Var ute på promenad med familjen och så ringde sambon telefon. Det var vår kattvakt som berättade att Eduard dött i sömnen. Hon skulle lägga honom i en kartong och ställa ut på balkongen (ändrat till ett kallförråd istället eftersom det inte går att obducera för HCM om vävnaden varit fryst) till vi kommer hem om några dagar. Just nu vill jag bara slänga mig på tåget och fara hem bums. Hem till Emilian och få krama om honom. Känns så jobbigt att inte få krama om Eduard annat är stelfrusen (kanske inte stel nu när han inte kommer ligga fryst). Mitt älskade lurviga bustroll, vad har hänt?
Medan jag skrev detta ringde grannen igen och berättade att de nu såg att det runnit blod ur näsa på honom och att det var en liten pöl under huvudet). Kan han ha slagit huvudet i något och sen bara tuppat av? Usch så jobbigt att inte veta vad som hänt.
Eduard var bara 1,5 år gammal så jag fattar inget alls. Just nu känner jag mig helt förkrossad, jag älskar verkligen den där katten och kommer sakna honom oerhört mycket. Hoppas Emilian klarar av att vara ensam annars får jag försöka övertala sambon om att vi skaffar en till. En eller två spelar ju ingen roll.
Vem skall nu göra så här så fort man kommer gående i huset:
Jag är så jävla less på att begrava katter. Nu kommer jag åter igen behöva ha en katt i frysen flera månader innan det är tinat nog för att gräva grav. Eller så kommer jag bara att få lite aska efter obduktionen om vi väljer att göra en fullständig och inte bara skickar in hjärtat för HCM-kontroll. Velar fram och tillbaka, skulle vilja veta vad som änt min lilla tokstolle.
Läs även andra bloggares åsikter om katt, död, plötslig död
Håll i hatten
5 timmar sedan
10 kommentarer:
Åh, stackars!!!
sch vad hemskt! Verkligen jättetråkigt, vår katt blev 16 år gammal, sen orkade han inte mer, föräldrarna skaffade honom innan mig så han var verkligen som min storebror. Men det här med att ha honom i frysen.? Du kan säkert lämna katten till en veterinär så kan de ta hand om kroppen.
Att han en katt i frysen är inte så hemskt. Busan låg där i flera månader inlindad i några plastpåsar. Tills kälen gått ur marken och en grav gick att gräva.
Visst kan jag lämna till veterinär och få en kremering men det vill jag inte. Men kanske blir det så istället eftersom vi vill ha honom obducerad. Min andra katter är begravda inlindade i sina favoritfiltar och med favoritleksaken under tassen samt några teckningar från barnen.
Men nu lutar det åt att Eduard kommer att skicaks till Uppsala för obducering och då får jag bara askan tillbaka.
men så hemskt! vad kan ha hänt?! FÖrstår att du vill åka hem nu.
stor tröstkram!
/Magda
Tack Magda. Jadu vad som hänt är ett mysterium. han kan ha blivit stressad av något och farit ner för trappan i ett huj, slagit i huvudet i väggen eller nåt. han har ju massor med hår under tassarna vilket gör att han sladdar omkring ibland. Eller så har haft slagit i skallen när han hoppat ner från något, haft en hjärnblödning, kankse medfödd anerysm?, lyckats få i sig något giftigt (men det tvivlar jag på vi har inget hemma som kan döda en katt). Någon intern blödning har han ju haft eftersom det runnit blod ur näsan. Nä jag har inte en susning.
Men så tragiskt och hemskt. Förstår att du vill hem omedelbums.
Nej men så sorgligt! Vilket fruktansvärt samtal! Usch, vad tråkigt, jag beklagar verkligen sorgen. :(
Nämen usch Bea! Beklagar verkligen! Han var ju inte gammal alls. Stackars dig och familjen och hans "brorsa". Såg inte detta förrän nu. KRAM!
Men oj! Hänger ju inte med i bloggarna alls nuförtiden, med bebis på armen... Vad hemskt! Nej, små nyvuxna gosiga katter hoppas man ju på att få ha kvar! Har själv förlorat en katt (spårlöst) så jag känner verkligen med dig... Stor kram till er allihop! Fick ni reda på vad som hänt?
Han är inte obducerad ännu så vi vet inte.
Skicka en kommentar