15 juni 2009

Nu har jag gått och blivit finkulturell också...

Läste en rolig artikel i söndagens DN, Låt fulskräcken komma in. Den handlar om att min älsklingsgenre när det gäller film och böcker inte längre är fulkultur utan börjar leta sig in i de finare salongerna som ex. Filmfestivalen i Cannes. De rabblar filmer och även böcker (jag måste ju bara skaffa Pride and Prejudice and Zombies: The Classic Regency Romance - Now with Ultraviolent Zombie Mayhem! för sakens skull även om recensenter säger att det bara är de första kapitlen som är bra). Kan orsaken till att skräcken börjar bli finkultur vara att de barn som växte upp på 70-talet då en massa, idag klassisk, skräck producerades har kommit in i finsalongerna själva och tar med sig ungdomstidens favoritgenre in? Eller är skräckfilm bara ett sätt att få se något som är värre än den verklighet vi tvingas leva i och vi kan luta oss tillbaka efteråt och tänka att vi har det nog rätt bra ändå.

Själv gillar jag mest adrenalinkickarna en bra skräckfilm ger.

Jag fick lära mig i artikeln att Selma Lagerlöf skrivit spökhistorier, de måste ju genast letas fram, jag lär väl hitta dem i den nygjorda doktorsavhandlingen Hemsökelser. Gotiken i sex berättelser av Selma Lagerlöf av Sofia Wijkmark vid Karlstads universitet. Hon har även skrivit artikeln Selma Lagerlöf och kvinnans skräck för det gotiska rummet i Tvärsnitt.

De påminde även om H. P. Lovecraft, inte mindre än 4 svenska bokförlag publicerar nu nyutgåvor av böckerna. Måste nog återuppta lite Lovecraftläsande, ges de ut i pocket dessutom så är det ju perfekt då kan jag recensera dem på pocketblogg.se.

Fick i alla fall en drös med filmtips som går rakt in på att-se-listan:
Antichrist
Bakjwi (Thirst)
Kinatay
Drag me to Hell
Coraline
Død snø

Sen så ligger Ond tro på klippbordet och Hanteringen av odöda skall visst bli film.

Det bästa till sist, i höst startar en serie på SVT om skräck i kulturen, Skräckministeriet.
Skräckministeriet kommer att skildra skräck ur ett idéhistoriskt perspektiv, som en del av vår kultur och vår historia.
-Vi vill ta reda på varför vi söker oss till skräck trots att vi blir livrädda, det känns ju i grunden irrationellt. För de allra flesta handlar skräck om det vi inte kan kontrollera, möjligen är skräckfiktionen ett sätt för oss bearbeta det, säger Carl Tofft, producent för programserien.
Serien startar på SVT2 torsdag 3 september kl 21.30, skriver in i kalendern genast. Torsdagskvällarna är räddade 8 veckor i höst. Det bösta hade ju varit att se på en skräckfilm med en god vän och sen se på Skräckministeriet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

7 kommentarer:

Erica sa...

Skräck är en avdelning jag inte klarar av. Är alldeles för lättskrämd!

Béatrice Karjalainen sa...

@Erica och jag klarar inte av tjejböcker/filmer, de är skräck för mig, vill bara krypa ur skinnet men nu tvingar jag mig. Så du får väl tvinga dig att se lite skräck. Du kan börja mjukt med Barnhemmet och Devil's backbone som inte alls är skräckiga utan bara bra men ändå räknas till skräckgenren med sina spökhistorier. Otroligt vackra filmer, eller så smjuk mjukstartar du med Corp's bride eller Coraline eller varför inte mer åt fantasyhållet med Pans labyrint.

Klarar du dem kan du sen gå över på några klassiker som Halloween osv...

Erica sa...

Jag har faktiskt sett Pans Labyrint. För jag älskar fantasy och scfi. Jag är heller ingen stor beundrare av traditionella "tjejböcker". Kan läsa en då och då, men känner att det inte riktigt är min grej. Men fattar du vad lång tid det tog för mig att se den här Pans Labyrint. Inte för att det egentligen var så hemskt, men hela min mage blir svajig. Jag vet, jag är toktöntig när det gäller skräck.

Béatrice Karjalainen sa...

@Erica men hr du klarat den klarar du Devil's Backbone, den är ungefär i samma kaliber. Dessutom var det vidrigaste med Pans styvpappan ju, inte klassisk skräck bara en fruktansvärt hemsk person. Sen efter Devil's Backbone är inte steget långt till Barnhemmet. De borde om inte annat ses för att de är så sjukt vackra. Barnhemmet är dessutom mer en kärlekshistoria som får en att hoppa till ibland.

Erica sa...

Ja, jag kanske ska utamana mig :-) Ja styvpappan var ju en skräckfilm i sig. Det vackra med den filmen var ju de vackra bilderna. Den var ju lite som ett konstverk i sig.

H sa...

Och så finns Eskapix, tidskrift i storpocketformat om skräck och annan skön subversiv kultur;-)

Béatrice Karjalainen sa...

@H Jupps måste bli bättre på att införskaffa dem bara.