Hade en hemsk natt. Först och främst tystade de aldrig i köket. Var och sa till dem flera gånger men fick en otroligt dålig attityd tillbaka om att detta var ett härbärge här är man inte ensam, checka in på ett pension om du vill vara ensam. Lyckades tillslut somna kring midnatt. Väcktes snart av att de som suttit i köket och babblat nu kom in i rummet, letade fram pannlampor och lyste i mitt ansikte med flit och tog sig till badrummet via att stöta i min säng. Rasslade runt i plastpåsar gjorde de också. Somnade om strax efter 1. Helt utmattad och illamående av min urusla "middag"då de ju hade ockuperat köket hela kvällen.
Han sova några timmar innan de första klev upp 04:40. Det är väl ok om man tyst tar sina saker och smyger ut men nä på med pannlampa, rassla runt i plastpåsar, prata med kompisen och smälla i dörrar. Bad dem vara tysta, samma svar som kvällen innan. Jag var så jävla förbannad. Det lät och levde om och klockan 6 klev jag upp efter lite mer än 3 timmars sömn.
Funderade först på att försöka somna om och kliva upp kl 8, ta en kort dag men insåg att folk skulle börja kliva upp och absolut inte vara tysta efter kl 6.
Tassade ut i badrummet och gjorde mig i ordning och tog sedan mina saker till köket och packade ihop. Åt en torftig frukost bestående av riskakor med mjukost och juice. Bananen stoppade jag som vanligt u fickan. Pratade med några spanska som gått från Tui. Tydligen tyckte de jag var helt knäpp som gått från Lissabon när man bara måste gå från Tui för att få sitt Compostela och att inte vilja stanna i Padrón 18,1 km bort var tydligen helt galet. Det är ju en så viktigt del av historien kring Santiago. Det var i Padrón han sägs ha verkat för att sprida tron. Nå ja nu är jag väl inte så där tokbrydd i själva mytologin så att jag vill insupa speciella saker på det sättet då skulle jag behöva stanna på många ställen. Och man måste ju inte sova på stället i fråga. Faramello eller Teo var istället mitt mål med dagen. Då skulle jag ha ca 15 km på morgonen där efter. Lagom för sovmorgon och hinna till pilgrimsmässan kl 12. Dessutom skulle det bli en bra bit över 30 grader idag så då kan det passa med en latdag. Lämnade 2/3-delar av mitt spagettipaket i gratismathyllan på härbärget.
Strax efter 7 stod jag utanför och började gå efter att ha fixat fotot.
Det var stig nästan från start. Fin väg. Dock gjorde sig den hemska natten påmind och irritationen bubblade i mig. Försökte tänka bort den och tänka på det som folk på pilgrimsforumet brukar säga. Se det som ett test. Men ett test av vad, att jag klarar att gå långt utan vare sig mat eller sömn? Det vet jag sen tidigare. Eller att jag blir en bättre människa av att lära mig tolerans. Men ärligt talat varför skall jag tolerera att andra är otrevliga mot mig? Vad mer skall man bara låta passera att de äter upp ens mat (det har hänt mig att jag kommit till köket och någon ätit upp min uppmärkta frukost), att någon snor ens kläder, pengar, brukar våld mot en? Var går gränsen för "se det som ett test att din storhet i att ha tålamod". Visst vore det bra om jag bara kunde glömma det men tröttheten och viss extra orkeslöshet pga för lite energi tog ut sin rätt där på vägen.
Men jag försökte njuta av omgivningarna och det härliga morgonljuset. Märkte att jag gick i ett galet högt tempo. Var väl ilskan som fick mig att trampa på även om jag riskerade att komma ikapp idioterna. Men det hade varit rätt skönt. Dra ifrån dem.
Efter ca 5 km kom jag ikapp ett par som gick och pratade. De hade ingen uppmärksamhet bakåt alls och hörde mig inte så när jag precis bakom dem sa Hola! Så hoppade kvinnan till och blev jätterädd. Stackarn.
De första 8 km gick hur fort som helst. Hade gått om tjejen som jag gick om sist igår. Hon som inte fick någon bädd på det härbärget (skall hon vara glad för, tror hon sov på ett av pensionaten) och hon gick också snabbt.
Det var var en massa upp och ner och i en lång brant nedförsbacke strax innan Valga så hörde jag en cykel. Hoppade åt sidan. Hörde ett Buen Camino när cyklisten swichade förbi för att sedan tvärnita och nästan stå på huvudet. Det var "min cyklist" Tiago. Han blev glad att hitta mig för Mavericks bråkade med honom och här gick experten. Jag startade om appen och lokaliseringstjänsten på telefonen och vips visade den var han var. Han skulle precis börja cykla igen när jag frågade om jag fick ta ett kort och det fick jag. Sen kom den snabba tjejen ikapp och hon fick ta ett kort på oss båda med hans kamera. Vi sa adjö ytterligare en gång och han försvann nerför backen. Jag kom ikapp tjejen och vi pratade en stund. Hon hade gått från Tui. Jag fick fart i benen nerför och vi sa adjö. Skrattade när jag i en uppförsbacke sittandes på en sten vid kanten fick syn på cyklisten igen. Frågade om han vurpat eller något men nä han hade kommit på att han lämnat kläderna för tvätt på pensionatet kvällen innan med mitt Moocard i fickan och undrade om han kunde få ett nytt. Det fick han och det var sista gången jag såg honom.
Jag passade Valga och sen sa det bara swich (efter att några cyklister skrämt haft ihjäl mig och jag ätit en torr banan) så var jag vid valet där man man gå till Herbón före Padrón. Jag stod och velade en stund. Det finns ett kloster där med ett härbärge som inte tar emot grupper men eftersom jag inte planerade att stanna riktigt så tidigt så kändes omvägen ganska onödig. Men så här i efterhand kanske ett stopp där med en gemensam middag hade varit precis vad jag behövt. Men de gemensamma middagarna är väldigt ofta glutenbaserade och då kommer jag mig bara utanför och krånglig. Så jag trampade på mot Padrón.
Jag gick över río Ulla. Fruktansvärt ful vy åt ena hållet men ok åt andra så jag gick över på andra sidan för att fota. Väl över bron behövde jag därför korsa vägen igen. Kom en drös cyklister i en väldigt fart. Jag fortsatte och hittade ingen pil var jag skulle. Kollade GPS-loggen. Då kom cyklisten tillbaka. Undra om den var här Tiago cyklade fel igår. Jag pekade cyklisterns rätt och fortsatte sen själv. Hoppas han cyklade rätt denna gång.
Väl framme i Padrón så var det marknad. Massor med stånd och massor med folk. Blev sugen på plommon så jag stannade vid ett stånd. Kvinnan som hade det var i ett samtal med en annan kvinna bakom ståndet. Hon tittade upp på mig och fortsatte sedan sitt samtal. Jag väntade och väntade men inget hände. Försökte påkalla uppmärksamhet men hon bara babblade. Gav upp och gick till nästa stånd. Där köpte jag ett stort plommon. Tanten blev sur för att jag inte hade € 0.26 löst i fickan utan använde en sedel. Fick småmynt tillbaka. Jaja det är pengar de också och i fickan märker jag inte av tyngden.
Fick nästan knuffa mig fram bland allt folk och i varje stånd stod någon och skrek ut vad de hade. Lite överväldigade när jag var trött och sur på folk.
Lyckades tillslut ta mig till Igrexa de Santiago. Gick in och det var nästan folktomt. Tyst, svalt och skönt. Kände mig gråtfärdig. Hade en jobbig klump av ilska i magen. Stod där i kyrkan och försökte få den att rinna bort. Fotade altaret och böjde huvudet bakåt, brukar gilla taken i kyrkorna. Blev förvånad att hitta ett Santiagokors i taket så jag fotade det oxå.
En kyrkvärd kom in. Tittade trött på mig, gick fram till ett bord och satte sig. Tog fram en stämpel. Jag gick dit och frågade om det var stämpel till pilgrimspass och han suckade och svarade ja. Han sken upp lite när han såg att jag gått Från Lissabon och inte Tui. De hade fina bönekort, i många kyrkor får man dem men här kostade de € 0,25 så jag sa att jag ville ha ett sådant. Eftersom jag hade en massa småmynt i fickan ville jag inte ha tillbaka växel på min 50 centrare. Han tittade på mig väldigt konstigt och jag sa lägg det i donationslådan. Han blev helt förvirrad och tvingade på mig ett kort till jag hade ju betalat för 2.
