02 mars 2009

Herman -23 cm och en gråtfärdig mamma

Herman fick själv bestämma toppning eller kort hår, han bestämde kort, som Vincent. Vincent har en vanlig uppklippt frisyr (förutom just nu när han är hemmasnaggad) och jag sa "en vanlig korthårig frisyr" och försökte förklara hur storebror har och gick och satte mig. Herman sa hit och satte handen mitt på bakhuvudet när han förklarade hur kort han ville ha. Tittade upp när frisörskan hade klippt av en stor tofs i den höjden och sa "så nu kan du inte ångra dig". Sen fortsatte jag läsa.

Kikade upp igen och anade katastrof, min hatfrisyr såg ut att växa fram. Snäll amerikansk skolpojke typ. Men jag hoppades det bara var en illusion på håll genom dåliga glasögon och mer än hälften av håret kvar att klippa men nej tyvärr inte. Herman är nöjd men jag tror han skulle varit nöjd med precis vad som helst, det var mer grejen att få gå till frissan. Något som korthåriga storebror fått göra mycket oftare. Men jag kan ju inte säga till honom att han i mina ögon ser ut som en liten småkille nu. Usch vad tråkigt det är när håret bara är helt fel. Fick bita ihop för att inte säga något när jag betalade, ville ju inte att Herman skulle höra hur missnöjd jag var. Trodde ärligt talat att man inte klippte pojkar över 3 år i denna hemska frisyr. På småbarn kanske den passar men inte på min coola kille, han ser på tok för snäll ut nu. Stämmer inte alls med hur han är.

Före (från december 2008):


Efter:


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

3 kommentarer:

Sarha sa...

Jag vet att det inte gör något bättre, men jag tänker alltid på hitlerjugend när jag ser såna där frisyrer... Barnen ser liksom, som du skrev, för snälla ut.

Men hår växer ganska snabbt ut igen och snart kommer han att se mer ut som en popstjärna från 60-talet! :)

BeatriceBeaBeata sa...

@Sarha Jag tänker på samma sak, skrev bara inte ut det. Dessutom hade många av rasisterna i THN som inte hade rakade skallar den frisyren vilket får mig att må illa men det kan man ju inte säga till sin son på 6 år. Men känslan vällde över mig igår när jag skulle sova.

Ann sa...

Uuu, det är tufft! Hade riktigt svårt när E fick nästan snagg här förrförra sommarn. Visst, han såg ut som en "stor" pojke, men han var ju en gos fortfarande! Det ser så glädjelöst ut med kortsnaggat... Men nu har han en kompromiss; lockarna syns, men hänger inte i vägen, och kompisarna kallar honom inte för tjej längre.