11 mars 2009

Dag 8 i jobbexil, hopplös känsla

8Idag kom känslan av att klättra på väggarna. Den som brukar infinna sig efter ca 2 veckor med inget jobb. Den har kommit på semestrar, föräldraledigheter och arbetslöshetsperioder. Jag har en massa tid att göra saker hemma men kommer mig inte för. Städa är så tråkigt (men försöker ta ett rum om dagen), man kan inte sortera sina garderober hur många gånger som helst och jag har tummen mitt i handen när det kommer till att spackla, måla osv...

Idag var i alla fall vädret vänligt nog för skidåkning så jag var ut på en kort runda.

Känns som jag inte får något gjort här hemma. Så olika jag är hemma och på jobb. På jobbet är jag strukturerad, ordningsam och har järnkoll på allt och extremt effektiv. Men hemma är jag en katastrof, sätter på tvätten, glömmer att hänga den, kliver över leksaker istället för att plocka upp dem och lägga dem där de skall vara. Jag äter knappt något, har ingen lust att äta ensam. De senaste 2 dagarna har jag bara sovit. Förvisso väldigt skönt och tydligen behövligt (beroende på att jag inte kommer i säng om kvällarna).

Nä det blir till att sätta igång med något projekt, installera och sätta upp ett Drupalsystem eller nåt. Måste sysselsätta mig med något innan jag blir helt galen. Min hjärna klarar inte av dessa ostrukturerade tråkiga dagar. Får sätta upp ett schema för mig själv eller nåt för det här funkar inte.

Det värsta med att städa och plocka i ordning här hemma är att sambon inte gör något då, han tar för givet att jag skall fixa allt jag är ju ändå ledig hela dagarna. Det är bara det att om det enda jag skall göra är aptrista saker så kommer jag skära handlederna eller nåt efter ett tag. Jag dör av tristess.

Jag hatar att vara utan jobb, jag träffar inga människor, den sociala Bea blir skogstokig. Det är nog värst.

4 kommentarer:

missj sa...

Arbetslöshet är hemskt, det är verkligen en hopplös känsla. Jag älskar att vara ledig, har inga som helst problem att fylla min tid och att ta mig för det men det är under förutsättning att jag vet att det är en begränsad tid, att jag har nåt trygghet och omtyckt att gå tillbaka till. Arbetslöshet är ett vakum...

Du verkar vara en mycket kompetent person så det torde lösa sig gott för dig :)

BeatriceBeaBeata sa...

Tack missj. Jag kan också fylla dagarna men det känns så menlöst på något sätt. Dessutom måste jag spara på pengarna för jag har ju ingen aning om hur min ekonomi kommer se ut efter dessa 4 månader av uppsägningstid.

mymlan sa...

Men oh så olika man kan vara... Själv har jag längtat och hoppats på att bli uppsagd med ett vederlag så jag skulle få tid på mig att göra allt jag inte hinner för att jag måste få ihop pengar till att kunna göra allt jag ändå inte hinner...

BeatriceBeaBeata sa...

@Mymlan Jo jag är väl lite knäpp som inte vet hur jag skall hantera denna lediga tid. Förra våren var lättare då fick jag rätt snabbt ett nytt jobb och kunde njuta av ledigheten då jag visste att ekonomin var tryggad, det var sommar och jag kunde resa samt vara ute och vandra. Nu är det 1 meter snö ute, vi har precis beställt fönster för över 40000 och gjort en vattenläckagereparation för lite mer än 3000. Läget känns inte direkt som om jag kan hitta på en massa med min lediga tid.