Dag 217 - #camino2015 Dag 12 São Pedro de Rates - Ponte de Lima 49,8 km 10 h 13 min

Vaknade mitt i natten vid 01:45 av att två av de cyklande portugeserna gick upp och började diskutera något. Blir galen på vissa människor alltså. Hyssde dem och de gick i alla fallut ur rummet. Givetvis vaknade jag igen när de kom in. Men lyckades somna om igen. Hade ju lagt mig redan vid 22 igår och kroppen är inte van att få sova många timmar så blir jag väckt finns det risk att jag inte somnar om.

Min klocka pep 05:40 och jag låg kvar en stund innan jag tog mina saker och tassade ut. 2 italienare, ett ungt par var redan igång att göra sig i ordning. Såg att även Kate från London var vaken och kollade på sin mobil. Tyskan var redan försvunnen.

Behövde få gå på toa men en italienare hade visst bosatt sig där inne. Försökte att inte tänka på att jag jag var gale kissenödig (efter att ha bälgat i mig te och vatten innan läggdags) och istället packa mina saker. Tvättade mig och efter 15 minuter kom han äntligen ut.

Fixade min frukost, 2 knäckebröd med gladakossanost och en juice. Bananen fick vänta lite. Ett franskt par kom och satte sig, deras frukost bestod av var sin kopp te och ett stort paket muffins. 07:28 stod jag utanför och så gjorde även Kate, hon trodde att jag redan hade gått. Vi slog följe uppför backen efter att jag tagit mittmorgonkort men hon svängde av till vänster mot bageriet i hopp om att hitta frukost. Vi sa Bom Caminho och skildes åt.

När jag väl hade kommit upp en bit så planade det ut och vyn var fantastisk, såg bort mot bergen och bara njöt av den kyliga morgonen. Hade kjolen nere, långärmat med tummarna i tumhålen och till och med strumperna uppdragna. Helt klädd i grått ser jag nog lite ut som en nunna så :-)

Ganska snart byttes asfalten ut mot en grusväg med höga stenmurar på sidorna, innanför växte mest majs.Stenmurarna var fantastiskt vackra, gjorda av smala platta stena som staplats som ved nästan. Tätt tätt.

Efter ca 30 minuter kom jag ikapp 4 italienare som sovit i rummet bredvid, de sjöng medan de gick. Passerade dem och de kallade mig superwoman som blåste om dem :-) Det dröjde bara 6 minuter så var jag ikapp även tyskan. Vi hälsade jag men jag saktade inte in, ville få gå i mitt tempo. Beundrae ett galler i en mur som var vackert format som en snäcka, fotade det fantastiska morgonljuset över majsfälten innan grusvägen tog slut och asfalt tog vid igen efter ca 3 km. Men nu var det skog på sidorna istället som ljuset strilade igenom så fint. Kom ut i byn Corel och fortsatte uppåt en stund innan jag kom till Pedra Furada där jag fotade ett vindkraftverk på en tomt och en stund senare i Pontegãos tittade en nyfiken kossa ut ur sitt bås. Äntligen lite djur, har saknat djuren.

Passerade kyrka i Santa Cruz strax före Barcelos som är ett av stoppen folk brukar göra men nu hade jag bara gått 14 km och klockan var bara kvart över 9 så jag passerade bara Barcelos, tog några foton bland annat på en av deras tuppar. Det är tuppar överallt i stan detta för att de lever på samma legend som i Santo Domingo de Calzada i Spanien som jag passerade 2013.Jag lämnade staden bakom mig och satte fat mot Tamel S. Pedro Fins som var mitt "korta" mål idag med 29.2 km men mest troligt skulle jag vara där för tidigt men delmål är bra att ha. Gick mot Boa Vista som låg lite uppåt och som många andra kommuner har de valt at ha egna skyltar som visar vägen tillsammans med pilarna. Det tycker jag är trevligt, man känner sig välkommen. Boa Vista var inte så stort och jag passerade det snart. Blevglad över några kossor i en hage, har saknat djuren på denna caminon. Passerade även en pilgrim jag inte kände igen från Rates så den måste ha börjat efter Rates mest troligt.Man märker att de dragit om vägen en del här för att göra den säkrare, pilarna tvingar en att gå runt i rondeller och som här i Boa Vista inte gå över järnvägen som guideboken säger.

När jag hade gått i ca 20 km köpte jag mig en glass (calippo cola). Got då det började bli gansak så varmt ute. Ett berg dök upp i fjärran och blev min följeslagare imisnt en halvmil. Skönt att ha något att titta på och gå mot. Fint berg som omgavs av fina små moln.Gillade vyn.

I Fonte da Ferreirinha levde de upp till namnet här fanns en väldigt kall och bra fontän, drack vatten och blötte ner skallen och tvättade av ansiktet. Gud så skönt. Det gjorde jag för övrigt i typ varenda fontän jag passerade även om det "bara" var ca 25 grader ute idag och växlande molnighet.

Nu gick det brant uppför och jag fick stanna och ta igen mig lite. Har ju problem med dedär uppförsbackarna men sen tar ja ingen det nerför. Som jag gissade så var jag på tok för tidigt i Tamel så jag satte mig utanför härbärget på en bänk och kollade i min guide, räknade lite. Mitt andra delmål idag var Lugar do Corgo som det skulle vara ca 36 km till. Nu hade Kate sagt till mig att jag borde ha ringt och bokat vilket jag inte gjorde. Jag chansar tänkter jag, finns inget mer i den byn menflera casa och quintas några km efter. Så jag började gå igen. Var snart i Aborim 1,5 km från Tamel som har en "futuristisk" kyrka, här är det lätt att gå fel för flera andra leder går härikring så jag var extra noga. När jag kom ner till järnvägsspåret kom tåget, ett gammalt slitet ett.

Nu var nästa mål 3 km till Ponte das Tábuas,en gammal medeltida bro med en liten strand, köpte mig en glass (en typ päronsplittmen som smakade citron) på väg dit. En kille höll på att städa stranden är jag kom. Till Balugâes som låg utterligaren 1.9 bort var det en helt fantastisk väg, jag verkligen njöt. Fina vyer ochunderbart underlag. Kände inte av att jag gått så långt men ändå längtade jag de där sista 3,3 km till Lugar do Corgo. Jag passerade en pilgrim med sin röda handduk hängande som en mantel, såg roligt ut. Fotade ytterligare ett övergivet hus jag tyckte synd om och några får, ännu mer djur idag. Började känna mig lite trött. En mycket förvirrad asiatisk kvinna försökte göra sig förstådd vid ett hus, jag tror hon frågade varet gick att sova någonstans och mannen försökte förklara att Casa Fernanda är närmast men väldigt populärt och att det sen kommer några quintas. Men hon ville veta hur långt och han visste inte. Han visste bara att det var ca 3 timmar till Ponte de Lima. Hon suckade och gick.

När jag äntligen var framme vid Casa Fernanda strax innan kl 14 efter nästan 35 km så visade det sig att det var fullt :-( Jag fick 2 plommon och kallt vatten samt ett pärn att ta med. Hon tyckte först att jag kunde ta bussen men jag sa att å är inga problem. Så jag gav mig iväg igen. Boken var lite otydlig om Estábulo de Valinhas och Casa Valinhas var samma sak. Såg en skylt för det förstnämna efteren dryg kilometer men såg sedan ingen för det andra. Matade vidare och fotade några getter och tog min banan medan jag tittade ut över fina vyer.

Efter ytterligare 1,5 km var jag vid en restaurang, och 37 km avklarade så stannade jag och åt. Otroligt snäsig och ointresserad personal, fick be om en meny inne i baren efter 5 minuter och de sett anra men inte mig och sen fick jag hojta och be om att fåbeställa efter att de ignorerat mig igen. Ett gäng med äldre norska vandrare var också där så jag pratade lite med dem. Skrattade åt deras försök att beställa av den sura servitrisen. De kunde typ ingetannat än norska utansa liksom fiskesopa och hon fattade verkligen inte. Tillslut tröttnade hon bara och gick. En annan servitris kom ut efter 10 minuter och försökte förstå dem.

Jag fick min cola och min biff med underkokt ris, flottiga mjuka pommes och osaltade tomater och smaklöst kött. Tvingade i mig tomaterna och köttet i alla fall innan jag gav mig iväg. Uppför igen. Tjoho. Men här fanns det gott om fontäner att stoppa skallen i, de hade strösslat med dem. Så skönt. Den förvirrade kvinnan stod och ringde febrilt på dörren till ett Quinta när jag passerade henne nu för andra gången.

Jag insåg att jag lika gärna kunde gå de 12 kilometerna till Ponte de Lima, totalt 49 km idag alltså för efter vila och mat kände jag mig pigg igen.Roade mig med att fota lite människor jag mötte. Fachakommunen hade satt upp skyltar om hur långt det var kvar i olika korsningar och hur lång tid det skulle ta försökte räkna ut vilken hastighet de räknat med. Jag är verkligen inte bra på sådant men kom ram till strax över 5 km/h. Det var rätt snabbt, det är ju min fart och den har inte många så där i slutet på dagen.

Vägen in till Ponte de Lima var fin. Först en härlig alle med vinrankor, blev dock lite skraj där, e ung man gick framför mig och vände sig omhela tiden, när jag passerade bytte han sida och kom ganska nära. Drog på stegen. Fan vad jag hatar att jag som kvinna misstänkliggör män. Han hade kanske bara dåligt underlag.

Sen var det en fin strandpromenad längst med floden Lima innan jag kom till den långa bron in till stan. Folk badade och det såg härligt ut. Ångrade nästan att jag inte tagit med badkläder. Gick över bron och fotade. Massa människor som paddlade. Många unga som rejsade både sittande, stående och halvsående på knä. Kul att se.

Kom fram till härbärget efer 49.8 km och 10 timmar och 13 minuter. Kom in som nummer 24 på detta 60-bäddarsställe. Fick en plats i en stor sal lägst upp med en fantastisk utsikt. Gick ner och duschade, struntade i att tvätta annat än trosorna idag för trots värmen ochdistansen hade jag knappt svettats. Hängde bara grejerna på tork. Gick ut på stan och handlade frukost och köpte mig en sorbetglass.Först ville de inte servera mig någon glass alls (frågade vilka sorter det var gluten i, de hade flera "cookie"-sorter men sen kom ägaren på att i sorbet var det minsan ingen mjölk bara frukt och vatten. Tog en mango och en jordgubb samt en kopp te och satte mig ute. Solen gick i moln och det började blåsa. Frös och åt glass. Men gott var det.

Tog en liten sväng i parken innan jag gick till härbärget och lämnade maten. Satte mig vid datoern en halvtimme och började skriva detta. Skönt att inte behäva knappra på mobilen varje dag.Sen begav jag mig till restaurangen tvärs över gatan. Med typ 30 italienare på stället var köket bara att glömma. De hade ockuperat det som vanligt och lagade carbonara sen dukade de upp ett långbord och ingen annan fick plats. Jag blev glad när restaurangen hade en allergilista, alla rätter hade kryss vad de innhöll för allergener. Beställde ost till förätt och kalv med rostad potatisk och kål till huvudrät samt en chokladmousse med te til efterrätt. Det var gott, potatisen lite överbakad och osalt men annars bra.

Tillbaka på härbärget hade italienarna fortfaarnde middagsparty i köket och hade snott stolen till datorn så jag kröp upp i en soffa och fixade de bilder jag inte hade hunni med mellan rätterna på restaurangen. Men sen kl 22 försvann de och nu har jag skrivit klart detta och måste gå och sova. Klockan är 23:17. Är nog släckt på rummet nu. Får tassa in tyst. Måste bara se till att bli utlogad från Google denna gång. Förra gången hade datorn tydligen hängt sig. Så senare när jag pratade med en spanjor och han skulle visa var hans dotter studerade (Umeå) på google maps såg jag att jag fortfarande var inloggad. Whooops.

I morgon blir nog sista dagen i Portugal.