Sov uruselt inatt också mest pga värmen. Att ligga i en tunn dunsovsäck på en galonöverdragen madrass blir väldigt varmt. Dessutom var italienarna högljudda länge. Sen på morgonen klev som vanligt folk med prasslande saker upp tidigt.
Tog god tid på mig på morgonen för att försöka vakna till ordentligt. Åt yoghurt och knäckebröd med färskost. 06:45 portugisisk tid dvs 07:45 spansk tid. Ställde om armbands GPS:en och kameran innan jag gick iväg. Glömde ställa om mobilen först. Blir intressant sen när jag kommer hem och skulle försöka lista ut vilken tid bilder är ifrån.
Det var mysigt att gå ensam genom valven och gatorna i fortet och staden där innanför. Igår hade det varit full kommers. Kom sen ikapp de två vitrysskorna och önskade dem en god tur innan jag gick ner för den långa trappan och bort till bron som skulle ta mig över till Spanien.
Det tog en lång tid att ta mig över för det var så otroligt vackert. Miño låg helt blank och det var fina reflektioner. Några båtar låg i strandkanten och allt var så lugnt och stilla. Kom ikapp en polska som stod och var arg på sin kamera. Den hade plötsligt lagt av och hon ville ha bilder på vyn. Hon fick skriva ner sin mailadress i min guidebok så lovade jag skicka när jag kommer hem. Får inte glömma.
Bron är ganska lång och i andra änden gick det snabbt nerför en brant. Pilarna pekade på den väg som min bok kallar ett alternativ längst med vattnet. Men jag såg inga pilar direkt in i stan. Nåväl gjorde inte mig något då det var lugnt och skönt där. Uppe på bron hörde jag polska börja sjunga. Henne vill jag inte ha bakom mig. Tillslut svängde det upp i stan och jag gick genom lika ödsliga gator där. Trånga gränder som får gamla stan i Stockholm att kännas modern.
Kom fram till katedralen i Tui men den var givetvis stängd så här tidigt. Fortsatte genom staden och vid Santa Clarisa stod dörren öppen. Tittade in och såg att det var någon form av bönestund med nunnorna från klostret bredvid. Lika fachinerad av nunnor varje gång jag stöter på dem. Det känns så ålderdomligt men ändå fint på något sätt. Gick inte in i kyrkan. Ville inte störa. Såg att det satt några få gäster där inne.
Jag gick igenom nunnorna port där ljuset flödade på andra sidan och kom ut i modernare delar av staden. Nu började jag se andra pilgrimer och inte bara en här och en där. Nä stora grupper av dem. Suck, snigelkluster.
Trampade förbi de flesta av dem ganska snabbt och kom snart in på en härlig grön naturstig. Skönt. Kom ut vid en fontän där jag fyllde min flaska. Bra för vattnet på härbärget smakade väldigt mycket klor. Ett par med en väldigt yster hund höll på att ta kort.
Nu var det fin naturstig ett tag till inne i skogen där jag passerade fler pilgrimer men tyvärr tog den slut alldeles för fort. Istället kom vi ut vid en väg och uppför en bro. Tyckte det var konstigt att de med hunden inte höll den kopplad. Hunden sprang ut mitt i vägen flera gånger. Jag passerade en grupp med vuxna och barn och en flicka i barnvagn skrek nej nej varje gång hunden gjorde så. Sen insåg jag att hunden inte tillhörde paret när den började gå med mig en stund. Försökte få hunden att vända om. Gå hem. Ignorerad den och den tappade intresset för mig. Såg den inte mer sen där på vägen.
Gick på vänster sidan som man skall men ett äldre par som kom gående mot mig på andra sidan hojtade att jag skulle komma över. Visade sig att det där fanns en rödmålad gångväg på vägen. Fortfarande lika hård dock. Asfalt är verkligen inte roligt.
Som tur var leddes vi snart in i en skog igen. En kort skogstur innan det åter blev asfalt där jag gick om några tyska tjejer. Kände plötsligt hur ena skinkan blev blöt. Visade sig att korken på ena vattenflaskan åkt upp och det hade skvätt ut vatten och runnit. De måste ju ha sett det när jag gick förbi men inte sa de något. Fick stanna och fixa flaskan. Kjolen och trosorna skulle väl torka så småningom.
In i skog igen. Alldeles tyst. Skönt såg inga annan heller. Kom ut i byn A Magdalena där en familj satt upp ett café i sin trädgård. Man kunde även stämpla sitt pilgrimspass vilket jag gjorde eftersom man de sista 10 milen behöver 2 stämplar om dagen köpte en banan och två plommon. När jag skulle gå hittade jag inte mitt pilgrimspass. Panik. Det hade legat ett vid stämpeln när jag kom och en man kom springande för att hämta det. Fick han med mitt också. Panik. Men nä det hade bara åkt lite åt sidan och hamnat så jag inte såg det. Puh!
Bananen fick åka i ryggan men plommonen slukade jag.
Fotade en radda med kors innan det var dags att vika ner i ett nytt naturområden.
Nu blev det en naturskön promenad i ett parkliknande område. Fint med höga träd, vatten och grusgångar. Gick över en medeltida bro efter att ha behöver vänta på några som försökte ta bild på sig själva på bron. Jag började känna mig hungrig sallad till middag igår var nog inte så smart. Så kl 10:18 spansk tid. Dvs ca 2,5 timmar efter start tryckte jag i mig en glutenfri bar. Hade stort sockerbehov idag. Blev kissenödig hela tiden också. Jobbigt då det var mycket folk.
Vi kom ut i en korsning där man kan välja att gå gamla vägen tvärs igenom ett långt industriområde eller en kilometer länge men växlade små byar och natursköna vyer. Man väljer givetvis den nya vägen. Men det gillar inte de barer och restauranger som ligger längst med gamla vägen så de går ut och målar över pilarna och skriver till Santiago på gatan med nya pilar rakt fram. Jag missade först den första svartmålade pilen där jag skulle svänga ner. Men kände på mig att det var här någonstans som man skulle svänga enligt den nya kartan som suttit uppsatt i varenda härbärge de senaste milen. Såg en pappa och en son jag nyss gått om stå i den korsningen och kolla kartan. Så jag gick ner. Jo där var en övermålad pil. Nu var vägen omväxlande härliga grönområden och en radda småbyar. Helt ok. Kom efter 6 km ut i utkanten av industriområdet och genom en stor rondell. Efter en bro kom en ny möjlighet att gå gamla vägen genom industriområdet eller nya längst med en bäck några kilometer. Även här pågick pilkriget med övermålade pilar. Så irriterande. Valde vägen längst med bäcken så klart. Otroligt fint även om man hela tiden hörde ljudet från den stod vägen.
Kom fram till härbärget i Porriño eget nästan exakt 20 km och precis under 4 timmar. Hade inga planer på att stanna utan gick vidare mot Redondela. Nästa stora stad med stort härbärge. Drygt 14 km till. Visste inte om jag skulle stanna där men det kändes som rätt lagom idag. Redan på morgonen hade det varit riktigt varmt. Och till Redondela skulle man över ett litet berg.
Jag tog först sikte på Mos 5,3 km bort. Där skulle det dessutom finns en bar. Glass skulle sitta fint efter lite klättring. Trodde klättringen skulle bli jobbig. Men den skulle börja först om 3 km. Ut ur Porriño gick på gator och på vägar. Skrattade åt en mur bygd av gamla däck. Gick förbi en fontän där jag passade på att dricka lite. Lika bra att fylla på. Särskilt när jag kissar en masa hela tiden.
Uppför var inte lika jobbigt som jag trodde. Kom ikapp en äldre spanjor som oxå kämpade sig upp. Vi stannade båda vid en fontän. Jag fyllde min egna flaska och drack nästan upp hela halvlitern med en gång.
Konstig nog gick det mest neråt. Var tvungen att kolla GPS-loggen för att se att jag var rätt. Jodå. Och plötsligt efter lite uppåt i en by var jag i Mos. Skippade första baren för där satt folk och rökte. Otroligt sötsugen stapplade jag in på nästa.
En man (pilgrim) som satt med två kvinnor och väntade på mat hälsade väldigr familjärt men ändå lite bryskt när jag inte reagerade. Ville bara få beställa dricka och en glass ju. Snälla låt mig få göra det först. Sen social. Gick in och handlade och kom ut igen. Satte mig vid ett bord och drack halva min Aquarius. Vände mig om och da så nu kan jag prata. Han skrattade lite och sa "jag sa ju att vi skulle ses". Då kolla de e jag det var ju min trogna Instagramföljare Paulo pc_pires. Åh så pinsamt. Hade ju inte känt igen honom och ändå visste jag ju att vi nog skulle ses på leden då han gick kustleden som svänger in i Tui. Han skattade och sa "en calippo om dagen" jo så är det nog.
Deras mat kom in och de fick massor. De erbjöd mig att äta med dem. Men magen mådde inte så bra. Så jag tackade men avböjde. Vi pratade medan de åt och sen gick jag vidare. Vi skulle till Redondela mest troligtvis allihop. Nu gick det ganska brant uppåt och jag gick och stannade. Klarade lite mer än 50 steg. En kvinna en bit framför mig flög uppför. Hon måste ju varit bergsget i tidigare liv. Henne såg jag inte mer. Men backen upp var lättare än jag trott och sen gick det brant nerför. Kunde springa på ner. Oj vad det gick undan. Fick några konstiga blickar men hellre det än att slita ut knäna nerför. Kom i kapp en by radda med pilgrimer och förbi dem. Och sen var det inte långt kvar till Redondela. Gick längst med en bygata med trottoar men de hade byggt hinderbana av trottoaren. Fick gå ut i gatan flera gånger om.
Passerade ett gäng pilgrimer till och sen kom jag ikapp två unga tjejer som gick och lyssnade på musik och sjöng. Men jösses. Fick lätt panik när jag fick in något i skon och behövde stanna. Ville inte att de skulle komma i kapp.
Kom in i Redondela efter drygt 7 timmar och gick bort till härbärget men det såg så tråkigt ut. Kollade i boken och det såg ut som det skulle ligga ett till i slutet av staden. Kollar in det tömmer jag och gick. Men gick upp på fel gata. Inte några polar. Vända om. På rätt gata låg ett härbärge men det kan ju inte vara det. För nära. Fortsatte genom staden men var snart ute på andra sidan. Insåg att jag hadde gått förbi redan.
Klockan började bli mycket och många ställen är fulla men jag chansade på ett ställe 3 km bort eller ett ytterligare 5,5 km till. Men jag hade tur det fanns en bädd till mig.
Duschade, tvättade och lade mig sen i en hängmatta. Åt lite nötter. Hade ju glömt äga lunch. (BEA fyll på om härbärget. Folket och maten, fulla alberguen och strömavbrott).
Nu är klockan 23:30. Ögonen går i kors. Måste sova. Idag var en dag utan någon större mängd intryck. Lite transportsträcka.
Tog god tid på mig på morgonen för att försöka vakna till ordentligt. Åt yoghurt och knäckebröd med färskost. 06:45 portugisisk tid dvs 07:45 spansk tid. Ställde om armbands GPS:en och kameran innan jag gick iväg. Glömde ställa om mobilen först. Blir intressant sen när jag kommer hem och skulle försöka lista ut vilken tid bilder är ifrån.
Det var mysigt att gå ensam genom valven och gatorna i fortet och staden där innanför. Igår hade det varit full kommers. Kom sen ikapp de två vitrysskorna och önskade dem en god tur innan jag gick ner för den långa trappan och bort till bron som skulle ta mig över till Spanien.
Det tog en lång tid att ta mig över för det var så otroligt vackert. Miño låg helt blank och det var fina reflektioner. Några båtar låg i strandkanten och allt var så lugnt och stilla. Kom ikapp en polska som stod och var arg på sin kamera. Den hade plötsligt lagt av och hon ville ha bilder på vyn. Hon fick skriva ner sin mailadress i min guidebok så lovade jag skicka när jag kommer hem. Får inte glömma.
Bron är ganska lång och i andra änden gick det snabbt nerför en brant. Pilarna pekade på den väg som min bok kallar ett alternativ längst med vattnet. Men jag såg inga pilar direkt in i stan. Nåväl gjorde inte mig något då det var lugnt och skönt där. Uppe på bron hörde jag polska börja sjunga. Henne vill jag inte ha bakom mig. Tillslut svängde det upp i stan och jag gick genom lika ödsliga gator där. Trånga gränder som får gamla stan i Stockholm att kännas modern.
Kom fram till katedralen i Tui men den var givetvis stängd så här tidigt. Fortsatte genom staden och vid Santa Clarisa stod dörren öppen. Tittade in och såg att det var någon form av bönestund med nunnorna från klostret bredvid. Lika fachinerad av nunnor varje gång jag stöter på dem. Det känns så ålderdomligt men ändå fint på något sätt. Gick inte in i kyrkan. Ville inte störa. Såg att det satt några få gäster där inne.
Jag gick igenom nunnorna port där ljuset flödade på andra sidan och kom ut i modernare delar av staden. Nu började jag se andra pilgrimer och inte bara en här och en där. Nä stora grupper av dem. Suck, snigelkluster.
Trampade förbi de flesta av dem ganska snabbt och kom snart in på en härlig grön naturstig. Skönt. Kom ut vid en fontän där jag fyllde min flaska. Bra för vattnet på härbärget smakade väldigt mycket klor. Ett par med en väldigt yster hund höll på att ta kort.
Nu var det fin naturstig ett tag till inne i skogen där jag passerade fler pilgrimer men tyvärr tog den slut alldeles för fort. Istället kom vi ut vid en väg och uppför en bro. Tyckte det var konstigt att de med hunden inte höll den kopplad. Hunden sprang ut mitt i vägen flera gånger. Jag passerade en grupp med vuxna och barn och en flicka i barnvagn skrek nej nej varje gång hunden gjorde så. Sen insåg jag att hunden inte tillhörde paret när den började gå med mig en stund. Försökte få hunden att vända om. Gå hem. Ignorerad den och den tappade intresset för mig. Såg den inte mer sen där på vägen.
Gick på vänster sidan som man skall men ett äldre par som kom gående mot mig på andra sidan hojtade att jag skulle komma över. Visade sig att det där fanns en rödmålad gångväg på vägen. Fortfarande lika hård dock. Asfalt är verkligen inte roligt.
Som tur var leddes vi snart in i en skog igen. En kort skogstur innan det åter blev asfalt där jag gick om några tyska tjejer. Kände plötsligt hur ena skinkan blev blöt. Visade sig att korken på ena vattenflaskan åkt upp och det hade skvätt ut vatten och runnit. De måste ju ha sett det när jag gick förbi men inte sa de något. Fick stanna och fixa flaskan. Kjolen och trosorna skulle väl torka så småningom.
In i skog igen. Alldeles tyst. Skönt såg inga annan heller. Kom ut i byn A Magdalena där en familj satt upp ett café i sin trädgård. Man kunde även stämpla sitt pilgrimspass vilket jag gjorde eftersom man de sista 10 milen behöver 2 stämplar om dagen köpte en banan och två plommon. När jag skulle gå hittade jag inte mitt pilgrimspass. Panik. Det hade legat ett vid stämpeln när jag kom och en man kom springande för att hämta det. Fick han med mitt också. Panik. Men nä det hade bara åkt lite åt sidan och hamnat så jag inte såg det. Puh!
Bananen fick åka i ryggan men plommonen slukade jag.
Fotade en radda med kors innan det var dags att vika ner i ett nytt naturområden.
Nu blev det en naturskön promenad i ett parkliknande område. Fint med höga träd, vatten och grusgångar. Gick över en medeltida bro efter att ha behöver vänta på några som försökte ta bild på sig själva på bron. Jag började känna mig hungrig sallad till middag igår var nog inte så smart. Så kl 10:18 spansk tid. Dvs ca 2,5 timmar efter start tryckte jag i mig en glutenfri bar. Hade stort sockerbehov idag. Blev kissenödig hela tiden också. Jobbigt då det var mycket folk.
Vi kom ut i en korsning där man kan välja att gå gamla vägen tvärs igenom ett långt industriområde eller en kilometer länge men växlade små byar och natursköna vyer. Man väljer givetvis den nya vägen. Men det gillar inte de barer och restauranger som ligger längst med gamla vägen så de går ut och målar över pilarna och skriver till Santiago på gatan med nya pilar rakt fram. Jag missade först den första svartmålade pilen där jag skulle svänga ner. Men kände på mig att det var här någonstans som man skulle svänga enligt den nya kartan som suttit uppsatt i varenda härbärge de senaste milen. Såg en pappa och en son jag nyss gått om stå i den korsningen och kolla kartan. Så jag gick ner. Jo där var en övermålad pil. Nu var vägen omväxlande härliga grönområden och en radda småbyar. Helt ok. Kom efter 6 km ut i utkanten av industriområdet och genom en stor rondell. Efter en bro kom en ny möjlighet att gå gamla vägen genom industriområdet eller nya längst med en bäck några kilometer. Även här pågick pilkriget med övermålade pilar. Så irriterande. Valde vägen längst med bäcken så klart. Otroligt fint även om man hela tiden hörde ljudet från den stod vägen.
Kom fram till härbärget i Porriño eget nästan exakt 20 km och precis under 4 timmar. Hade inga planer på att stanna utan gick vidare mot Redondela. Nästa stora stad med stort härbärge. Drygt 14 km till. Visste inte om jag skulle stanna där men det kändes som rätt lagom idag. Redan på morgonen hade det varit riktigt varmt. Och till Redondela skulle man över ett litet berg.
Jag tog först sikte på Mos 5,3 km bort. Där skulle det dessutom finns en bar. Glass skulle sitta fint efter lite klättring. Trodde klättringen skulle bli jobbig. Men den skulle börja först om 3 km. Ut ur Porriño gick på gator och på vägar. Skrattade åt en mur bygd av gamla däck. Gick förbi en fontän där jag passade på att dricka lite. Lika bra att fylla på. Särskilt när jag kissar en masa hela tiden.
Uppför var inte lika jobbigt som jag trodde. Kom ikapp en äldre spanjor som oxå kämpade sig upp. Vi stannade båda vid en fontän. Jag fyllde min egna flaska och drack nästan upp hela halvlitern med en gång.
Konstig nog gick det mest neråt. Var tvungen att kolla GPS-loggen för att se att jag var rätt. Jodå. Och plötsligt efter lite uppåt i en by var jag i Mos. Skippade första baren för där satt folk och rökte. Otroligt sötsugen stapplade jag in på nästa.
En man (pilgrim) som satt med två kvinnor och väntade på mat hälsade väldigr familjärt men ändå lite bryskt när jag inte reagerade. Ville bara få beställa dricka och en glass ju. Snälla låt mig få göra det först. Sen social. Gick in och handlade och kom ut igen. Satte mig vid ett bord och drack halva min Aquarius. Vände mig om och da så nu kan jag prata. Han skrattade lite och sa "jag sa ju att vi skulle ses". Då kolla de e jag det var ju min trogna Instagramföljare Paulo pc_pires. Åh så pinsamt. Hade ju inte känt igen honom och ändå visste jag ju att vi nog skulle ses på leden då han gick kustleden som svänger in i Tui. Han skattade och sa "en calippo om dagen" jo så är det nog.
Deras mat kom in och de fick massor. De erbjöd mig att äta med dem. Men magen mådde inte så bra. Så jag tackade men avböjde. Vi pratade medan de åt och sen gick jag vidare. Vi skulle till Redondela mest troligtvis allihop. Nu gick det ganska brant uppåt och jag gick och stannade. Klarade lite mer än 50 steg. En kvinna en bit framför mig flög uppför. Hon måste ju varit bergsget i tidigare liv. Henne såg jag inte mer. Men backen upp var lättare än jag trott och sen gick det brant nerför. Kunde springa på ner. Oj vad det gick undan. Fick några konstiga blickar men hellre det än att slita ut knäna nerför. Kom i kapp en by radda med pilgrimer och förbi dem. Och sen var det inte långt kvar till Redondela. Gick längst med en bygata med trottoar men de hade byggt hinderbana av trottoaren. Fick gå ut i gatan flera gånger om.
Passerade ett gäng pilgrimer till och sen kom jag ikapp två unga tjejer som gick och lyssnade på musik och sjöng. Men jösses. Fick lätt panik när jag fick in något i skon och behövde stanna. Ville inte att de skulle komma i kapp.
Kom in i Redondela efter drygt 7 timmar och gick bort till härbärget men det såg så tråkigt ut. Kollade i boken och det såg ut som det skulle ligga ett till i slutet av staden. Kollar in det tömmer jag och gick. Men gick upp på fel gata. Inte några polar. Vända om. På rätt gata låg ett härbärge men det kan ju inte vara det. För nära. Fortsatte genom staden men var snart ute på andra sidan. Insåg att jag hadde gått förbi redan.
Klockan började bli mycket och många ställen är fulla men jag chansade på ett ställe 3 km bort eller ett ytterligare 5,5 km till. Men jag hade tur det fanns en bädd till mig.
Duschade, tvättade och lade mig sen i en hängmatta. Åt lite nötter. Hade ju glömt äga lunch. (BEA fyll på om härbärget. Folket och maten, fulla alberguen och strömavbrott).
Nu är klockan 23:30. Ögonen går i kors. Måste sova. Idag var en dag utan någon större mängd intryck. Lite transportsträcka.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar