Hjärntvätt

Jag läser om bombdåden i Mumbai i tidningarna och funderar på det som Mats Larsson skriver i sin krönika i Expressen.

Nattens koordinerade attacker i indiska Bombay var långt ifrån på samma ohyggliga nivå, men en del av ingredienserna fanns där. Som synen av eldsflammor som slog ut från ett av världens mest kända hotell, Bombays Taj Mahal.
Som scenerna med anti-terrorpoliser som klättrade på den kända hotellfasaden och räddade en del av hotellgästerna, medan ett hundratal personer fortfarande hölls som gisslan där inne. Allt i direktsänd tv. Och förmodligen betittat även av terroristerna inne på hotellet.

Gör man terroristerna en tjänst när man kablar ut det i internationell TV, hjälper man dem att uppnå sitt syfte med attacken? Mats Larsson fortsätter:

Nattens attacker var allt annan än anonyma. Terroristerna - och vi talar ett stort antal - kom beväpnade med mest automatvapen och handgranater. De verkar ofta inte ens ha brytt sig om att maskera sig. Ett oroande tecken.
Flera vittnen säger också att många av terroristerna bar ett leende på sina läppar. Även det illavarslande. Allt tecken på att de inte räknade med att komma levande ur detta, att martyrdöden var nära.

Sånt där skrämmer mig, gör mig rädd för människans mörka inre. Hur hjärntvättad är man när man på fullaste allvar tror att det är rätt att döda andra människor och att man kommer belönas för det i nästa liv? vad är det för människor som ligger bakom något sådant, vad vill de uppnå och hur kan man ha en övertygelse om att man kan sätta sig över andra människor på det sättet. Ibland undrar jag hur fan människan kunde bli så felskapt.

Men något annat som jag ogillar är när tidningar, försöker göra nyheter lite extra ja jag vet inte vad man skall använda för ord smaskiga kanske, genom att peka ut antalet barn? I DN kan man läsa om bombningarna i Mumbai och att ett bostadshus där det bor mestadels israeler har utsatts för angrepp. DN skriver:

Strax efter klockan 06 på torsdagsmorgonen, svensk tid, lyckades tre personer, däribland en tvåårig flicka, fly ur huset.

Ser framför mig hur denna tvååring hjältemodigt smyger förbi de onda, trippar på tå i en trappa och sen tokrusar mot dörren. Eller så kanske hen bars ut på en rädd förälders starka och trygga arm. Vilket som varför är det så viktigt att peka ut antalet barn?

Jag hoppas innerligt att gisslan som är kvar kommer ut oskadd och utan att terroristerna får igenom några av sina krav, jag hoppas oxå terroristerna tas levande, för om de nu skulle ha rätt att de belönas i ett annat liv skall de fan inte få den belöningen.

På tal om hjärntvätt såg jag på bio och hos missj att de gjort en nyinspelning av Die Welle, det är en av de vidrigaste filmerna jag vet, där ser man hur jävla lätt det är att få andra människor att göra som man vill. Huuu.... men alla borde se den. Har sett originalet ett flertal gånger och mår lika illa varje gång. Tyvärr verkar ju nyinspelningen vara en förändring av berättelsen i sig och mycket mer våldsam. Våld behövs inte i denna film, det är människans mörka inre som är det hemska. Någon har lagt upp hela originalet på YouTube (i flera delar) med kommentaren:

This is the old educational short based on the real experience of an american HighSchool class - and it is WAY better than the exaggerated violent german Motion Picture with the same name that is now in the cinemas.

Så ni som inte tvingats se originalet i skolan redan, ta och se den. Men man fattar fortfarande inte riktigt hur människor kan göra som i Mumbai med andra människor.

Säger som Nogge brukar säga "Kan inte alla vara vänner?"

Läs även andra bloggares åsikter om Mumbai, Bombay, bombdåd, gisslan, Indien, hjärntvätt