Idag tog jag turen runt Svartbyträsket med båda barnen och då gick det om möjligt ännu långsammare, mer exakt, dubbelt så lång tid. 2 timmar för 5,6 km är tortyr, höll på att falla omkull. Vincent hade bra fart men Herman har inte riktigt fått till någon fart ännu då nästa gång får nog han inte följa med. Däremot kan jag gärna gå till det kortare 800 meterspåret med honom så han får tuffa runt där ett par varv. 5,6 km var för långt för Herman efter ca 4 var han trött och törstig och blev väldigt grinig. Men han kämpade på min lilleman, det är trots allt inte illa av en 6-åring att orka runt.
Jag hittade inte mina tjocka vantar så det blev mina stickade tunna vantar, de blev fulla i snö rätt tidigt pga av att jag var tvungen att kasta mig ner i snön för att inte köra på Herman som hade vurpat i en backe. Blöta tunna vantar, skugga, -8 grader och lite blåst = förfruset finger och tappad känsel.
Nu är känseln i fingret tillbaka men det tog ett par timmar.
Läs även andra bloggares åsikter om längdskidåkning, barn, motion
Inlägg
Filmrecension: Wicked – Makalös sånginsats ger gåshus
8 timmar sedan
3 kommentarer:
Då blir det alltså tjejvasan nästa år. eller?
Får väl se, osannolikt är det väl inte men då måste jag träna mer. Just nu har jag de senaste 16 åren åkt 2*5,6 km :-)
Själv så har jag under mina 41 år inte åkt en meter längdskidor.
Men att åka vasaloppet är ju ett måste snart.
Kanske nästa år.....
Skicka en kommentar