Gick ut och runt kyrkan och satte mig på trappan i skuggan en stund. Kollade kartan och funderade. Klockan var före 11 och jag hade gått 18 km. Jag borde nog äta något. Får se det som en tidig lunch. När man är i Padrón måste man ju äta pimiento de Padrón (https://en.m.wikipedia.org/wiki/Padrón_peppers). Så jag fortsatte att följa pilarna i tron om att jag skulle hamna i centrum men istället ledde de mig ut ur stan och via en temporär omdragning av caminon ut till en stor väg. Insåg att jag var på väg att lämna stan och fick syn på en bar som hette Camino Portuguese. Gick in där. De hade mackor men även hamburgertallrikar. Frågade om gluten (de hade info på baksidan av sin meny att de var tvungna att upplysa om 12 olika allergener och gluten är en av dem). Hamburgertallriken var utan bröd så det var ju bra. Tog en sådan och en cola. Satt först i baren men såg sedan ett strömuttag nära ett bord. Eftersom jag råkat ta 300 fickfoton var mobilen lite trött. Flyttade mig dit. Fick in en tallrik med en hamburgare och sallad, ett ägg och pommes. Förvånandsvärt bra pommes. Fick även ketchup och majonnäs. Tog en stor tugga av burgare och insåg att den typ bestod av hälften ströbröd. Smakade bränt bröd i hela munnen. Fan fan. Jävla skitdag. Men nu orkade jag inte bråka. Var sur nog redan. Åt halva burgare och resten. Betalde och gick vidare samtida som några andra pilgrimer kom in i baren. Klockan hade hunnit bli 11:30.
Nu var det ca 8 km kvar till Faramello/Teo. Än var vädret behagligt. Moln framför solen så ingen brännande hetta. Kanske lite tryckande dock. Typ som innan åska.
Passerade genom vindlande gränder i småbyar fotade lite innan jag var i A Esclavitude, 5,7 km från Padrón, och deras stora barockkyrka som ligger precis vid en stor väg. Det skulle vara lunchgudstjänst snart så den var öppen. Gick upp för den långa trappan och in. Svalt och skönt. Tre amerikanska pilgrimer var redan där och vi nickade i samförstånd. När lokalbefolkningen började komma in för gudstjänst smög vi ut igen. Klockan var 12:15 när klockorna började ringa och finklädda damer i höga klackar kom trippade. Det låg en mindre kyrka bara några 100 meter bort.
Efter 25 minuter stannade jag i Picaraña där jag stannade vid en bar och köpte en iste med mycket is. Kände mig galet törstig. Hällde i mig drickan och åt upp isbitarna. Åh tänk om jag hade kunnat få en påse is med mig. Medan jag satt där så bestämde barsnubben att det hade blivit för mycket vatten i ishinken och hällde ut dem i vasken. Vilket slöseri!!
Vid första baren i Faramello köpte jag en calippo. Vad är det här. Varför denna törst. Är det för att jag åt så dåligt igår och knappt något idag? Kom fram till härbärget men kände att nä jag vill inte stanna. Några av idioterna från Caldas de Reis hade pratat om faramello/Teo. Tänk om de förstör en dag till för mig. Jag köpte en halvlitern Aquarius i härbärgets maskin och gick vidare istället.
Stannade till och beundrade vyerna runt omkring mig. Massor med berg. Någonstans sköts det fyrverkeri. Det smällde högt som attan och jag fick pip i örat. Mycket störande.
Stannade till vid eremita San Martiño och crucerio do Francos som är ett av Galiciens äldsta vägkors. Här går man på en originalsträckning av vägen. Här kan man göra ett besök upp på berget där drottning Lupias slott låg. Men klättra uppåt i 1,1 km för att titta på en stenhög kändes inte lockande idag. Jag fortsatte framåt i stället. Stötte på ett hus med garagedörren öppen. Ett band med Homer Simpson på trumsettet höll på att packa in/ur sina saker i en bil och en av killarna stod mer eller mindre mitt på caminon och pissade.
Passerade fler småbyar och det var en del omdragningar för vägbygge. Kom ikapp tre killar som gick väldigt utspridda i skogen. Den första jag kom ikapp såg ut som han skulle trilla ihop när dom helst,släpade staven bakom sig. Frågade hur det var. Fick mummel till svar. Nästa hängde med huvudet och ropade på han längst fram. Han längst fram gick med hyfsat spänstiga steg. Slog av på min takt och pratade med honom. De var från Peru och gått från Tui. Jag sa åt honom att kompisarna bakom inte såg pigga ut och att de nog behövde ta en paus och få i sig dricka. Mmm sa han och jag gick vidare.
1,5 km längre fram i förorten Milladoiro kom en bar där jag själv stannade för att dricka. Ett stort gäng daypackers satt vid ett bord och de applåderade när jag kom. Hojtade att nu var vi snart framme. Köpte mig en iste och slog mig ner. Några minuter senare kom peruanerna. De snubblade in i baren och såg mig inte. Pratade med daypackergänget som gått från Tui. De sa att jag var galen som gått från Lissabon. Det är ju skitlångt. Peruanerna gick iväg och likaså halva daypackergänget men jag satt kvar en stund och försökte hitta ett inre lugnt. Det jag så gärna vill ha när jag går in i Santiago. Passade på att skicka upp alls Instagrambilder lite snabbt så jag kunde direktinstagramma när jag kom fram.
Men när resten av gänget bröt upp och sa att nu är det dags så gjorde jag likadant. 7,4 km kvar enligt guiden drygt 5 enligt vägmarkeringsstenarna. Vet av erfarenhet att stenarna oftast har fel eftersom rutterna dragits om. Spanjorerna trodde de skulle vara i Santiago kl 16 dvs på en dryg timme. Själv satsande jag mer på 16:30. Trodde det skulle vara väg hela vägen men blev glatt överraskad över en sandig stig i skogen. Skugga och så skönt. Fick hoppa ur vägen för några cyklister i en brant stenig backe nerför. Sen kom jag ut i den moderna delen av stan och pilarna var svåra att hitta men hade ju GPS-logg att gå på och visste att det mest var rakt fram. Trodde ett tag jag såg ett av kyrktornen men det var det inte. Hade spanat efter kyrkan i Milladoiro men inte lyckats se den därifrån.
Sen kom jag plötsligt fram till parken på andra sidan låg gamla stan. Jag visste nu exakt var jag var. Tyvärr skulle jag nu gå på Rua Franco som är den trängsta gatan fylld med barer, affärer, turister och färdiga pilgrimer. Väldigt få vet att de som gått portugisiska leden kommer in denna väg och visar därför inte alls samma hänsyn här som på gatan där franska leden kommer in. Här tror alla man är en färdig pilgrim och man får knuffa sig fram. Lite antiklimax faktiskt. Men jag försökte tänka på annat och manövrerade mig fram. Tillslut passerade jag södra sidan av katedralen där jag historiskt sett skulle ha gått in. Men sen september 2013 får man inte gå in i kyrkan direkt om man inte lägger ryggsäcken utanför. Vill inte avsluta min vandring med stulna saker så det skippade jag och gick ut på torget Praza do Obradoiro medan jag filmande lite. Rakt fram till mitten där jag vände upp mot kyrkan. Fulare än någonsin med ännu mer byggnadsställningar och ett försök till att ha en bild på dem som visar hur den brukar se ut men bilden satt snett. Det är alltså vad som far genom mitt huvud efter över 62 mils vandring hit.
Bad en annan pilgrim ta ett kort på mig framför katedralen innan jag slängde av mig ryggan och lade mig på de varma stenarna. Då kom känslan av stolthet över att ha tagit mig hit. Lät en turist ta ett kort på mig där. Låg och tittade på kyrkan. Det ena tornet var ni färdigreparerat och rengjort. Tråkigt grått istället för det vackra rödgrönagula av mossan. Men jag förstår ju varför de måste rengöra. Men synd är det.
Insåg att hitta boende skulle bli svårt så här sent. Min mobil hade dessutom bara 1 % batteri kvar (mer fickbilder) så jag gick till en bar som jag vet har ett bra placerat uttag och bra wifi. Började ringa runt och kolla hotels.com samt booking.com, drack te och åt glass. Var trött som attan och klockan tickade iväg. Kom i samspråk med ett engelsk par om caminon och olika leder mm och svårigheten att hitta ett boende i Santiago så här års. Såg att Pension Montes dök upp på både hotels och booking så jag chansade och gick dit. Klockan var över 19. Ofta är det billigare på hotellet direkt men inte denna gång så jag stod utanför och bokade via hotels.com för 150 spänn mindre plus frukost.
Fick ett fint rum med balkong mot Praza Fonseca. Vilket i sig kanske inte var så smart. Det lever om rätt bra där nere om nätterna. Men nu skulle jag ju inte upp i ottan mer och det var frukost till kl 10:30.
Lade mig på sängen en stund och bara slappade. Sen tvättade jag lite kläder och duschade. Garderoben är ju inte så stor när man kommer fram så kjolen fick duga utan att tvättas samt min rena ulltshirt.
På dörren satt en lapp om att staden bestämt att man inte får hänga kläder på balkongen. Hepp hur skall de då torka till i morgon. Hittade galgar i garderoben. Öppnade båda balkongdörrarna som gick inåt och hängde mina kläder på dem. Det blåste tillräckligt för att de skulle kunna torka där. De hängde inte på balkongen.
Bestämde mig för att gå på Don Quijote där jag åt så gott 2013. Och de gjorde mig inte besviken denna gången heller. En bra caldo Gallego, en perfekt stekt köttbit med bra dressad sallad men en lite för torr tarta de Santiago. Men på det hela mycket bra och supertrevlig personal.
Hade hunnit kolla upp och boka både hemresa och hotell för den långa mellanlandningen i Madrid på restaurangen.
