Sov rätt bra i den låga sängen på Yasuragi men oj vad mjuk den var, jag höll på att inte komma upp på morgonen för ryggen var stel. Dessutom hade vaderna krampat på natten och sendrag under foten. Mest troligt pga vätskebrist. Sitta i de varma poolerna så länge kanske inte var så smart. Hade huvudvärk också. Att vakna med sendrag under foten och kramp i vaden i en säng som är 2 decimeter hög var inte så roligt. Går ju inte att ställa sig upp. Led verkligen.
Åt en rätt ok frukost även om det glutenfria bröd som fanns var så torrt att det var bara att ge upp och välja något annat istället.
Sen satte vi oss i bussen och åkte till Stockholms universitet för Atea Campus. I bussen satt jag och 2 kollegor och pratade om drömmen om att ha ett hus i värmen, att slippa behöva boka boende, kunna ta en billig flygresa neråt. Busschauffören lyssnade på oss oss och tyckte att han hade ett tips att komma med gällande att tjäna stora pengar snabbt. Han hade gått in och investerat i OneCoin och när jag lyssnade på honom när han sa att det var enkelt att registrera sig på siten men att de skulle ringa honom för man behövde "hjälp" för att förstå hur ma skulle gå till väga så drog jag öronen åt mig direkt. Scam, MLM, pyramid skrek det riktigt om hans allt mer evangelerande samtal till tjejerna som fortsatte lyssna och lät intresserade. Han lämnade ut sitt mobilnummer för att kunna "hjälpa till". Jo tjena det jag snabbt kunde surfa mig till där i bussen var att det finns en rekryteringsbonus på 10 % fast han sa "jag får inget för att hjälpa andra". Blev lätt illamående där i bussen när han pratade om hur lätt tjejerna kunde investera en liten slant och att det gick att få utdelning snabbt och plocka hem sin investering och sen låta resten växa. Han skulle tydligen bli multimiljonär på detta rätt snabbt och all skit som stod på nätet var falsk, det var de traditionella bankerna som spred lögner för de inte gillar kryptovalutor. Vad är det för bussbolag som låter sina chaufförer sitta och MLM-rekrytera på jobbet?
Nå jag tillslut var vi framme vid universitetet fick oss våra namnbrickor, ett nyckelband och en tröja samt ett antecknings-/infoblock. Nu såg vi likadana ut allihop, lite sektvarning på oss när vi kommer 1500 pers i likadana kläder. Många tycker säkert det ger samhörighet och känner en vi-känsla av det osv men jag kan inte låta bli att rysa lite. Jag har aldrig varit en sådan där som är som alla andra, har aldrig klätt mig i "tonårsuniform" dvs det som var hetast och coolast och mest inne när jag var ung. Dessutom är det skitsvårt att hitta någon man tappat bort när alla ser likadana ut. Men tröjan är otroligt skön.
Sen var det storsamling i Aula Magna för oss som rymdes där, resten fick sitta i en hörsal bredvid och se sändningen på video. Trist men vi är ju rätt många. Jag satt tydligen precis under kameran så de i andra salen skickade mig meddelanden om att resa mig upp och vända mig om. Men det såg jag först efteråt. Däremot hade en skickat meddelande till mig om detta och jag därpå reste mig upp precis men istället för att vända mig om gick jag ner till scenen. Jag hade nämligen upptäckt ett fel i en av de programvaror vi skulle använda under dagen och som den testare jag är gick jag och letade upp en ansvarig och buggrapporterade. Då fick de ca 2 timmar på sig att fixa felet vilket de också gjorde. Såvida det inte bara var jag och de andra på min rad som loggat in för tidigt och teamet bakom systemet satt och fixade grejer i sista sekund. Det vet man ju aldrig.
Invigningen var intressant vi fick veta hur magnetisk resonanstomografi fungerar (läs under fysikalisk bakgrund) och att man absolut inte skall säga magnetröngten. Då kan man ju undra vad det har med IT att göra. Vår föreläsare berättade om hur han som kemistudent på SU på 80-talet hade använt den tekniken för att ta reda på innehållet i ett provrör, de fick då ut en pappersremsa med staplar men idag med hjälp av kraftfulla datorer kan istället svaret av vad magneterna anger ge en bild av objektet istället för tråkiga staplar. Det är rätt häftigt, det är ju inte så längesedan han stod där med sin pappersremsa.
Sen var det dags för pass blandat med lunch och fika. Jag gick mest på pass som handlade om Windows 10 som i alla fall tangerar det jag jobbar med dagligdags och som jag behövde veta vilket budskap vi har utåt kring. Nu kan även du läsa om det på Ateas Windows10-sida. Lyssnade även på 2 intressanta kundcase och följde vår VD:s uppmaning att utmana föreläsarna med frågor. Ni som känner mig vet ju att jag kan vara lite besvärlig ibland ;-) Nyfiken och inte håller jag käften heller.
Lunchen serverades i ett stort tält och för en gångs skull var det inget speciellt till mig, jag kunde äta laxen med potatissalladen. Den var riktigt god. Men tyvärr serverades ett aptorrt bröd till så jag var inte helt mätt. Gick sedan till tältet där jag hade fått mitt te förra gången. nu var det nästan 10 minuters kö. Väntade snällt för att sen få veta att nä här finns inte te denna paus. Men suck! Fick leta upp ett annat kaffe/tetält, köpa på nytt och tillslut fick jag ta-da kallt tevatten. Eller ja det var kanske kan klassas som kroppstemererat i alla fall. Tepåsen ville inte släppa ifrån sig mycket i vattnet direkt. Efter nästa passomgång så var det fika nu var det lite klurigare att hitta fikat då alla andra kunde gå till vilket kaffe/tetält som helst för att hitta sitt fika, jag gick dit där mackorna varit på morgonen men inget allergivänligt fika där inte. Inne i stora mattältet där hittade jag dock fikat. Det gluten/laktosfria var någon halvseg marängkaka, supertorr och dessutom pudrad med 3 mm florsocker. Superäckligt! Så gör bagerier ofta med glutenfri grejer, dränker dem i florsocker, vad är grejen med det? Som om det inte var torrt nog i munnen ändå. Gav upp att försöka hitta te men fick en jättegod passionsfruktssmoothie med lite mangojuice i tror jag det var.
Efter alla pass var jag rätt hungrig och framför allt väldigt väldigt törstig eftersom det var varmt ute och varmt i lokalerna. Borde tagit med mig en flaska att fylla på i men i fjol fick vi en flaska vatten när vi kom så jag trodde det skulle vara så nu också.
Vi tog bussen ut till Bosön där vi hämtade ut rumsnycklar och fick middag som bestod av en jättegod hamnburgare, torrare än torrt bröd (även brödet för de som inte fick glutenfritt föll i atomer), jättesmarrig karamelliserad lök och kalla, mjöliga och mjuka potatisklyftor som var ätbara men deras coleslaw var god. Så min middag blev en burgare med lök och coleslaw inte så där jättemättande.
Efter maten var jag upp på rummet en kort sväng innan det var dags för föreläsning och filmvisning. När vi kom in fick vi en flaska mineralvatten och det hade tydligen funnits chips men nä jag kom var det bara kexchoklad och banan kvar. Tog dricka och en banan. Var gelt hungrig nu, en kollega skänkte mig sin lilla chipspåse så jag i alla fall kunde knapra i mig något mer än bara bananen. Tack!
Föreläsare var Patrik Andersson som drog igång Somalia bandy som ett integrationsprojekt. Han hade även med sig en av spelarna (tyvärr uppfattade jag aldrig hans namn). Efter Patrik pratade Fredrik Wikingsson om varför han och Filip Hammar ville göra en dokumentärfilm om projektet och hur det gick till. Det var ett intressant föredrag. Jag hade förutfattade meningar om filmen, hade trott att den skulle vara rätt kass så jag blev positivt överraskad, full av värme, humor och en prestation. Men jag blev också rätt bestört över några intervjuades attityd mot invandrare, vad är det för fel på folk? Hade varit intressant att få höra deras röster efter integrationsprojeket men tyvärr fick man inte det. Men grabbarna i laget kände sig i alla fall mer hemma i Sverige nu än innan och det värmde.
Dagens bild får bli från samlingen efter Campus när vi lyssnade på Patrik Andersson när han berättade om hur han startade, alla sitter i sina likadana tröjor och en visas till och med på storbilden längst fram.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar