Labyrinten av Kate Mosse är en tjock bok, 624 sidor. När Kate Mosse skrev denna bok så kunde man följa arbetet på bokens blogg och det är säkert en bidragande orsak till att den sålt mer än 2 miljoner exemplar. Många har velat se vad resultatet blev. Själv blev jag nyfiken på boken för några år sedan då Nogge kånkade omkring den på sina resor, han ojade sig alltid över att så mycket var på franska/gammelsfranska att han aldrig tog sig igenom den. Men det han hade läst hittills var bra. Jag väntade tills boken kom i pocket på svenska och upptäckte att så mycket franska var det ju inte och det fanns en ordlista längst bak som hjälpte till.
Första halvan av boken är bra men sen tacklar den av allt mer. Jag som inte i vanliga fall är speciellt intresserad av historia uppskattar faktiskt de historiska delarna mer än nutidshistorien. Nutidshistorien påminde mest av en dålig thriller, rörig, förutsägbar och inte speciellt spännande som en dålig Indiana Jones. Dessutom finns det element i slutet som gör den till en riktigt dålig fantasybok istället. Den historiska delen är desto bättre, gillar personporträtten och dynamiken mellan personerna men även hur en bit historia återberättas (sen är jag ju rätt oinsatt om hur mycket som stämmer med det man vet om den tiden) och görs trovärdig.
Jag följer spänt hur det skall gå för medeltida Alaïs (förövrigt en vacker stavning av Alice) och gillar beskrivningarna av miljön där hon bor och livet på borgen och relationen till systern, mannen och fadern. Hon ha även en intressant relation till byns "häxa" och hennes son. Som intresserad av gamla kläder gillar jag klädbeskrivningarna, kan nästan se tygerna och snitten framför mig. Men jag hade önskat att det inte var Gralen som var huvudobjektet i historien, det är för likt DaVincikoden. Det hade kunnat vara vilket magiskt objekt som helst.
Det är de historiska bitarna som driver på mitt läsande som får mig att ta mig snabbt framåt genom texten. Men i nutid stannar läsandet av språket blir tråkigare något som jag även tycker drabbar dåtid längre fram i boken, som om energin tog slut säcken skulle knytas ihop efter 600 sidor.
Boken får 2 inbundna böcker av mig i betyg.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recension, Kate Mosse, Labyrinten
Filmrecension: Wicked – Makalös sånginsats ger gåshus
8 timmar sedan
3 kommentarer:
Jag är helt med dig om det historiska perspektivet. Fick mig att läsa lite om katarerna vid sidan av och eftersom Labyrinten är en av mina toalettböcker så är den inte ens utläst än (fem månader senare - vilket kanske också visar att den inte är fullt så intressant som katarerna själva).
@GraySeal precis den får en att vilja läsa mer om historia vid sidan av. *S* så jag är inte den enda som har toalettböcker. Men jag brukar välja novellsamlingar. Just nu ligger Jeffrey Deavers Twisted på toan.
Sant sant bra inlägg!
Skicka en kommentar