Hmm inget mail från Tiago. Tappade han bort kort nummer 2 oxå eller kom han aldrig fram till Santiago.
Var på rummet nästan vid midnatt. Då kom det förbi Tuna de Derecho-spelare nedanför fönstret. Lade kudden över huvudet. Däckade.
#camino2015 slut.
Han sova några timmar innan de första klev upp 04:40. Det är väl ok om man tyst tar sina saker och smyger ut men nä på med pannlampa, rassla runt i plastpåsar, prata med kompisen och smälla i dörrar. Bad dem vara tysta, samma svar som kvällen innan. Jag var så jävla förbannad. Det lät och levde om och klockan 6 klev jag upp efter lite mer än 3 timmars sömn.
Funderade först på att försöka somna om och kliva upp kl 8, ta en kort dag men insåg att folk skulle börja kliva upp och absolut inte vara tysta efter kl 6.
Tassade ut i badrummet och gjorde mig i ordning och tog sedan mina saker till köket och packade ihop. Åt en torftig frukost bestående av riskakor med mjukost och juice. Bananen stoppade jag som vanligt u fickan. Pratade med några spanska som gått från Tui. Tydligen tyckte de jag var helt knäpp som gått från Lissabon när man bara måste gå från Tui för att få sitt Compostela och att inte vilja stanna i Padrón 18,1 km bort var tydligen helt galet. Det är ju en så viktigt del av historien kring Santiago. Det var i Padrón han sägs ha verkat för att sprida tron. Nå ja nu är jag väl inte så där tokbrydd i själva mytologin så att jag vill insupa speciella saker på det sättet då skulle jag behöva stanna på många ställen. Och man måste ju inte sova på stället i fråga. Faramello eller Teo var istället mitt mål med dagen. Då skulle jag ha ca 15 km på morgonen där efter. Lagom för sovmorgon och hinna till pilgrimsmässan kl 12. Dessutom skulle det bli en bra bit över 30 grader idag så då kan det passa med en latdag. Lämnade 2/3-delar av mitt spagettipaket i gratismathyllan på härbärget.
Strax efter 7 stod jag utanför och började gå efter att ha fixat fotot.
Det var stig nästan från start. Fin väg. Dock gjorde sig den hemska natten påmind och irritationen bubblade i mig. Försökte tänka bort den och tänka på det som folk på pilgrimsforumet brukar säga. Se det som ett test. Men ett test av vad, att jag klarar att gå långt utan vare sig mat eller sömn? Det vet jag sen tidigare. Eller att jag blir en bättre människa av att lära mig tolerans. Men ärligt talat varför skall jag tolerera att andra är otrevliga mot mig? Vad mer skall man bara låta passera att de äter upp ens mat (det har hänt mig att jag kommit till köket och någon ätit upp min uppmärkta frukost), att någon snor ens kläder, pengar, brukar våld mot en? Var går gränsen för "se det som ett test att din storhet i att ha tålamod". Visst vore det bra om jag bara kunde glömma det men tröttheten och viss extra orkeslöshet pga för lite energi tog ut sin rätt där på vägen.
Men jag försökte njuta av omgivningarna och det härliga morgonljuset. Märkte att jag gick i ett galet högt tempo. Var väl ilskan som fick mig att trampa på även om jag riskerade att komma ikapp idioterna. Men det hade varit rätt skönt. Dra ifrån dem.
Efter ca 5 km kom jag ikapp ett par som gick och pratade. De hade ingen uppmärksamhet bakåt alls och hörde mig inte så när jag precis bakom dem sa Hola! Så hoppade kvinnan till och blev jätterädd. Stackarn.
De första 8 km gick hur fort som helst. Hade gått om tjejen som jag gick om sist igår. Hon som inte fick någon bädd på det härbärget (skall hon vara glad för, tror hon sov på ett av pensionaten) och hon gick också snabbt.
Det var var en massa upp och ner och i en lång brant nedförsbacke strax innan Valga så hörde jag en cykel. Hoppade åt sidan. Hörde ett Buen Camino när cyklisten swichade förbi för att sedan tvärnita och nästan stå på huvudet. Det var "min cyklist" Tiago. Han blev glad att hitta mig för Mavericks bråkade med honom och här gick experten. Jag startade om appen och lokaliseringstjänsten på telefonen och vips visade den var han var. Han skulle precis börja cykla igen när jag frågade om jag fick ta ett kort och det fick jag. Sen kom den snabba tjejen ikapp och hon fick ta ett kort på oss båda med hans kamera. Vi sa adjö ytterligare en gång och han försvann nerför backen. Jag kom ikapp tjejen och vi pratade en stund. Hon hade gått från Tui. Jag fick fart i benen nerför och vi sa adjö. Skrattade när jag i en uppförsbacke sittandes på en sten vid kanten fick syn på cyklisten igen. Frågade om han vurpat eller något men nä han hade kommit på att han lämnat kläderna för tvätt på pensionatet kvällen innan med mitt Moocard i fickan och undrade om han kunde få ett nytt. Det fick han och det var sista gången jag såg honom.
Jag passade Valga och sen sa det bara swich (efter att några cyklister skrämt haft ihjäl mig och jag ätit en torr banan) så var jag vid valet där man man gå till Herbón före Padrón. Jag stod och velade en stund. Det finns ett kloster där med ett härbärge som inte tar emot grupper men eftersom jag inte planerade att stanna riktigt så tidigt så kändes omvägen ganska onödig. Men så här i efterhand kanske ett stopp där med en gemensam middag hade varit precis vad jag behövt. Men de gemensamma middagarna är väldigt ofta glutenbaserade och då kommer jag mig bara utanför och krånglig. Så jag trampade på mot Padrón.
Jag gick över río Ulla. Fruktansvärt ful vy åt ena hållet men ok åt andra så jag gick över på andra sidan för att fota. Väl över bron behövde jag därför korsa vägen igen. Kom en drös cyklister i en väldigt fart. Jag fortsatte och hittade ingen pil var jag skulle. Kollade GPS-loggen. Då kom cyklisten tillbaka. Undra om den var här Tiago cyklade fel igår. Jag pekade cyklisterns rätt och fortsatte sen själv. Hoppas han cyklade rätt denna gång.
Väl framme i Padrón så var det marknad. Massor med stånd och massor med folk. Blev sugen på plommon så jag stannade vid ett stånd. Kvinnan som hade det var i ett samtal med en annan kvinna bakom ståndet. Hon tittade upp på mig och fortsatte sedan sitt samtal. Jag väntade och väntade men inget hände. Försökte påkalla uppmärksamhet men hon bara babblade. Gav upp och gick till nästa stånd. Där köpte jag ett stort plommon. Tanten blev sur för att jag inte hade € 0.26 löst i fickan utan använde en sedel. Fick småmynt tillbaka. Jaja det är pengar de också och i fickan märker jag inte av tyngden.
Fick nästan knuffa mig fram bland allt folk och i varje stånd stod någon och skrek ut vad de hade. Lite överväldigade när jag var trött och sur på folk.
Lyckades tillslut ta mig till Igrexa de Santiago. Gick in och det var nästan folktomt. Tyst, svalt och skönt. Kände mig gråtfärdig. Hade en jobbig klump av ilska i magen. Stod där i kyrkan och försökte få den att rinna bort. Fotade altaret och böjde huvudet bakåt, brukar gilla taken i kyrkorna. Blev förvånad att hitta ett Santiagokors i taket så jag fotade det oxå.
En kyrkvärd kom in. Tittade trött på mig, gick fram till ett bord och satte sig. Tog fram en stämpel. Jag gick dit och frågade om det var stämpel till pilgrimspass och han suckade och svarade ja. Han sken upp lite när han såg att jag gått Från Lissabon och inte Tui. De hade fina bönekort, i många kyrkor får man dem men här kostade de € 0,25 så jag sa att jag ville ha ett sådant. Eftersom jag hade en massa småmynt i fickan ville jag inte ha tillbaka växel på min 50 centrare. Han tittade på mig väldigt konstigt och jag sa lägg det i donationslådan. Han blev helt förvirrad och tvingade på mig ett kort till jag hade ju betalat för 2.
Gick ut och runt kyrkan och satte mig på trappan i skuggan en stund. Kollade kartan och funderade. Klockan var före 11 och jag hade gått 18 km. Jag borde nog äta något. Får se det som en tidig lunch. När man är i Padrón måste man ju äta pimiento de Padrón (https://en.m.wikipedia.org/wiki/Padrón_peppers). Så jag fortsatte att följa pilarna i tron om att jag skulle hamna i centrum men istället ledde de mig ut ur stan och via en temporär omdragning av caminon ut till en stor väg. Insåg att jag var på väg att lämna stan och fick syn på en bar som hette Camino Portuguese. Gick in där. De hade mackor men även hamburgertallrikar. Frågade om gluten (de hade info på baksidan av sin meny att de var tvungna att upplysa om 12 olika allergener och gluten är en av dem). Hamburgertallriken var utan bröd så det var ju bra. Tog en sådan och en cola. Satt först i baren men såg sedan ett strömuttag nära ett bord. Eftersom jag råkat ta 300 fickfoton var mobilen lite trött. Flyttade mig dit. Fick in en tallrik med en hamburgare och sallad, ett ägg och pommes. Förvånandsvärt bra pommes. Fick även ketchup och majonnäs. Tog en stor tugga av burgare och insåg att den typ bestod av hälften ströbröd. Smakade bränt bröd i hela munnen. Fan fan. Jävla skitdag. Men nu orkade jag inte bråka. Var sur nog redan. Åt halva burgare och resten. Betalde och gick vidare samtida som några andra pilgrimer kom in i baren. Klockan hade hunnit bli 11:30.
