15 februari 2009

Läsvärt om att dö

Svart dam av Maria Fagerberg är en liten bok på bara 86 sidor men den rymmer så många tankar och så mycket sorg. Boken handlar om Nina 29 år som drabbas av en livshotande sjukdom, hon är mitt uppe i livet, skriver på sin avhandling om rap- och Third Wawe feminist-texter har man och en dotter på 6 år. En dotter som vill att mamma skall komma hem och vara frisk.

Mina tårar flödar längs kinderna medan jag läser, när Nina brottas med sina tankar kring döden och när hon skall försöka förklara, i telefon, för dottern Amelia att hon aldrig mer kommer komma hem, att hon skall dö. Amelias "Om jag hade en pistol skulle jag döda sjukdomen" får portarna att öppnas och jag sitter och hulkar. Men så kommer ett leende, en 6-åring är alltid en 6-åring för en stund senare vill Amelia lägga på, hon skall ut och leka, hon ville bara ringa och höra om mamma skulle dö och om mamma på något sätt finns kvar sen.

Det är mycket det Marias bok handlar om, mötet mellan en döendes tankar och vardagen som tuffar på utanför sjukhusets väggar men även innanför där personalens liv inte förändas av att någon är döende. De kommer fortfarande fika tillsammans, skratta i korridorerna och flirtar mellan sjuksköterskorna och läkarna pågår som vanligt, alla får gå hem i slutet av dagen. Hur vännerna antingen slutar att höra av sig i brist på att något händer eller hur de plötsligt börjar höra av sig. Hur en stund lycka och samförstånd mellan två sjuka kan uppstå över ett schackbräde.

Efter 45 minuters snyftande, gråtande och hulkande tar livet och boken slut, sakta glider Nina bort i ett virrvarr av intryck och tankar, hon tonar bort.

Jag gillar boken och hur väl Maria bearbetar tankar på döden. Vad händer när man ligger där och har alldeles för mycket tid att tänka och begrunda fast man helst av allt inte skulle vilja tänka alls. Det är skönt att sjukdomen aldrig har något namn, det är inte den som står i fokus i berättelsen. Många tolkar det som att hon lider av cancer men ingenstans nämns detta, skulle kunna vara vad som helst. Boken har även ett eget soundtrack, vore kul om Maria Fagerberg kunde lägga upp låtlistan på Spotify. Men här är en låt ur boken, Perfect Day av Lou Reed.

Jag ger boken 5 schackpjäser i betyg.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

1 kommentar:

missj sa...

Den låter onekligen läsvärd!