Jag blev inte helt betuttad i filmen, det krävs lite mer än snyggt foto och vampyrer för det tydligen. Jag gillade färgskalan i filmen och hur den var filmad (det är en vacker film) men historien kändes på något sätt för konstlad. Visst säger fansen, hur jävla naturligt är det med vampyrer då? Jag är i vanliga fall rätt lättförförd när det kommer till vampyrer de lockar fram något i mig men här bryter vampyrerna i fråga många vampyrlegender. De kan vara ute i dagsljus och de kan komma in utan att bli inbjudna och de sover inte alls. Det blir liksom inte lika mystiskt när det enda vampyriska de har över sig är "superhjältekrafter" och en längtan efter att få bita någon. Men trots det så känner jag mig aningen dragen till dem men det beror kanske på blekheten (även om den kändes alldeles för påpudrad) och val av skådespelare med sexiga ögon. Men jag retade mig på det överdrivna minspelet emellanåt, lockade fram skratt när det knappast var meningen. Sen så lämnar dialogen en helt del kvar att önska, plötsligt märker jag att jag är 35 år och att filmen nog vänder sig till dem kring 14-17.
Filmen som bygger på Stephenie Meyers succéroman Om jag kunde drömma handlar om Bella som flyttar från torra och soliga Arizona till en av USAs regnigaste och molnigaste platser (perfekt för vampyrer att bo i) väl där träffar hon Edward, en kille som håller sig för sig själv eller med resten av sin "familj", adoptivbarn till Dr Cullen. Alla flickor i skolan verkar tråna efter den ouppnålige likbleka och stiliga Edward men han ratar dem alla. Men Bella kan han inte motstå, hennes doft väcker känslor i honom både på gott och ont. Och Bella faller som en fura trots att Edward beter sig allt annat än normalt vänlig ena sekunden och stöter bort henne i nästa, men hennes dragning till honom har sin förklaring i att han just är vampyr, de är designade för att förföra och döda.
Det dröjer inte speciellt länge innan Bella inser vad han är, hon lägger ihop ett och annat och konfronterar Edward med det och han erkänner och visar snabbt vem han är och hur han är. Lite för snabbt tycker jag.
Deras vänskap och kärlekshistoria är inte helt okomplicerad men kanske lite för enkel i filmen. Själv skulle jag väl grubbla en hel del på hur det skulle funka att ha en pojkvän som aldrig åldras men tanken verkar aldrig korsa Bellas huvud. Hur förklarar man för pappa varför pojkvännen aldrig vill äta hos en och varför hans händer är iskalla när de skakar hand. Hur har man sex med en vampyr som är iskall, i alla fall jag avskyr iskalla händer på min kropp. Som vampyrfamilj skulle jag nog vara väldigt rädd för att bli avslöjad och inte så lätt acceptera att ett barn dejtade en människa. Men här flyter allt sådant problemfritt. Största problemet i deras liv verkar vara andra vampyrer som härjar i grannskapet och det problemet löses tämligen enkelt.
Filmen saknar egentligen spänning, visst finns det en viss sexuell spänning mellan Bella och Edward den går ju inte att missa men den är samtidigt ganska så tillrättalagd där är det bättre gjort i True Blood mellan Sookie och Bill. även om jag inte tycker det osar direkt i True Blood så kan man i alla fall känna igen besattheten här är den ganska tam. Men som kärlekshistoria för tonåringar funkar filmen säkerligen, men det hade varit ungefär samma historia även om inte Edward varit vampyr.
Jag var ju inte uttråkad under de två timmar och 1 minut som filmen pågick, jag ville veta hur det skulle gå för dem men betuttad, nä. Men man får ju hålla i minnet att det är baserat på en bok, säkerligen grymt förkortat och en del omskrivet för att hinnas med på duken. Kanske har karaktärerna lite mer djup i boken och man kan förstå dem lite bättre.
Jag ger filmen 3 (hmm jag kan liksom inte komma på någon tydlig grej som jag brukar, tänka tänka tänka) villiga balkavaljerer i betyg. En svag trea som bärs upp av fotot, det faktum att det är vampyrer i filmen och för att historien var intressant nog för att hålla mig vaken.
På tal om besatthet/bettutad i Twilight kan ni läsa One blog to rule them all som babblar en massa om böckerna och filmen.
Läs även andra bloggares åsikter om Twilligt, film, recension, bio, vampyrer, Bella, Edward
Filmrecension: Wicked – Makalös sånginsats ger gåshus
2 timmar sedan
3 kommentarer:
Efter att ha läst din recension så måste jag se den hahaha...
Jag älskar vackra filmer även om handlingen kanske vacklar något, men jag väntar nog till den kommer ut på dvd.
Kul att läsa vad du tyckte!! :) Och efter att ha läst de tre första böckerna måste jag säga att de är bättre (föga oväntat)!
Du måste ju också älska Cleolinda Jones! Om du dessutom sett True Blood eller läst Charlaine Harris blir det ändå roligare! Själv skrattade jag så att jag grät!
Kika här:
http://community.livejournal.com/m15m/19551.html
http://cleoland.pbwiki.com/Twilight
Vad kul att du länkat till mig förresten ;)
Skicka en kommentar