Nu var det ca 8 km kvar till Faramello/Teo. Än var vädret behagligt. Moln framför solen så ingen brännande hetta. Kanske lite tryckande dock. Typ som innan åska.
Passerade genom vindlande gränder i småbyar fotade lite innan jag var i A Esclavitude, 5,7 km från Padrón, och deras stora barockkyrka som ligger precis vid en stor väg. Det skulle vara lunchgudstjänst snart så den var öppen. Gick upp för den långa trappan och in. Svalt och skönt. Tre amerikanska pilgrimer var redan där och vi nickade i samförstånd. När lokalbefolkningen började komma in för gudstjänst smög vi ut igen. Klockan var 12:15 när klockorna började ringa och finklädda damer i höga klackar kom trippade. Det låg en mindre kyrka bara några 100 meter bort.
Efter 25 minuter stannade jag i Picaraña där jag stannade vid en bar och köpte en iste med mycket is. Kände mig galet törstig. Hällde i mig drickan och åt upp isbitarna. Åh tänk om jag hade kunnat få en påse is med mig. Medan jag satt där så bestämde barsnubben att det hade blivit för mycket vatten i ishinken och hällde ut dem i vasken. Vilket slöseri!!
Vid första baren i Faramello köpte jag en calippo. Vad är det här. Varför denna törst. Är det för att jag åt så dåligt igår och knappt något idag? Kom fram till härbärget men kände att nä jag vill inte stanna. Några av idioterna från Caldas de Reis hade pratat om faramello/Teo. Tänk om de förstör en dag till för mig. Jag köpte en halvlitern Aquarius i härbärgets maskin och gick vidare istället.
Stannade till och beundrade vyerna runt omkring mig. Massor med berg. Någonstans sköts det fyrverkeri. Det smällde högt som attan och jag fick pip i örat. Mycket störande.
Stannade till vid eremita San Martiño och crucerio do Francos som är ett av Galiciens äldsta vägkors. Här går man på en originalsträckning av vägen. Här kan man göra ett besök upp på berget där drottning Lupias slott låg. Men klättra uppåt i 1,1 km för att titta på en stenhög kändes inte lockande idag. Jag fortsatte framåt i stället. Stötte på ett hus med garagedörren öppen. Ett band med Homer Simpson på trumsettet höll på att packa in/ur sina saker i en bil och en av killarna stod mer eller mindre mitt på caminon och pissade.
Passerade fler småbyar och det var en del omdragningar för vägbygge. Kom ikapp tre killar som gick väldigt utspridda i skogen. Den första jag kom ikapp såg ut som han skulle trilla ihop när dom helst,släpade staven bakom sig. Frågade hur det var. Fick mummel till svar. Nästa hängde med huvudet och ropade på han längst fram. Han längst fram gick med hyfsat spänstiga steg. Slog av på min takt och pratade med honom. De var från Peru och gått från Tui. Jag sa åt honom att kompisarna bakom inte såg pigga ut och att de nog behövde ta en paus och få i sig dricka. Mmm sa han och jag gick vidare.
1,5 km längre fram i förorten Milladoiro kom en bar där jag själv stannade för att dricka. Ett stort gäng daypackers satt vid ett bord och de applåderade när jag kom. Hojtade att nu var vi snart framme. Köpte mig en iste och slog mig ner. Några minuter senare kom peruanerna. De snubblade in i baren och såg mig inte. Pratade med daypackergänget som gått från Tui. De sa att jag var galen som gått från Lissabon. Det är ju skitlångt. Peruanerna gick iväg och likaså halva daypackergänget men jag satt kvar en stund och försökte hitta ett inre lugnt. Det jag så gärna vill ha när jag går in i Santiago. Passade på att skicka upp alls Instagrambilder lite snabbt så jag kunde direktinstagramma när jag kom fram.
Men när resten av gänget bröt upp och sa att nu är det dags så gjorde jag likadant. 7,4 km kvar enligt guiden drygt 5 enligt vägmarkeringsstenarna. Vet av erfarenhet att stenarna oftast har fel eftersom rutterna dragits om. Spanjorerna trodde de skulle vara i Santiago kl 16 dvs på en dryg timme. Själv satsande jag mer på 16:30. Trodde det skulle vara väg hela vägen men blev glatt överraskad över en sandig stig i skogen. Skugga och så skönt. Fick hoppa ur vägen för några cyklister i en brant stenig backe nerför. Sen kom jag ut i den moderna delen av stan och pilarna var svåra att hitta men hade ju GPS-logg att gå på och visste att det mest var rakt fram. Trodde ett tag jag såg ett av kyrktornen men det var det inte. Hade spanat efter kyrkan i Milladoiro men inte lyckats se den därifrån.
Sen kom jag plötsligt fram till parken på andra sidan låg gamla stan. Jag visste nu exakt var jag var. Tyvärr skulle jag nu gå på Rua Franco som är den trängsta gatan fylld med barer, affärer, turister och färdiga pilgrimer. Väldigt få vet att de som gått portugisiska leden kommer in denna väg och visar därför inte alls samma hänsyn här som på gatan där franska leden kommer in. Här tror alla man är en färdig pilgrim och man får knuffa sig fram. Lite antiklimax faktiskt. Men jag försökte tänka på annat och manövrerade mig fram. Tillslut passerade jag södra sidan av katedralen där jag historiskt sett skulle ha gått in. Men sen september 2013 får man inte gå in i kyrkan direkt om man inte lägger ryggsäcken utanför. Vill inte avsluta min vandring med stulna saker så det skippade jag och gick ut på torget Praza do Obradoiro medan jag filmande lite. Rakt fram till mitten där jag vände upp mot kyrkan. Fulare än någonsin med ännu mer byggnadsställningar och ett försök till att ha en bild på dem som visar hur den brukar se ut men bilden satt snett. Det är alltså vad som far genom mitt huvud efter över 62 mils vandring hit.
Bad en annan pilgrim ta ett kort på mig framför katedralen innan jag slängde av mig ryggan och lade mig på de varma stenarna. Då kom känslan av stolthet över att ha tagit mig hit. Lät en turist ta ett kort på mig där. Låg och tittade på kyrkan. Det ena tornet var ni färdigreparerat och rengjort. Tråkigt grått istället för det vackra rödgrönagula av mossan. Men jag förstår ju varför de måste rengöra. Men synd är det.
Insåg att hitta boende skulle bli svårt så här sent. Min mobil hade dessutom bara 1 % batteri kvar (mer fickbilder) så jag gick till en bar som jag vet har ett bra placerat uttag och bra wifi. Började ringa runt och kolla hotels.com samt booking.com, drack te och åt glass. Var trött som attan och klockan tickade iväg. Kom i samspråk med ett engelsk par om caminon och olika leder mm och svårigheten att hitta ett boende i Santiago så här års. Såg att Pension Montes dök upp på både hotels och booking så jag chansade och gick dit. Klockan var över 19. Ofta är det billigare på hotellet direkt men inte denna gång så jag stod utanför och bokade via hotels.com för 150 spänn mindre plus frukost.
Fick ett fint rum med balkong mot Praza Fonseca. Vilket i sig kanske inte var så smart. Det lever om rätt bra där nere om nätterna. Men nu skulle jag ju inte upp i ottan mer och det var frukost till kl 10:30.
Lade mig på sängen en stund och bara slappade. Sen tvättade jag lite kläder och duschade. Garderoben är ju inte så stor när man kommer fram så kjolen fick duga utan att tvättas samt min rena ulltshirt.
På dörren satt en lapp om att staden bestämt att man inte får hänga kläder på balkongen. Hepp hur skall de då torka till i morgon. Hittade galgar i garderoben. Öppnade båda balkongdörrarna som gick inåt och hängde mina kläder på dem. Det blåste tillräckligt för att de skulle kunna torka där. De hängde inte på balkongen.
Bestämde mig för att gå på Don Quijote där jag åt så gott 2013. Och de gjorde mig inte besviken denna gången heller. En bra caldo Gallego, en perfekt stekt köttbit med bra dressad sallad men en lite för torr tarta de Santiago. Men på det hela mycket bra och supertrevlig personal.
Hade hunnit kolla upp och boka både hemresa och hotell för den långa mellanlandningen i Madrid på restaurangen.
Hmm inget mail från Tiago. Tappade han bort kort nummer 2 oxå eller kom han aldrig fram till Santiago.
Var på rummet nästan vid midnatt. Då kom det förbi Tuna de Derecho-spelare nedanför fönstret. Lade kudden över huvudet. Däckade.
#camino2015 slut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar