18 maj 2009

Dag 53 i jobbexil, utvilad

53Igår var det kalas för Vincent och hans kompis W på bowlinghallen här i stan. Även om jag inte behövde ordna med så mycket själv så tog det på krafterna. Var helt slut efteråt. Mina öron gillar inte stoj och stim helt enkelt. Vincent var världens surpuppa när vi kom hem för att Herman hade fått ta med sin kompis L hem medan han inte fick med någon hem. Sen vägrade barnen att sova på kvällen, de höll på att tramsa till 22. Tror jag somnade före dem. Var så trött att jag inte hörde väckarklockan jag hade ställt till kl 00:00 då jag skulle öppna tävlingsgalleriet för omröstning på Pärlplatsen. Vi har en tävling som heter Sommarminne just nu. Gå in och kika på deras fantastiska kreationer.

Idag är det redan sommarvärme ute så jag har inga planer på att sitta inne alls, det kommer det väl bli nog av i morgon när jag skall på intervju. Snabbkikade i Platsbanken och där fanns intet nytt så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag ger mig ut i spenaten istället.

Ha en bra dag!

2 kommentarer:

Eva Kihlström sa...

Vilka fina grejor! Jag blir jättesugen på att lära mig detta för mig nya hantverk...men inser att jag har massor av projekt som skall göras färdigt först: klädsömnad, omklädning av soffa, montering av stickad tröja, virkning av sjal mm. Så det får nog vänta litegrann!

Nell med gänget sa...

Urläckert, vilka snygga kreationer.
Hur går det med ditt "pärlande"?

Skönt att kalasandet är över nu eller hur ;-) Själv kom jag isäng efter 02:00. Fick mycket hjälp med Roberts kalas, men var helt slut ändå och har nog inte hämtat mig hyfsat förrän nu. Igår var jag seg trots det underbara vädret och orkade inte göra så mycket och idag är det tristväder :-(
Skall på möte med några föräldrar och rektorn på Attis förskola. De har gjort om grupperna för storbarn och det finns många frågor att reda ut. Efter många års kamp för föräldrar och med föskolan så är vi ganska slutkörda och tömda på energi, det är skönt att Atti bara har ett år kvar. Det viktigaste är att hon blir kvar på sin avdelning med befintlig personal så är jag lugn. Värre lär det bli för föräldrarna till barnen på de andra två storbarnsavdelningarna... En never ending strory.

Jag håller tummarna för intervjun.