En helg med lite läsning, en del skvaller och roliga avslöjanden

Jag har fått träffa en karaktär ur Hey Princess eller ja i alla fall den som Mats hade i tankarna när han skrev den karaktären i boken. Hon hävdar bestämt att allt inte är sanning i boken. Måste bara läsa :-) Jag fick veta vem som skrev En svensk Bridget och några andra hemliga bloggar och sånt är alltid kul att diskutera (när man bor uppe i Boden träffar man inte direkt andra bloggare så där jätteofta så man vet inte det som ALLA andra vet), även intriger och dramer i bloggvärlden passerade förbi. Roliga uttalanden som "Va har inte alla familjer skog för ett par miljoner?" (sagt av personen som 2005 trodde att ALLA hade en hemlig blogg) och berättelser om hur bra man kan göra en presentation efter att ha druckit konstant i 48 timmar, Norrlands inlands begravningstraditioner avverkades lika så avslöjanden om vem man har på sin laminerade lista/frikort och en hel drös andra viktiga och oviktiga ämnen i större och mindre grupper. Böcker pratades det om givetvis, man tipsade varandra om författare, titlar och teman. samt huruvida en bokhylla skall sorteras i färg-, storleks- eller någon annan underlig ordning.Vi läste i grupp, vilket innebar att alla satt tysta i var sin fåtölj djupt försjunken i en bok, konstigt nog kändes det väldigt socialt.

Jag var på de två bokdiskussionerna, Anders Paulruds "Fjärilen i min hjärna" och Tomas Lagermand Lundmes "Tu man hand". Den första handlar om att dö och minnas livet. De flesta som deltog i diskusionen verkade gilla boken och jag märkte att jag hade nog haft mer utbyte av den om jag läst hans övriga böcker. Jag visste ju knappt vem snubben var. Får se om jag tar och läser lite annat och sen kanske läser om den. Men den var inte dålig absolut inte, det var en intressant aspekt av döendet. Att man kan ta sin egen död med sådan ro.Tu man hand var jobbig läsning, för mig som normalt "blockläser" det var så oerhört korta meningar att det kändes som att läsa telegram. Jag är i skolan STOP Fröken pratar tyska STOP. Men när jag väl kom över den tröskeln så var det en rätt skrämmande bok, det som inte stod mellan raderna, som en fantasifull hjärna fyller i var ingen trevlig icke-läsning. Pedofilivarningaran som hintas tidigt i boken fick mig att vilja slå igen den, så jag var väldigt glad över användandet av icke-språket för hade det varit långa skildringar hade jag nog kräkts. Jag har nog aldrig läst en bok med så lite hopp, så lite framtidsutsikter och då läste jag ändå en bok om en mans döende (som oxå dog precis innan boken kom ut) innan. Då kanske ni förstår hur svart det kändes. Diskussionen kring boken blev oxå intressant.

I normala fall när man är på en konferensanläggning så gör man inte så mycket mer än äter och äter och äter men här blev det rätt lite av det. Frukosten fick jag klara av ganska snabbt för att hinna till bokdiskussionerna, lunchen skippades helt till förmån för afternoon tea. Oj så mycket smaskigt som dukades upp och svullades, men gurksnittarna saknades, göra afternoon tea utan gurksnittar vilket sätt :-) Men det vägdes upp av den otroligt goda sillröran och de grova sconsen. Middagen på lördagskvällen intogs under kristallkronan och förätten motsvarade miljön men tyvärr inte huvudrätten, sönderbränd broccoli och en svampig seg kycklingfilé (dryckesval för mig som nykterist skall jag inte orera om denna gång eftersom vindrickarna inte heller hade några direkta val). Med det gick ner och med te i salongen efteråt var det en hellyckad kväll som pågick fram till 4 på söndags morgon.

Man kan lätt tro att 30 boknördar samlade på ett ställe kan vara hur trist som helst men det var allt annat än trist, skönare människor får man leta efter. Och extra roligt var det ju när man hittade några som oxå gärna avverkar skräckfilmer :-) Kom hem med en drös nya tips.

Men i bokdiskussionerna insåg jag att jag har långt kvar till att vara en riktig boknörd, det drogs bokparalleller, pratades genretermer, språkstilar, författarskapsutveckling mm. Jag är mer en läsare, jag slukar böckerna men låter mest det som står där vara min berättelse för stunden. Därför var nog tu man hand en extra upplevelse för mig, en bok där det var mitt huvud som skulle berätta vad som hände. Inte det sätt jag är van att läsa på. Jag läser ganska få "djupa, tänka på varje mening"-böcker, har inte riktigt tid med att spendera massa hjärntid på analyser av det skrivna. Det ägnade jag stora delar av mina studier till och delvis även i mitt jobb, där måste jag analysera sönder varenda mening i exempelvis specifikationer och avtal så väl hemma vill jag ha en text där den delen kan kopplas bort.

Men i många av de lättsmälta böckerna förekommer istället ologiska hopp och andra kullerbyttor som mitt huvud hakar upp sig på. Hur som helst kände jag mig pytteliten och helt ovetandes när de pratade och jag blev lite avundsjuk, så där vill jag oxå läsa böcker. Kanske lika gärna kan börja läsa "svår" litteratur och använda hjärnkraften till att analysera den. Jag får trösta mig med att det var en del bibliotikarier/biblioteksstuderande och en och annan litteratuvetare samt lärare där, de kan sånt där.

Maria Fagerberg var där och berättade om sitt författarskap, hon fick det att låta så enkelt, ett ämne ploppar upp och sen sätter hon igång att skriva. Köpte hennes bok Svart dam men med tanke på
Madame Bovarys berättelse om hur mycket hon grät när hon läste den så vet jag inte när jag skall få sitta i lugn och ro med en köksrulle till hands. Köpte även hennes Till Hemlandet som verkar vara bra.

I år skall jag bli bättre på att läsa och föra läsdagbok. Jag skall bli bättre på att blogga om lästa böcker direkt (eller skriva i en pappersbaserad läsedagbok) så jag slipper samla dem på hög och sen försöka minnas vad de handlade om och vad jag tyckte. Min att-läsa-lista måste bli mer strukturerad. Just nu saknas en hel hög med titlar i den och jag har inte strukit över lästa böcker (för att inte tala om de omdömen som ligger oskrivna).

Just nu läser jag Labyriten av Kate Mosse.

En sista reflektion, när jag slängde ner kläder för bokkollot var bekvämt att sitta i en fåtölj i mitt ledord. Alltså åkte mina gauchos ner och några toppar samt ett par jeans att ha på middagen. Jag tror ju alltid att alla är som mig men på klädfronten gällde verkligen inte det. De flesta såg ut att vara hämtade ur Noa Noas klädbutik eller nåt. Kjolar med tyll undertill, knytkoftor osv. De var jättefina, såg flera tröjor och kjolar som jag ville ha. Men jag blev lite fnissig över hur lika många var och att det bara var jag "norrlänningen" som passade på att dra på mig något bekvämt som ett par mjukisbrallor och en fleecetröja. Fast det är klart kjol är bekvämt det oxå men har inte världens högsta mysfaktor.

Läs även andra bloggares åsikter om bokkollo, läsa, böcker, boknörderi