kille som hade en fin sjal (svart med blommor) hängande på ryggan, han behövde den för nacken och skulle sen ge den till sin mamma. Även om jag försökte sakta ner tills hans fart så gick det bara inte. Han skrattade och sa jösses du är snabbt, Bom Caminho! Sen var jag ikapp vitrysskorna och två italienare, vi pratade lite innan jag drog iväg uppför en liten backe till en kyrka som såg ut som om tornet hade brunnit och lämnat innanmätet kvar längst upp.
Det var ganska mycket upp och ner, mest upp redan från början så det blev mycket gå 50 steg, stanna och andras gå 50 steg till redan från start. I uppförsbackarna känner jag verkligen av anemin eller så har jag bara väldigt dålig kondition. En nyfiken katt tittade på mig från en mur vid en vindruvsodling men när jag stannade och pratade med den fick den en väldig fart, sprang som en tok över muren. Jag mötte ett äldre par på en traktor, på väg ut på fälten. Undra hur det är att bo och leva så där.
När jag passerade A3-motorvägen 5.3 km hade det gått en timme och några hundar tokskällde när jag sedan klättrade mig uppför i en skog så kunde jag höra hundarna skälla där nere, de andra var där nu. Såg ett litet vattenfall i skogen, dock väldigt mycket träd i vägen.Efter 8.2 km var jag i Revolta där jag funderade på om jag skulle stanna på ett populärt café men jag mådde lite illa och kände av min magkatarr fasiken att jag glömde ta en tablett, kände ju av den redan igår.
Solen kämpade för att bryta igenom molnen och tillslut började den faktiskt värma lite strax efter kl 8 och givetvis sammanföll det med att jag skulle börja gå uppåt. Först lite mot Fonte des Tres Bicas. Jag hällde ut det äckliga klordoftande alberguevattnet och fyllde på med nytt kallt och gott vatten från källan innan jag samlade ork för den långa klättringen som låg framför mig.
I Guideboken såg den bara jobbig ut. Den började dock hyfsat lätt på en kullerstensgata och sen planade det ut en stund innan det åter igen gick uppför, och sen nerför!! (får inte vara nerför när man skall uppför) så höll det på men varje uppför blev brantare och brantare och stenigare och stenigare. Två män höll på att köra med trimmer på den smala stigen för att rensa bort så det skulle bli lättare för oss att gå där. Hjältar. Den första mannen såg mig och stängde av för att det inte skulle sprätta på mig men inte den andra, fick stanna och hans arbetskamrat skrek åt honom. Tillslut kunde jag gå förbi utan att riskera få bitar av björnbärsbuske och annat på mig.Överallt tappade man sav från tallar ner i påsar, skall de göra såpa? Det var inte så varmt, träden gav bra skugga hela vägen upp.
Vid cruz dos Frances har folk börjat lägga stenar och lappar och annat skräp. Förstår inte det där riktigt. Ett annat namn för samma kors är cruz dos Mortos eftersom Napoleons styrkor råkade ut för ett bakhåll just här i början på 1800-talet. Själv mötte jag en Fátimapilgrim här, han berättade att jag hade jättelite kvar uppför nu. Försökte titta bakåt lite då och då men såg inget förrän jag var uppe på Alto da Portela Grande 405 möh. Stannade och tittade lite, såg en perfekt plats i skuggan för lite vila men där satt det redan pilgrimer och hade picknick :-/ De trodde jag letade efter vattenkällan som skulle finnas där i närheten men jag förklarade att vatten hade jag, vinkade hej då och påbörjade min nergång. Gick nästan lika långsamt neråt eftersom det var brant och mycket lösa stenar. Min hastighet innan uppför var 5,3 km/h i snitt men det sjönk snabbt till 4.8 km/h och där låg det sen även nerför. Även nerför erbjöd lite uppför. Kom till Agualonga en by som verkligen var lång men den började dessutom med att en liten bäck rann tvärs över stigen, fick göra ett rejält hopp.
Klockan 09:30 knorrade magen och min nöt- och fruktbar åkte fram, hade gått lite mer än 13 km. Passerade fält med grönkål och blev sugen på soppa. Gick över en bro där en man betedde sig väldigt underligt. Stirrade på mig med ett äckligt grin. Snabbade på stegen. Lyckades gå lite fel men eftersom man oftast känner på sig att nu borde det ha kommit pilar hinner man oftast inte så långt. Idag några 100 meter. Kom in i Sao Roque och gick snabbt vidare till Rubiaes som är det ställe de flesta stannar på efter Ponte de Lima. Men det är bara 18.1 km och jag hade inte ens gått i 4 timmar. Bara att knata vidare. Fotade lite vy, några kossor och en lantbrukarkvinna som rensade ett vattendrag.
Kl 11:23 efter 23,6 km vandring var jag i Sao Bento da Porta där jag gick in på en bar och funderade på att äta något men han hade bara mackor. Köpte en iste och slappade en stund. När jag kom ut skulle jag runda kyrkan, fick syn på en pilgrim bakom mig, såg ut som hen skulle komma ikapp men det skedde aldrig. Gick ner i en skog och njöt av skuggan igen innan jag kom ut i Fontoura som hade fina vyer men mindre kul var att jag här såg det första pilgrimsklottret på hela vandringen. Trist.
När jag började närma mig Valença som började det bli galet varmt, solen brände och det fanns inte det minsta vind. Jobbigt. cyklister kom och blåste om mig, de lyllosarna får ju vinddraget. När jag kom till Tuido gick jag om några med dagpackning, det hade jag gjort innan också. De bär typ inget men spatserar som om de var på en stadsvandring. Så olikt mig det bara går att komma. En kvinna som verkade halkat efter vinglade fram frågade om jag kunde hjälpa men hon bara stirrade. Hennes väninnor som jag kom ikapp några minuter senare spanade lite oroligt efter henne.
Nu kurrade magen rejält och jag kom på att jag hade en påse nötter och torkad frukt i fickan kl 13:20. Sista biten in till stan var riktigt tråkig, man kommer ju sällan in den fina vägen. Mycket skräp och skit. Kom till härbärget kl 13:54 och möttes av en lapp att de öppnade 14:30, satte mig utanför och väntade, fixade lite Instagrambilder. Var rätt skönt att bara sitta ner och inte behöva gå 10 km till eller så.
Sen blev jag visad in, förvånat upptäckte jag 5 äldre människor som redan vaar där som låg och sov. Hur hade de kommit in? hoppade snabbt in i duschen, tvättade och sen gav jag mig ut på stan. Jakten på lunch. Tittade lite på kyrkor och fortet (BEA SKRIV OM STAN OCH ODRÄGLIGA TURISTER) innan jag stannade på en bar efter att ha blivit nekad mat på en restaurang. Beställde en burgare och tog bara bort brödet. Köpte sen en kopp te. Blev sittande i skuggan i nästan 2 timmar och fixade Instagram.
Sen gick jag på affären och köpte frukost och middagsmat, kom till härbärget och han både laga och äta en skink- och ostsallad med balsamico samt riskakor med örtkryddad och en yoghurt till efterrätt innan italienarna invaderade köket 19:30. Lagade och åt med en tyska i 20-årsåldern som gått Camino Francés och sen bara fortsatt gå söderut. Gick till datorn och knapprade ner detta lite snabbt då en man hängde över mig och bara var tvungen att ha datorn han också. Nu har jag hämtat tvätten och skall gå och lägga mig, kl är bara 21 så före 22 hoppas jag sova om någon får tyst på italienarna som nu sitter ute under vårt fönster och dricker vin. Måste kanske även konfiskera telefonen från mannen som ligger och SMS:ar men ljudet påslaget. Tjejen med pannlampa ligger också rätt pyrt till om hon lyser i mina ögon en gång till. Personen 2 sängar bort snarkar så det låter som om hen slurpar det sista ur en läskburk med sugrör. Får man kväva sådana med kudden?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar