Vakande hyfsat tidigt och gick upp och duschade, även rumskompisen var vaken så vi gick tillsammans ner till frukosten där jag hittade, ta-da, torrt bröd men kunde äta annat som äggröra, bacon och fil med frukt i så det gick ingen nöd på mig efter att jag ratat mackorna efter ett bett.
Hämtade ut min namnbricka och minglade med andra blåjackor. På campus är sektdräkten campuströja och på landslagslägret är det våra blå jackor - även kallat smurfjackorna. De är i ett material som inte andas alls så man blir dessutom sjukt varm i dem. Dagens kort är tre av mina kollegor innan vi skall gå in i Vinnarhallen. Tycker det blev en rätt bra bild på dem.
Eftersom det var en fin dag hade jag tagit på mig en kort svart kjol och ett tunt linne till. Kort kjol skulle senare visa sig vara ett dumt drag, bli varm på en plastig fuskskinnsstol är lika med smärta när man reser på sig.
Konferensdagen löpte på i maklig takt, tal av vår VD som pratade om disruptiv it och behovet av förändring i en allt mer digitaliserad värld. En stund in i talet när det var galet varmt i lokalen tog Calle av sig sin smurfjacka och alla tänkte, ja han tar av sig sin då kan vi också ta av oss våra och jackor åkte av. Men i Calles fall togs den av för ett byte av jacka där man valde att förstärka det han pratade om genom att projicera olika bilder på hans kläder, först ut var jackan han tagit av sen fick vi se lite allt möjligt. Han pratade digitalisering av vården och då projicerades insidan av en kropp och så skojade de till det lite då och då bland annat genom att projicera spindelmannenkläder på honom. Det är en sak jag gillar med vår högsta ledning de bjuder på sig själva och har humor. Måste också berätta om en lite spooky sak som hände under talet. Calle sa något i stil med att plötsligt händer det (han pratade om brottet då man står med en gammal teknik, inte hänger med längre osv...) men precis då surrar det till i min telefon har fått ett hangoutmeddelane, öppnar och kollar och det är min bekanta som jag helt gett upp hoppet om att umgås med eftersom han ALDRIG har tid, aldrig hör av sig osv som skriver att eftersom han ändå skall städa hemma för att ha folk över på sporttittande så är det väl lika bra att passa på att se film också. Det var fasiken läskig timing. Plötsligt händer det! Blev så löjligt glad att jag började fnittra. Mindre kul var att folk sprang ut och rökte så att det kom in i lokalen även idag. Nu bestämde sig vänster lungan för at det fick vara nog, kände hur jag började rossla och pipa. Fan hatar det där. Hatar rökidiotin! Hatqar mina lungor!
När vi ätit upp gick vi ut i solen. Jag fick chansen att prata en stund med Nadja ute på gräsmattan. Vilken kvinna alltså, fantastisk. Får ni chansen att lyssna på henne gör det. Vet att hon är med på vår IT-Arena men vet inte om hon är med på alla ställen.
Efter lunch pratade vår marknadsdirektör om olika säljtyper och vikten av att våga utmana och förändra. Han gjorde även sitt bästa för att den rätta stämningen skulle infinna sig.
Vi avverkade lite interna angelägenheter kring Hjälpande händer, Sverigestafettten och annat varvat med ett fika där de "normala" fick en kexchoklad medan vi som inte kan äta sådan inte fick något alls. Sa jag att jag hatar att vara allergiker?
Sen var det dags för afterwork med lite snacks, mackor och jag fick en supergod glutenfri macka som inte var ett tugg torr, plötsligt händer det igen! Två överaskningar på samma dag. Jösses.
Afterworken var på gräsplanerana på Bosön och bestod i en mängd olika aktiviteter att utmana varandra i. Klättervägg, kluringar, human fussball, rockring, gå på lina, snurra tallrikar, bågskytte och jägarvila var några av dem. Jag provade på en kluring som bestod av en massa lösa spikar och en spik i en planka. Alla lösa spikar skulle balansera på spiken i plankan och inte nudda träet. Jag mindes svagt att jag gjort den där med gafflar, tror det var på vårt konfirmationsläger när jag var 15 år. Dvs väldigt väldigt längesedan. Jag gjorde några försök men kom inte på hur det var, började gå därifrån och då slog det mig, ja men så gör man ju. Tillbaka till bordet och med lite fingerhjälp från en Skellefteåkollega så lyckades jag tillslut lyfta upp konstruktionen och hänga på spiken. Grymt nöjd.
Gick och tittade på de som gick på lina men kände inte för att prova barfota (hade mina sandaler på mig bara) så istället gick jag och tittade på de som körde jägarvilan. Rekordet att slå just nu var 5:24 det lät galet långt men slå några kollegor jag gått dit med borde kanske gå. Snart var det vår tur, flera av dem gav upp runt en en och en halv minut. Själv tyckte jag att när hon sa 45 sekunder att det gått galet länge och jag trodde att efter en minut då skulle jag ramla ihop men jag bet ihop. Efter 1,5 minuter skakade benen och det fortsatte de med men jag ignorerade. En efter en föll de bort och snart var vi tre tjejer och 2 killar kvar. Hon som höll i tiden sa att bästa tjejtid hittills varit 2:43 eller något sådant och räknade ner oss tre tjejer mot det och vips hade vi slagit den inofficiella tjejtiden men det var ju galet långt till 5:24. Plötsligt var det bara jag och en kille kvar. Han föll ihop efter 4 minuter och eftersom jag kände att nästan 1,5 minuter till går det bara inte att hålla ut även om jag hade finfin peppning hela heatet av mina kollegor på plats så valde jag att sätta mig ner när han rest sig upp. Då kläcker tidtagaren ur sig att "oj då vilken bra tid vi måste nog ha en tjejtid oxå på tavlan" så min tid åkte upp där som bästa tjejtid. Hade jag vetat det hade jag ju kämpat på tills benen bara vek sig av sig själva. Det var säkerligen inte många sekunder bort men jag hade kämpat mer.
Heatet efter var två av mina superstarka kollegor med, en av dem han klarade en bra bit över 5 minuter och då hade han redan kört en gång tidigare men precis som mig satt sig ner när han varit sist kvar. Den andra kollegan som dessutom hade jäkligt halkiga skor och fick kämpa med det stod i duell mot en Ronnie från Malmö jäklar vilket segt virke de var båda två men efter lite mer än 7 minuter gav vår kille upp och Ronnie kämpade på till 9 minuter efter att ha sett mer eller mindre oberörd ut fram till 7 minuter. Vi peppade honom i 2 minuter och nytt rekord slogs med råge på killsidan.
Efter ca en timme kom Lovisa Stark vår marknadsansvariga dit och var med i ett heat där hon var sista tjej kvar, vi peppade och jäklar hon stod med knäna ihop och såg helt oberörd ut, satte blicken någon helt annanstans och bara stod. Så jäkla imponerad av henne. När hon började närma sig 4 minuter såg man att det inte var helt bekvämt. En liten bit av mig hoppades ju att hon skulle rasa ihop men jag sa som de andra kom igen Lovisa, bit ihop visa vad du heter. Du klarar det. Och det gjorde hon 4:30 stod hon. Så jäkla starkt! Imponerande. En annan fick njuta av rekordet en timme ungefär.
Sen var det dags att gå upp och göra sig i ordning men jag stötte på Mattias och vi pratade jägarvila så tillbaka till planket men redan efter 30 sekunder sa mitt trasiga knä ifrån, det kände sig plågat nog. Så istället gick jag på rummet och piffade till mig och drog en klänning över huvudet medan minst tre herrar stod i dörröppningen och pratade med rumskamraterna. Tur man inte är så blyg :-)
Vi gick ner till middagen tillsammans och blev insläppta efter en stund. I år var det inte någon bordsdukning utan valfri placering, inte bra ur ett allergimatsperspektiv men gav mig lite frihet att hitta en plats utan rökare men tyvärr så hamnade jag bredvid en parfymbomb istället (hon hade bara lagt sin väska vid bordet och var någon annanstans när jag satte mig). Men det allra tråkigaste är att folk klumpar ihop sig bara med de de känner. Flera av mina kollegor som jobbat med affären som var nominerad var placerade vid ett speciellt bord och vi andra blev lite utspridda där det fanns platser kvar efter att stora sällskap från de stora kontoren fyllt upp rad efter rad på långborden. När de sitter med folk de känner pratar de gärna bara med dem. Gjorde några små försök att skjuta in en kommentar här och där till skånesällskapet till vänster om mig där jag faktiskt kände en person efter ett besök på deras kontor men det var inte så lyckat, kanske förstod vi inte varandra :-) Nå ja jag hade bra folk på andra sidan och mitt emot mig. Dock gick det inte att prata speciellt bra, förrätten han inte ens ätas upp innan jag kände att rösten inte skulle vara den bästa under morgondagen. Och på tal om förrätt så stod den redan på bordet och var grissini och något crispbröd med olika röror. Det var gluten i brödet så det kunde jag ju inte äta. En servitör kom och ställde fram en flaska cava och försvann innan jag han reagera. Efter 25 minuter var jag jäkligt less och gick och letade upp en servitör och frågade vad det var tänkt att vi som inte kan äta gluten skulle äta till förrätt. Efter 10 minuter fick jag in glutenfritt knäckebröd och ett grövre bröd som var gott. Fanns lite röra kvar att lägga på brödet också och den med soltorkad tomat var supergod. Vara allergiker känns ibland som man bara är gnällig.
Sen började en aplång väntan i den oerhört varma lokalen. Svetten samlades i nacken och jag ville gå ut så som många andra gjorde men jag kom bara nära dörren och kände röken välla in och fick vända. Insåg att ut var ingen idé att gå just nu det skulle sluta illa så jag fick gå tillbaka till bordet.
Efter en väldigt lång tid kom det en servitör med ett block och frågade om det fanns några allergiker vid bordet (hälften av sällskapet satt ju inte ens vid bordet just då) och jag fick uppge mina allergier, svamp, laktos och gluten. Efter 10 minuter kom personen tillbaka och sa att det var lugnt jag kunde äta matens som den serverades för den innehöll bara mjölkprotein ingen laktos och den var glutenfri. Jag påminde då om att kantareller som stod på menyn i högsta grad är en svamp och fick svaret "oj då" och så tog hen min tallrik och gick iväg. Ger inte bästa förtroendet när de inte lyckas koppla ihop kantareller och svamp. Efter en stund kom en servitör in med rödvin och då började tjatet, Bea kan inte du ta ett glas och ge det till oss, vi har vatten här som du kan få. Tillslut blev jag bara sur och sa ifrån på skarpen att jag också vill ha något att dricka till min mat som inte är ljummet vatten. Blir så jävla less. Bara för att jag är nykterist betyder det tydligen att jag har en skyldighet att förse de andra med alkohol.
Jag tackade nej men ville ha något alkoholfritt men något vettigt sådant hade de inte det var alkoholfri öl eller alkoholfritt vin eller läsk som föreslogs. Fy fan vad less jag är på att de bara tar fram ett vettigt dryckesalternativ som förutsätter att man dricker alkohol alt är en människa som i normala fall dricker alkohol men just idag inte vill ha själva alkoholen men ändå smak av drycker som brukar innehålla det. Hur jäkla svårt kan det vara att presentera ett alkoholfritt igenomtänkt val till maten?
Min mat kom in 5 minuter före de andras så jag fick välja mellan att börja äta eller sitta och vänta och få kall mat så jag tog små tuggor av maten. Den var riktigt bra! Däremot blev jag aningen less på ena personen bredvid mig som skulle hålla på att skämta om mina allergier hela tiden. Det är fanemig nog jobbigt att inte kunna äta samma mat som alla andra men att behöva höra "skall du inte ha lite svamp från oss ändå, mmm vad gott det är med svamp" och "vad mycket kött du fick då, kan du inte dela med dig" osv... Snälla kan jag inte bara få äta min mat i fred. Jag hade nu en parfymbomb på ena sidan och en lustigkurre på andra och mitt emot mig tre pers som tyckte att min alkohol var deras. Tjoho! Ville faktiskt mest bara resa på mig och gå därifrån ett tag. Men ut kom jag ju ändå inte pga rökväggen. Så jag åt snällt maten och lyssande på Wallmans salonger som underhöll och var riktigt riktigt duktiga. Drack min Loka naturell till maten. Den fick jag gömma på golvet eftersom lustigkurren tyckte att han behövde vatten i sitt vattenglas och just då hade vi slut på vatten på flaska.
När huvudrätten var uppäten så försvann typ alla vid bordet ut så där satt jag aningen ensam och övergiven. Gick och pratade med arbetskamraterna vid specialbordet. De hade inte vunnit priset men var glada ändå. Efterrätten kom in och jag fick gå tillbaka till mitt bord. Nu hade någon annan tagit plats där och pratade med de som kommit tillbaka. Lyckades roffa åt mig min efterrätt (som faktiskt var samma som de andras, alla åt en urtorr glutenfri brownie som bara smakade sött). Hade tydligen missat när teservitören var förbi, kaffet stod på bordet men te gick de runt och serverade så jag fick ge mig ut på tejakt. Fick tillslut en kopp. Varmt te i värmen kanske inte var så smart men te är ju te och dricker man varmt så vill kroppen sätta gång att kyla ner sig.
Sen var det avdukning och bort med borden. Jag tog ett djupt andetag så långt från dörren jag kunde komma och sen knuffade jag mig igenom folk ut och förbi rökaridioterna. Luften rökte precis så jag slapp dra ett djupt andetag mitt i röken. Kunde äntligen gå på toa. Fick en tokhostattack och trodde inte jag skulle kunna gå in igen. Det var tur att vi var så få tjejer på plats så jag kunde sitta i lugn och ro utan att någon bankade på dörren. Hostade upp äckligt slem och fick ordning på andningen tillslut. Tog ett nytt andetag och rusade in. Kom inte förbi de sista på det andetaget och fick ren panik, andades ut långsamt och lyckades tränga mig så långt in i lokalen som möjligt innan jag tog ett nytt andetag. Folk fattar verkligen inte hur jobbigt det kan vara med rök. Nu hade de fått undan hälften av borden och lagt ut ett provisoriskt dansgolv. Duo jag spelade men de flesta stod framför scenen och tittade på hellre än dansade i början men sen kom det lite mer dansvänlig musik och jag blev glad över både DM och Yazoo. Vid midnatt slutade de att spela efter ett inrop och DJ Qute som hade spelat lite på morgonen och sen även mellan olika talare återvände men tyvärr imponerade hon inte alls. Jag vet inte om jag börjar bli väldigt gammal och old school och bara inte förstår det nya men spelar man två låtar med latinorytmer i sig som ligger väldigt nära varandra i både takt och typ av låt mixar man inte ihop dem då, varför tyst emellan? Det var flera gånger som dansgolvet bara stannade upp och liksom väntade på nästa låt. Och dagens hits många av dem går ju inte att dansa till alls. Jag är inte så förtjust i att bara stå och hoppa på dansgolvet. Många låtar har dessutom partier där det nästan stannar av helt, vad förväntas man göra då? Dansa tryckare med närmsta person? Stå och blunda och vänta på att den drar upp igen? En av de yngre kollegorna hojtade åt mig "du är bara gammal som inte förstår" men mer ledtrådar till "rätt beteende" fick jag inte. Jag var i alla fall på dansgolvet i typ 3 timmar och trivdes nästan hela tiden. Smet ifrån när det var någon riktigt dålig låt och gick och drack vatten och torkade av svetten som nu rann överallt.
Sista halvtimmen så började det märkas vilka som druckit för mycket. Som vilken utekväll som helst så tror då män att det är helt ok att ta på en, hänga över en, att man plötsligt bara älskar att dansa tätt och nära med en människa som är dygnsur i svett och knappt kan stå rakt. En sådan personblev jag tillsut irriterad på och sa "Du! Jag är spik nykter vilket gör att jag kommer komma ihåg detta i morgon så snälla låt bli mig". Det bet.
Kl 2 tändes det i taket och alla vällde ut. I år fick vi ingen varmkorv när vi gick, det hade faktiskt varit väldigt gott för jag var hungrig efter all dans. Fick åter igen önska att jag ägde en gasmask. Trängde mig ut och några svor åt mig men de skall vara glada att jag inte stämpla dem med klacken på foten. Lyckades ta mig igenom muren av rökare i flera led och gå upp mot husen vi sov i tillsammans med några kollegor.
En av mina favoritkollegor satt utanför huset och jag slog mig ner med honom och pratade. Trevligt tills en kille slog sig ner bakom mig vid bordet och tände en cigg. Jag vände mig om och försökte få kontakt med honom och lyckades efter ett tag, då var redan ögonen påverkade och jag ville bara nita honom men istället förklarade jag att jag är hyperallergisk mot cigarettrök och ville att han skulle gå någon annanstans. Han tittade på mig som om jag var ett ufo och sa vi är är ju ute. Varje gång jag hör den kommentaren önskar jag att jag ägde en giftig gas och en gasmask och kunde spruta lite och säga "vad då vi är ju ute". Hans kompisar hörde vad jag sa och förstod och sa åt honom men då började han bara säga förlåt förlåt förlåt både jag och hans kompisar sa det räcker ju inte med ett förlåt du måste flytta på dig. Han reste på sig men gick inte iväg. Då tog min panik över, kände hur vänsterlungan bara skrek att jag behövde komma därifrån. Den mådde inget bra alls. Den hade ju precis börjat fungera bra efter resan.
Så då skrek jag "men då får väl jag gå iväg som vanligt då eftersom rökare inte har något som helst jävla hyfs". Skrek nog ett godnatt till kollegan också. Gick upp på rummet där de andra låg och sov, tvättade av mig sminket, borstade tänderna och drog på en t-shirt och kröp ner i sängen. Då kom ett meddelande från kollegan som tyckte att jag inte behövde rusa iväg så där fort. Försökte förklara att min lunga är paj och att jag inte orkar med att få en ny period av problem. Började tokhosta på rummet och de andra sov, tassade ut i badrummet och försökte dricka, få bort hostan. Skrev till kollegan att jag kunde ta på mig och komma ut igen så det gjorde jag. Kunde ju inte hålla på att hosta i rummet. Vi möttes utanför och gick bort en bit till restaurangens uteservering satte oss och pratade jobbgrejer nästan en timme. Sen behövde vi båda sova inför hemresan.
Hostade upp lite skit i lungan innan jag smög ner i sängen igen. Sa jag att jag hatar att vara allegiker?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar