Kom hem missinassen igår (eller ja rent tekniskt i morse) så jag han inte skriva några raden innan klockan passerade 23:59. Igår var en för mig konstigt dag. Först satt jag där och väntade på att telefonen skulle ringa hela förmiddagen. Sen ringde det och jag stod plötsligt med 2 jobbalternativ. Huvudet gick på högvarv, kroppen längtade ut i skogen för att då släppa alla tankar som susade omkring men det fanns ingen tid till det. Jag vankade av och an här hemma, vägde för och nackdelar, kände efter i magen. Jag såg nog ut som professor Baltazar där jag vankade av och an. Men tillslut hade jag lyssnat klart på kroppen så gott det gick. Ringde till Exait, kollade av övriga förmåner förutom lönen och det lät väldigt bra så då bestämde jag mig. Sen var det ännu jobbigare att ringa till det andra stället och säga nej till deras erbjudande. Men det kändes samtidigt rätt skönt att de stod så långt ifrån varandra lönemässigt att det kunde fälla det slutgiltiga avgörandet.
Resten av dagen gick jag i någon form av lyckorus. När familjen väl var hemma lagade jag middag och sen ville jag ut och gå men kvällspromenader är inte lika roliga ensamma som de mitt på dagen i fint väder. Så jag ringde Jalle och vi tog en halvmilspromenad i Luleå och sen slängde vi oss i soffan och såg på The Devil's Backbone. Jag var helt enkelt otrogen mot Nogge och vårt filmtittande men å andra sidan är inte The Devil's Backbone någon direkt skräckfilm och skulle Nogge vilja se den när han väl är sugen på film igen då får jag väl se den en gång till. Måste liksom börja beta av min recensionsexemplar av filmer och kan inte vänta in hans filmtittarlust hur länge som helst. Sen blev vi kvar i soffan och snackade om allt mellan himmel och jord allt för länge. Jag var inte hemma förrän strax innan tre. Men det är så skönt med de där sociala stunderna när man går ensam hemma hela dagarna.
Det här får väl bli min sista dagssummering som en i jobbexil för nu känns det inte som jag är det längre. Jag är förvisso fortfarande anställd av Logica men arbetar inte för dem så på så sätt är jag hu kvar i exilen. Men nu har jag inresetillstånd i ett nytt arbetsliv och väntar bara på att resan skall bli av. En sommar skall avnjutas och nu behöver jag inte göra det genom att räkna dagar längre. Det tog 69 jobbexildagar att skaffa ett nytt jobb, i kalendertid blev det 103 dagar. Jag han innan jag blev arbetslös på riktigt även om jag nu kommer vara det en kort sväng i sommar och vem vet AF kanske skickar mig på något sommarjobb, kan jag få ett utejobb i så fall :-)
Tack för alla lyckönskningar i kommentarerna från igår, det värmde. Ni som forfarande kämpar med att hitta ett jobb, lycka till. Ge inte upp. Själv skall jag eventuellt medverka vid ett seminarium som Trygghetsrådet har i november där jag i så fall skall prata om att lyckas med sitt jobbsökande. Har några månader på mig att tänka igenom vad jag gjort. Har jag bara haft tur, har något i min personlighet eller något externt påverkat att det gått så pass bra som det gjorde. Att skaffa arbete i en lågkonjunktur är i alla fall en sjuk egoboost.
Läs även andra bloggares åsikter om dagssummering
Dagarna går ...
12 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar